1975-1976 lämnad jag Tyskland då min mor tog mig och min bror till Sverige. Hon försökte rädda oss från att växa upp i en allt för ostabil miljö då min pappa drack ganska mycket på den tiden. Jag skall vara ärlig och säga att jag inte minns så mycket från denna tiden då jag endast var 3 år gammal, min brors minnen är dock klarare då han var 6 år när vi lämnade” Malente” och Tyskland bakom oss, för att bosätta oss i Göteborg.
Det blev några besök genom åren och fram till 10 års ålder pratade jag flytande tyska och kunde då prata med min far i telefonen. Sedan kommer den sorgliga biten. Min mamma träffade en Svensk man som inte gillade att vi talade tyska i hemmet( då han själv inte förstod språket)Och I skolan blev jag retad för att jag kom från Tyskland, vilket resulterade i att jag inte ville förknippas med landet som jag kom ifrån. I allt detta så förträngde och glömde jag bort mitt modersmål. Fy och skam!
Hade idag inte velat något hellre än att klanderfritt talat mitt modersmål. Jag kan idag endast kortare meningar men förstår ganska Ok
Min pappa träffade jag sista gången när jag var 17 år och när jag var 25 år så dog han tragiskt nog. Jag och min bror fick dessvärre informationen för sent och hann därmed inte till begravingen. Jag har många gånger tänkt åka till kyrkogården och nu 20 år senare blev det äntligen av. På min och min kärleks Roadtrip tog vi beslutet att leta upp kyrkogården där min pappa begravdes.
Vi tog oss till Lutjenburg där min far tillbringade sina sista år och där han således också slutade sitt liv. En mycket vacker liten by:)
Denna Kyrkogården var något av det vackraste jag upplevt. Så prunkande med växter och blommor och otroligt välskött. Frågan nu var bara HUR skall vi hitta just hans gravsten ? Min mamma hade försökt få fram en beskrivning på ungefär vart så vi började vårt sökande……
Vi gick vägarna upp och ner och I vårt sökande passerade vi minnesplatsen för några av krigets soldater.
Efter 1,5 timmes letande kändes det helt hopplöst…..Vi hittade inte!!!! Jag var ju sååå nära men ändå så långt ifrån. Satte mig på en bänk och gick återigen igenom mina anteckningar och den knapphändig a beskrivning som min mamma lyckats få fram. Bestämde oss för att göra ett sista försökt….,
Med hjälp av några herrar som skötte kyrkogården så kom vi tillslut fram …..
Ett rus av lycka och lättnad gick igenom min kropp. Jag var framme! En oerhört starkt känsla. VÅRT letande var värt varenda timma och det kändes extra fint att få dela denna stund med min hjärtevän.
Tack Älskling för att du orkade Leta med mig timma in och timma ut❤️
Vila i Frid Pappa ❤️ Äntligen fick jag ta farväl av Dig , nu fick även jag frid i min själ.
Det måste kännas väldigt starkt att hitta din pappas grav, underbart!
Jag tänker på det du skrev om tyska språket – det är ju inte särskilt svårt att lära sig och ett lättilgängligt språk att t ex lära på Komvux etc eller tom via någon podd. Tyska är väl ett av de vanligaste språken att lära sig i sverige så det fixar du säkert om du verkligen vill!
Tack så mycket för att du delade med dig av din historia!
Blir så berörd av din historia. Tack för att du vill dela med dig av den. Den fick ett fint slut ändå, och så skönt att du kunde dela denna viktiga stund i ditt liv med din kärlek. Kram.
<3