Månadsarkiv: september 2016

När det uppstår en längtan 

Ibland pockar den  på. Längtan och behovet av att känna hur förändringens vind drar fram i mitt liv. Och plötsligt är det som om jag vore i en mindre livskris. Och det bultar att något måste hända nu.

Så pinterest gillar jag bilder med dreadlocks  och piercingar.

Mina närmaste skakar beskymmer samt på huvudet. Och säger bestämt nej.

Men denna idé med en hårförändring möts på ett mer positiv sätt. Kanske är det en väg att gå. 



Samtidig som jag letar efter det som ska bli min stil. Och de är bilderna ovan som ligger i grunden till förändring. 

Att gå sin egen väg

14466974_1295329417173816_1046087298_o

Det finns få som imponerar på mig som killen ovan. Han går sin väg. Gör det han gillar. Som till helgen ska han iväg en hel dag på ett event. Helt själv. För att han vill gå på det han vill. Det är häftigt. Han har alltid gått sin väg. Lekt de lekar han vill. Gjort sina val. Och det är så coolt. Kanske för jag önskar att jag hade haft det modet när jag var i hans ålder. Kanske för det är en egenskap jag hoppas att vår dotter kommer ha. Det är så lätt att trilla dit, göra det som alla andra gör. Fast man då väljer för andras skull och inte för min egen. Han är ingen idrottkille, eller i alla fall ingen lagsport kille. Men duktig i skytte, men hans främsta talang är trots allt det kreativa skapandet. Både när han ritar och när han gör filmer till sin egen youtube kanal. Även om det för mig är främmande så är det kul och följa honom. Hans filmer gör en alltid glad!

Vill ni kika så kan man göra det hos PingvinenIsac

 

Med tunghäfta och skrivkramp

img_1885

Vet inte hur många gånger jag loggat in på sistone. Försökt sätta fingrarna mot tangenterna men ingen dans över dem infaller. Orden i tanken fastnar. Försöker finna dem men de verkar varken vilja komma ut ur min mun som talade ord eller ur mina fingrar i det skrivna språket.

Det är som om det sitter fast. Samtidigt som jag vill få ur mig dem i någon tilltro på att om de blir lyssnade till eller lästa så blir det bättre. Det är kanske inte så men jag vill leva på det hoppet.

Men i väntan på att det ska lossna, för jag vet, det brukar komma av sig själv som antingen ett stilla vattenfall eller i en kraftig explosion så tänder jag ljus. Försöker tänka att tiden går alltid fort och det snart vänder. Vänder mot vår. I höstens grepp finns inget mer än ett tomt skal. Som väntar på att fyllas av liv. Kanske är det därför de sitter fast. Orden. De väntar på liv. Att få liv och fylla liv.

Avkoppling i nygammal form

dianas

Det finns en längtan i mitt bröst. En längtan efter en hobby. Något som kräver min tid. Så länge jag minns har jag varit engagerad ideellt i något. Men just nu ekar det tomt. Jag har under flera år funderat på detta med en hobby. Allt från fotografering, hästar, rita, spela fotboll, skriva men har ännu inte hittat det. Finns det någon idé? Tills dess så har jag kommit fram till att mitt bästa sätt att tillbringa en ledig kväll är framför datorn och där i paint sitta och rita om och om igen. Skapa. För en sekund. För att sen låta allt försvinna på nytt. Delete är min bästa vän. För målet just nu är inte ett färdigt alster. Utan mer själva tiden och stunden av att skapa.

fjaril

Det är inga konstverk men vem vet kanske ger övning färdighet. En dag skulle jag vilja få hitta mod. Mod att skriva något på riktigt. Göra en bok. Men tills dess skulle jag vilja göra en coffe table book en bok med mina egna alster i, blandat med citat eller små meningar som betyder något för mig. Kanske lånade ord eller mina egna. Eller lite av varje. Vi får se. Men i min hjärna är den påväg att formas.

Ibland behöver man låtsas. 


En helg har passerat. Livet pågår. Det är som om jag färdas med men ändå inte. Jag famlar. För det gnager. Allt. Och inget. På en och samma gång. 

Jag tror ju på att mycket handlar om inställning. Därför så försöker jag låtsas. Att livet är bra. Att det är ordnar sig. Gömmer undan tvivlen. För nere i hålet. Det bottenlösa blir det ändå ingen frukt. Det blir bara en tomhet med tårar. 

Därför låtsas jag att allt är bra.