Så har sommarlovet äntligen infunnit sig och det känns som att livet leker igen. Och det beror inte bara på ledigheten och solstrålarna att jag går runt med en varm och skön känsla i kroppen!
🙂
Ja jag vet har man sagt A, så får man säga B. Men jag börjar ändå med bara A så länge.
😉
Lycka är att äntligen kunna njuta av sommarledigheten tillsammans med dessa tre…
<3 <3 <3
Ayla hade sin första skolavslutning i fredags.
Min första skolavslutning som förälder dessutom. Jag hade bunkrat upp med ett helt lager med näsdukar och de kom verkligen väl till användning kan jag ju säga!
Äntligen har sommaren hittat till Jämtland med…
…lata dagar på landet i underbart grön och skön försommargrönska…
Hoppas att även du har fått en riktigt fin start på sommaren vännen min!
Idag är det Aylas allra sista dag på förskolan – den allra sista dagen någonsin – och det är ju inte utan att man blir lite sentimental!
Och inte så lite heller!
😉
Avslutningspresenterna till fröknarna är redo – härligt somriga, söta små margaritas och chokladkolapraliner från Åre Chokladfabrik
Faktum är att jag hatar avslut!
Är det något jag verkligen inte klarar av så är det just detta.
🙁
Kanske eftersom jag själv flyttat runt och rest så pass mycket tidigare i mitt liv, arbetat på många olika platser och av erfarenhet vet att de där definitiva avskeden alltför ofta faktiskt blir just definitiva, hur mycket man än slänger sig med klyschor som ”men ni får komma och hälsa på”, ” ja vi bara måste ju se till att vi ses” osv.
Alltför ofta rinner det ut i sanden…
Faktum är att om jag bara kan så brukar jag undvika de där definitiva avskeden till varje pris faktiskt.
Bättre att skiljas åt med glädje i tron om att man kommer ses snart igen på nåt vis – så känner jag!
Hur ser du på saken?
Denna gång, just med förskolan för Aylas del så känns det ju i alla fall bra eftersom jag garanterat kommer att göra två vändor om dagen dit i i alla fall 4 år till.
😉
Ja de där högtidliga avsluten gör mig alldeles på tok för sentimental.
Men vad gäller mina barns kommande skolavslutningar så kommer jag garanterat alltid att vilja finnas där för dem
– oavsett vad!
Får väl bara se till att bunkra upp med tillräckligt med näsdukar, haha 😉
Lyssnade på P3 alldeles nyss och fick precis höra en av killarna i Morgonpasset berätta att han igår morse missade sitt barns skolavslutning – för att han skulle jobba! Det fanns andra i studion, men han kände liksom inte att det var så viktigt ”jag gillar inte skolavslutningar – det är rätt så tråkigt faktiskt” – i mina öron klingade detta totalfel.
Inte alls okej.
Det värkte till ordentligt i mammahjärtat bara vid tanken på att hans barn en dag kanske skulle komma att höra detta. Min personliga åsikt är att man som förälder i alla fall bör göra sitt yttersta för att försöka finnas där. Om det finns någon som helt möjlighet till att göra det förstås.
En gång om året.
Vad tycker du?
Min älskade lilla äldsta dotter lämnade sina år på förskolan bakom sig via en rutschkana ut genom fönstret på utsparken med avslutningsdisco som hölls i förra veckan.
🙂
Självklart var jag då på plats och tog emot min förstfödda med stolthet och tårar i ögonen!
<3 <3 <3
Stor tjej på väg mot nästa milstolpe i livet!
Förskoleklassen.
Älskade unge – vart tog tiden vägen?
<3 <3 <3
Nu ska jag strax ner på stan för att luncha med en ”turismkollega” på nyöppnade Espresso House. Vi har lite spännande planer inför Storsjöyran på G
