Jag läste en artikel i ngn kvällstidning igår där Amanda Winberg (@amandawinbergs) där hon sa:
– Innan har jag försökt att inte göra det [tänka på finalen i Globen] för jag tror att man ska göra allt i sin ordning. Men nu ska man tänka på Globen och jag vill stå där. Det är så enkelt. Jag vill stå där!
Och jag fastnade på det där ”jag tror på att göra allt i sin ordning”… Sån är verkligen inte jag! Inte alls!
Jag gör (och har alltid gjort) allt i fel ordning och i huvudet befinner jag mig väldigt sällan här och nu – jag ligger alltid minst 10 steg framför där jag borde vara…
Men frågan är om det är så fel? Måste man vara här och nu?
Jag tror att när man väl gör saker ska man vara här och nu men i tanken och i planeringen ska man vara minst 10 steg fram! För att orka fokusera i studen måste man veta vad man jobbar mot och varför! För att ta ett exempel så har jag vetat sen andra kursen på Psykologiprogramet vad slutmålet varit! Jag som började läsa Psykologi för att få studiebidrag medan jag tänkte ut ”vad jag skulle bli när jag blev stor” fastnade totalt och efter 5 veckor visste jag att jag ville gå hela vägen mot en doktorsexamen (”Hej, jag är doktor i psykologi” – hur coolt?!) och då jag planerat och levt lite i framtiden har jag också kunnat planera för att nå dit…
(Jag ska skriva ett inlägg om mina tips-på-vägen)
Nej, nu ska jag sluta flumma om det här och skriva lite mer på min uppsats!
Fin lördag på Er!
För övrigt älskar jag Amanda Winberg! Läste även att hon knappt umgicks med de andra Idol-deltagarna för att hon var så sjukt fokuserad och övade, övade och övade lite till! Coolt och helt rätt, får man chansen måste man göra allt för att ta den!