Månadsarkiv: november 2016

Jag älskar dej


Har idag fått umgås med min familj. Vi har myst på i bubblan av kärlek. Vi har nu haft Stella på utsidan magen i en månad. Tiden går onekligen fort. 

Mammas tjej som är så ofantligt älskad. De är verkligen magi att få bli förälder. Det är som om livet får en ny mening. Som om ingenting är som de var innan för hela ens kompass är förändrad. Samtidigt så är det så självklart. Det är som om hon varit hos oss alltid. Som jag och hon har osynliga band av samhörighet och som om vi alltid kommer att höra ihop oavsett vad som sker. Älskade lilla tjej du är mammas prinsessa! Jag älskar dej oändligt! Graviditet var allt annat än enkel men nu när Stella finns här hos oss så är det ändå så värt det. För livet är så mycket större än vad vi kan förstå. De är magi. Livets mirakel. Och så är jag så tacksam. Tacksam för att livet förde oss, mig och K samman. Att jag får dela livet med någon som finns där i både vått och torrt. Även det är häftigt och stort.  

29 november 2015 var jag med o kollade på när K spelade korpen innebandy. Tänk om jag vetat att vi nu ett år senare skulle sitta i soffan med vår dotter. Livet alltså. Jag finner inget bättre ord än magiskt! 

Så denna dag är en dag av kärlek! Kärlek som bär genom allt. I både med och motgång. 

Min längtan 

Det är något speciellt. Kanske doften, luften eller känslan. Livet på andra sidan jorden. Som är en lång resa både mentalt, verkligt och känslomässigt. Ändå har jag gjort den 2 gånger. Besökt Ecuador. Vännerna som lärt mig så mycket om livet. Som lär mig ännu om livet. Om att min verklighet är inte en självklarhet. Om utmaningar. Om förtryck. Om att faktiskt på riktigt bli utsatt för diskriminering helt öppet.


Men de har också lärt mig vad nyfikenhet, viljan att mötas och kärlek o vänskap kan bygga broar.

De har varit här i omgångar också. De är fantastiskt. Att vi fått ha dem här och sen har vi varit där. En relation. En vänskap. Över både tid och rum. 

Just idag längtar jag till mitt berg och mina vänner. Till Ecuador. Riobamba. 

Den lilla detaljen 

Det är ofta som det är den lilla detaljen. Den som gör det lilla extra. 

Till det kommande bröllopet som finns i framtiden så finns ju detaljer som gör det lilla extra. 

Tänk familjens vovve i en sådan här scarf!  Helt klart söt! 

Kul litet minne till gästerna från denna fest. 


Och så enkelt, fint men med en ljuvlig doft. 

Finns mycket fint att både snöa in på och inspireras av. Pinterst är en sådan guldkälla. 

Till väggen 

Ord och bild är viktigt för mig oftast är det som om det ena förstärker det andra. Ger varandra drag hjälp till olika perspektiv. Och så ger de i kombination möjlighet till tolkningar. Olika. Ibland motsträviga andra gånger i symbios. 

Hemma här har vi just nu en tom vägg. Men är inspirerad till och göra något liknande detta: 


Blanda foton med kloka ord i vardagen. 


Sätter man upp dem lätt går det förhoppningsvis ganska lätt att byta ut dem. Få väggen till en levande vägg. 


Även i variation med olika ramar är häftigt. 

Men först får de nog bli tapetsering innan detta åtgärdas eller så provar jag och ser om de blir bra innan den nya är på plats. 

Stella


Namnet Stella har alltid varit ett favorit namn hos mig. När vi fick veta om att vi väntade barn och troligen en flicka så gjorde vi en lista på namn. Tror de blev ca 15 st. Men så kom hon och då sa jag ett annat namn först som också fanns på listan men när vi sen hade lugnat oss så blev det så självklart att tjejen är en Stella.

Jag tatuerade en stjärna på armen för ganska många års sedan. Som en symbol för citatet som jag bär på genom svårigheterna mot stjärnorna. 

Men så när jag o sambon möttes för allra första gången på ett fik så var det första jag såg hos honom en liksom stjärna på armen som jag har. 

Vilket nu med anledning av vår dotters namn nu gör att det än mer känns som om allt hör ihop.