Jag har dåliga fötter, svaga fotvalv och en hälsporre som jag aldrig lyckas bli av med. Hur blev det såhär? Jag antar att det finns flera orsaker till detta men något jag funderar på är alla skor jag ägt under mitt liv och vad jag har klämt ned föttrena i egentligen?
Jag börjar från början…. slutet av 70-talet! Jag minns så väl hur mina små mjuka barnfötter sprang runt i hårda lite försmå, eller förstora träskor som alltid föll av när man sprang eller gungade. Dessa hårda träskor skulle sedan bytas ut mot den platta kinaskon som i princip inte hade någon sula alls.
Senare på 80-talet växte både jag och mina fötter jättemycket och jag hade storlek 37 i skor redan i tredje klass. Detta skämdes jag förståss över och trängde ned mina fötter i en storlek mindre för att få fötterna att se mindre ut. Det var fortfarande platta skor utan sula som gällde. Vita eller rosa tygskor! Dessa tygskor skulle i högstadiet bytas ut mot vita eller rosa pumps med smal tå.
På 90-talet blev jag punkare och köpte ett par Getta grip kängor som jag i princip inte tog av mig på 5 år. Sedan började jag dansa… jag gick en yrkesdanslinje och dansade ca 4 timmar om dagen och då var det dansskor på mina fötter nästan dyngnet om.
Sedan hade jag en lång period i bara sneakers av olika slag till vardags och klackade stövletter till fest. Tills jag flyttade till Australien och flip-flop skon blev min ”vardagsko”. Efter hemkomsten till sverige började problemen med hallux valgus och mina fötter mådde ganska kasst i de vinterskor jag vandrat runt i. Mest illa är det att jag sprungit mil i gymskor och aldrig brytt mig om att köpa riktiga löparskor. Sedan kom dödsstöten, barfotaskon! Yes, och med den var också fötterna helt paj! Nu är det bara förstora sneakers/gymskor med inlägg och sandaler från ecco som jag kan ha på mig.
Tog bort stygnen idag. Inte alls en skön känsla. Det gjorde ont och jag tycker foten såg läskig ut. Inte tån för den var rak och fin men stygnet såg elakt ut.
Jag berättade att jag inte har någon känsel på utsidan och halva undersidan av stortån varpå läkaren berättade att en nerv förmodligen kommit i kläm. I vissa fall blir det ett permanent känselbortfall!
Jag blev ganska ledsen av att höra det för det hade jag inte räknat med. Läkaren sa att ett sådant litet känselbortfall absolut inte är någon fara men jag blev ledsen ändå.
Jag frågade hur vanligt det är att en nerv kommer i kläm och läkaren svarade 3%!!! 3%!!! SNACKA OM ATT HA OTUR!!!
Om 3-4 månader vet jag helt säkert om det är permanent för det är så lång tid det kan ta innan känseln kommer tillbaka… om den nu kommer tillbaka vill säga…
Foten gör ont… tån har ingen känsel och jag är ledsen….
Satan i gatan vad ONT det gör! Tog inte värktabletterna som jag skulle och vipps var det en otrolig smärta i foten. Snabbt svalde jag 2 Citodon och en Alvedon och långsamt blev det bättre.
Satte mig i bilen för första gången efter operationen. Läskigt men det gick bra! Körde till gymmet för att träna lite armar.
Körde 10 min arm cykel, tricep pushdown med rep 5 set och biceps curl 5 set. Sedan gick det inte att köra mer för jag blev ”nästan” svettig men klarade mig precis… får ju inte svettas! Det är svårare än vad man kan tro…
Läser olika bloggar om Hallux Valgus operationer och det verkar som om de flesta är stilla sittande i över en månad innan de ens stödjer på foten! Klart att jag blir orolig att något ska gå fel men den här metoden jag opererade min Hallux Valgus med bygger på att jag SKA gå på foten från dag 1!
Just nu kan jag inte säga något om hur det har gått för det är ännu tidigt men jag är glad för mina 25 minuter gång jag fick i dag + fika med bästa kollegorna också (en bonus).
Jag hade blivit skogstokig om jag hade behövt sitta stilla i en månad! Nu håller jag tummarna för att allt går bra…
Heja foten! Bli bra snabbt!! Kärlek till foten och puss!