Igår eftermiddag när jag promenerade bort mot As skola så insåg jag att jag är verkligen snart klar….snart är det jag jobbat för i över tre år klart och uppnått (jo, jag vet att det är massa saker som ska klaras av under våren men ändå)!
Plötsligt känner jag mig nervös, lycklig, tom och massa annat på en gång – det är ju nu jag ska bestämma ”vad jag ska bli när jag blir stor”…och det är väl dags nu vid 33 år- haha!
På något vis så känns det ändå skönt och spännande att inget är bestämt, vilket jag brukar hata men nu känns det bra!
Det känns som det är min tur nu, jag har verkligen hittat det området jag vill jobba inom och jag känner att jag inte kommer ta ngt jobb som bara känns sådär utan nu har jag tid på mig att verkligen vänta in det rätta – igår fick jag en riktigt bra mailkonversation som avslutades med att ett möte bokades in…innan dess har jag dessutom bokat in ett möte med F så min förhoppning är att min D-uppsats kommer bli toppen!
Nej, idag är det lördag och barnen har olika lekdejter inbokade, själv har jag tänkt städa och planera kommande vecka!
Dessutom ska jag försöka få ner några konkreta planer inför uppsatsen på papper så jag har ngt att visa F på måndag!