När det värsta tänkbara inträffar……

Vi kommer nog alla att minnas Fredagen den 7 April 2017 som en dag fylld med skräck och förtvivlan.
Jag befann mig tillsammans med  Figaro bara kvarteret från Drottninggatan och vi båda satt och njöt av en fika i godan ro. Vi hade precis möts upp och skulle fira in våran kommande vecka tillsammans.
Dessa Fredagar är heliga på sitt sätt och det är så härligt att bara få mysa när vi inte har setts på en hel vecka.
Dock skulle denna Fredagen visa sig bli rejält omtumlande!
Några yngre tjejer kommer inspringandes på Cafét där vi satt och dom fullkomligt skrek och var hysteriska.
Jag fick upp en nyhetsflash i min telefon som sade att en lastbil kört in i Åhlens på Drottninggatan. Egentligen kändes  det inte så mycket att bli hysterisk för. En olycka var min första tanke och det var heller inte så nära oss att jag behövde oroa mig……
Figaro var dock lite nyfiken på vad som hände utanför Cafe´och kilade upp till utgången för att titta ut. Han möts av ett folkhav av människor som skriker och fullkomligt väller fram och in på cafet. Han kommer springande med rädslan i blicken och efter sig är det en hjord av människor som gråter, skriker och har fullständig panik.
Vissa skriker att vi måste fly och vissa säger att vi INTE bör springa ut på gatan….
Jag lugnar Figaro och säger att vi är tryggare här inne och vi sätter oss för en stund.
Sekunderna senare försvinner folkhavet igen och vi är nästintill ensamma kvar, då börja min panik att infinna sig. Gör vi rätt som stannar eller bör vi också springa iväg ??? Vi båda reste oss och började packa ihop våra saker när folkhavet återigen kommer inspringande.
Jag skulle kunna jämföra detta med ett stim fiskar som följs åt och jag är övertygad om att hälften av alla som sprang gjorde det av ren reflex och inte av en uttänkt anledning.
Panik skapar panik och i detta kaos fanns ingen plan…… En otroligt läskig upplevelse!!!

En anställd på Cafet höjer rösten och informerar om att för allas säkerhet så kommer dom att låsa dörrarna och dom som ville stanna kvar fick gärna göra det.
Jag ville bara hem! Så jag sade till Figaro att nu försöker vi ta oss härifrån och åka hem.
Med all packning tog vi oss ner i Tunnelbanan. Vet inte hur jag tänkte där egentligen då ALLA tåg självfallet var inställda. Vi tar oss upp på gatan igen och börja gå mot Gamla Stan. Gator är avstängda och vi möts av poliser med hjälmar, blåljus, helikoptrar och fullständig trafikkaos. Människor vallfärdades på gatorna och vi var inkluderade i detta folkhav. Vi gick alla med ett mål i sikte, att ta oss så långt ifrån kaoset som vi bara kunde.
Helt plötsligt kändes Enskede väldigt väldigt långt bort!!
Vi tog oss till Slussen och fick ta en paus då Figaro fick kramp i magen. Inte så konstigt då vi båda var ganska chockade över situationen. Dock måste jag tillägga att vi båda höll oss väldigt samlade, jag kände mig trots kaoset runt omkring väldigt lugn och strategisk. Vi tog våran hemfärd bit för bit och försökte undvika ställen som kunde riskeras att blåsa i luften.
Jag mötte upp min fina vän Kim Kärnfalk som tydligen anade att jag hade befunnit mig i kaoset, vi möttes upp kramades och pratade om händelsen. Därefter fortsatt min och Figaro promenad genom stan och mot Enskede, mot vårt HEM. Människors ansikten var sorgsna och sammanbitna men i allt detta fanns en otrolig ödmjukhet.
En man vid bron till globen erbjöd skjuts och människor öppnade upp sin hem och delade med sig av det dom hade.
Jag tror som min goda vän att  ” KÄRLEKEN är starkare hatet ”

Sekundrarna innan händelsen och vi är fortfarande ovetande om vad som komma skall………..

Paniken bryter ut!

Fick mail från Figaro´s fröken som informerade om att ALLA barnen var i säkerhet. Själv var jag så tacksam  över att Figaro hoppade över bion för att vi skulle ses 🙂