Förr skrev jag mycket. Berättelser. Dikter. Orden var min vän. Med tiden har jag tappat dem. Fotograferingen tog över. Men även den inspirationen försvann. Så nu letar jag efter den. Inspiration. Så får vi se om jag hittar den. Gjorde en början på något försök igår och de kändes lite rätt.
För de vore kul om jag kunde få kombinera ord och bild.
Snön faller utanför fönstret. Hade egentligen tänkt ge mig ut på en långpromenad men vi får se va det blir!
Ibland kan jag önska att vi hade haft fler väggar. Låter knäppt speciellt när vi tog ner delar av en för att få in mer ljus. Men varför vil jag ha fler väggar? Jo jag skulle vilja ha en stor vägg för foton o prints. En tavel vägg helt enkelt:
I detta hus så kommer de bli en på övervåningen men hade varit kul o fått till en på nedre våningen också. Så önskan till nästa hus; fler väggar tack !
Hittade denna lista hos Att vara någons fru, så vi kör väl den här med:
En bild från en plats jag älskar:
Mitt älskade Ecuador, mina vänner men framför allt mitt berg. Jag längtar efter känslan av den tunna luften, av kylan, doften, susandet, tystnaden. Vetskapen om att vi lever en stund här på jorden. Och vad jag gör av den stunden är upp till mig. Hur ser jag på livet?
En bild från ett tillfälle då jag kände mig snygg:
Det här var hösten 2015, då vi just hade träffats. Så jag var sådär kär fast jag då inte visste om det. Bara visste att jag var riktigt nyfiken och ville spendera mycket av min lediga tid med han jag just träffat.
En bild från då jag kände mig glad:
Denna bilden är från i våras. Jag ville ta en bild på mig o sambon. Sen tog han lite bilder på mig o vovven. Hon fattas hos oss varenda dag. En sorg. Att det inte funkade. Men hon kommer alltid ha sin egen plats i mitt hjärta. Åh älskade vovve.
En bild på en bra dag i mitt liv:
Dagen då hon kom. Och ju mer jag tänker tillbaka till förlossningen så är det som om jag känner när hon kommer ur mig så är det som om alla åkommorna som fanns och som tagit över mitt liv där och då också lämnade min kropp. Plötsligen fick jag bli mig själv igen. Men nu i en annan, en ny roll. Den största. Älskade älskade dotter.
En bild på någon jag beundrar:
Min morfar. Så klart. Han som varit min klippa under alla år! Om några veckor fyller han 99 år. Att se honom tillsammans med dottern är så att det gör ont av lycka i hjärtat. Att han får ge min dotter sin kärlek. Sin trygghet. Det gör mig så tacksam!
En bild på min favoritplats hemma:
Vi gjorde en öppning i väggen. Släpper in mer ljus men också ett härligt bord!
En bild på någon jag tycker om:
Isac. Så klok. Så trygg. Så härlig grabb. Att han nu är tonåring är svårt att förstå. Vart har åren tagit vägen liksom?
En bild på en favoritpryl:
Vår förlovningsringar! De symboler för att vi två hör ihop.
En bild på ett oförglömligt ögonblick:
Göteborg. I juni. Dagen efter att jag hade varit med om tidernas frieri. Så fantastiskt lycklig!
En bild på en stolt stund:
När min lillebror, håller i min dotter. Det är häftigt. Han kallar henne för godiset och ororar sig för att hon ska vara för varm, få tvingas till saker hon inte vill och som han ska skydda.
Bild på något roligt:
Att få gå o fika med min lilla familj. Titta på folk. Fantisera ihop små historier. Samtidigt få äta gott och prata med min bättre hälft. Om livet. Om nuet. Planera tillsammans.
En bild från när jag var arg:
Denna var lite svår. Men den här bilden togs dagen när vi var till förlossningen men fick besked att vänta då det inte fanns plats för oss. Jag var så besviken. Ledsen. Rädd. Det var som om det aldrig skulle ta slut. Som om hon aldrig skulle komma. Som om jag skulle dö nu.
En bild på när jag var ledsen:
Min älskade älskade Charlie. En stund innan han somnade in. Han min älskade vovve. Låg och vilade sin trött kropp mot min mage. Att han aldrig inte skulle få träffa henne inuti gjorde mig så ont. Ändå vet jag att han skulle älskat henne.
En bild på min bästa vän:
Nu har jag lyckan att ha ett par sådana. Men här är Frida. Vi hörs varje dag. Delar gnäll, pepp, glädje, irritation och drömmar med varandra. Fastän vi just nu lever två olika liv. Hon ett liv i storstan. Ung och kär. Så är det ändå henne jag hörs mest med!
En bild på något gott:
En frukost som sambon fixade. Så gott, så färgrikt att det liksom blev en kul tallrik att äta ifrån.
En bild från när jag var liten:
En bild på mig i en annan stil:
Ja, men hatt borde väl funka igen?
En favoritaktivitet:
Att vara ute i naturen, med min lilla familj. Det allra bästa i kombination.
Min hjärna kan inte vila. Den tänker. Vrider. Vänder. På allt. Analyserar. Skapar fantasier. Bygger oro. Skapar hjärnspöken.
Och jag hör hennes andetag, känner hans andetag mot min nacke. Ändå är de där o jagar mig in i vrå; hjärnspöken!
Just den känslan när man gör sig själv till sin egen fiende.
Allt som blir kvar när man ligger vaken om natten. Utan ett off knapp till hjärnan.
Kanske är det just så…
Tre önskningar som jag letar efter. Eller jag önskar hitta kanske är bättre uttryckt.
1. 
En varm, skön o inte stickig oversized tröja att mysa runt i. Har inte hittat den rätta ännu. Fast jag letar.
2.
Till hallen önskas kanske en till förvaring för alla mössor o vantar något likt denna. Liksom en matta. Hela hallen i sig är ett litet projekt som behöver tas tag i allt eftersom.
3.
Eftersom hallen hör ihop med övervåningen där jag tänker mig en vägg med både foton och olika prints på så ser jag fram emot att få sätta upp favoritfoton ihop med prints som inspirerar eller väcker fantasin.
