Idag landade ett brev i brevlådan som fick mitt hjärta att knyta sig, verkligen en märklig känsla. Det var brevet från Djursjukhuset i Bagarmossen där vi för ca 3 veckor sedan lät våran trogne fyrbentevän Lasse få somna in. Han blev nästan på dagen 13 år gammal och har varit en fantastisk följeslagare genom åren.
Det är oerhört tomt här hemma och dom vardagliga rutinerna har blivit helt annorlunda med en känsla av att vi /jag hela tiden har glömt honom någonstans. Han har ju varit med mig dag som natt, på jobb och hemma, behövde nästintill aldrig vara hemma själv.
Det är en märklig process som sker nu.
Förra veckan kastade jag hundsängen då den hade gjort sitt men hundmatbaren står fortfarande kvar i köket och kopplet hänger på dörrhandtaget, får helt enkelt ta en sak i sänder.
Många frågar om vi skall skaffa en ny hund och det kommer vi säkerligen att göra i framtiden, men just nu känner jag mig inte redo.
När Lasse levde så sade alltid Gert,  att när Lasse inte finns mer så blir det ingen ny hund.
Tre dagar efter Lasses bortgång så frågade Gert om vi inte skulle beställa den där rasen som jag hade tittat på:)
Den heter Berger Des Pyrenee och är en liten mellan vallhund. Så i framtiden kanske det blir en sådan….
I brevet från Bagarmossens Djursjukhus berättade man att Lasses aska nu finns att hämta, vilket vi absolut skall göra. han skall få en fin minnesplats på Kobben bredvid våran tidigare hund Konrad.
Jag har även beställt varsin fin minnessten till dessa två trogna vänner.