Taggarkiv: Personligt

Annons

Ni undrar hur det går för mitt företag kanske?

ego jag 01

Jo då just nu händer inte så mycket. Jag har fått mina samples och det är dags för att köra igång min beställning i fabriken. Väntar på klartecken att göra första betalningen till fabriken för att dom sen ska komma igång. Frakten är sen den som tar tid. Då det tas på båt så tar det sin lilla tid.

Sojka Design heter varumärket. <— Där får ni en liten sneak peek. Jag vill så gärna avslöja så mycket mer. Men nu känns det som allt är satt på vänt men har ju så mycket andra idéer med! Ni anar inte ha ha. Rätt som det är kommer det bombaderas med info här ska ni veta. Men jag får hålla er på kroken. 😉

Annons

Vi är den perfekta familjen – NOT!

image

När Sydsvenskan en dag kom hem till mig så sa jag till reportern att jag kommer inte be om ursäkt för stöket här hemma för det är SANNINGEN. Och herre gud vilken beröm jag fick. Hon sa att många ursäktar sig och man vill ju visa i tidningen hur det verkligen ser ut. Det är ju det som är meningen. Alla vet vi ju hur det kan se ut i ett småbarnsliv men varför vill alla framstå det som att det är så jäkla perfekt?

Jag är inte perfekt och inte alls något jag gör. Det är ju det som gör oss så unika. Hur hade en perfekt värld sätt ut egentligen. Ja förutom allt krig och elände som jag naturligtvis inte vill ha på denna jord. Men nu pratar vi det andra. Hur våra liv skulle vara perfekt. Perfekt hår, perfekt hem, perfekta frisyrer, perfekta kläder, perfekta vänner, perfekta personligheter. Ja ni fattar vart jag vill komma. Perfekta kan många ggr förknippas till det ytliga. Hur skulle det då se ut om alla hade på sig exakt likadana kläder om vi ska ta det helt konkret? Jo astråkigt. Det är ju alla dessa operfekta delarna av vårt universum som gör det hela så coolt, unikt och operfekt härligt! Eller vad säger du?

Annons

Att gråta är medicin!

ledsen hund

M sa något väldigt klokt.Att gråta är medicin”. Så rätt så. Efter att det varit lite mycket. Känt att jag skulle gett fan i att blondera utväxten själv, att försäkringskassan gång på gång lovade mig utbetalning och får lite på att dom säger att det kommer på fredag, att det sen kommer onsdag, och sen kommer pengarna på måndag. Ja denna gången ska det komma på fredag och det enda man kan göra är att vänta och hoppas att pengarna kommer. Jag har till och med blivit uppringd av någon chef som lovade mig utbetalning. Helt jäkla sjukt! Det sjuka är att man kan inte göra något. Jag kan liksom inte skicka någon påminnelseavgift till dom!

Hur som blev det mycket. Ångesten började stegra. Men efter några samtal, en promenad och ett avslutande samtal från försäkringskassan så bröt tårarna ut. Vad var då inte mysigast än att få känna M:s armar runt mig och höra att det ordnar sig. Hans trygga ord gör så mycket. Jag kände genast en lättnad och sa det till M. Ja det är klart svarar han. Att gråta är medicin.

Annons

Min magiska diet…

jag ego

Ja vad fan hände egentligen? Min magiska diet, vad hände med den? Eller vad hände med träningen? Varför är det alltid så att man blir sjuk så fort man kommit igång med träningen och så måste man avbryta träningen? Varför är det alltid så att man måste skita i dieten så fort man avbrutit träningen? Och hur kommer det sig att man helt plötsligt måste trösta sig med det ena och det andra? Varför är det plötsligt okej att äta onyttigt och skit?!

Ja en massa frågor? Har du kanske svar min fina läsare? Gärna något magiskt så jag plötsligt är på spår igen. Eller magiskt som gör att jag sen aldrig faller tillbaka i skit-i-vad-du-äter-diet-och-skit-i-att-träna-och-bara-lata-dig? Va va va va? 😉

Vågen står och dammar men det ska man ju ändå inte använda så något positivt ha ha. Nä och det är ju inte så att jag kommer börja använda den nu. Man vill ju inte ha ännu mer samvete än vad man har att man inte orkar mycket just nu. Men man borde ju kunna träna ändå. Jag har inte ont i halsen. Äh jag får komma igång idag. Återkommer om hur det gick!

Annons

Skammen efter en förlorad mamma!

heaven moln

Jag vet att min mamma inte var perfekt för vem är det. Bara för att jag skrev om mamma var inget sätt att smutskasta henne. Jag älskar och älskade henne och det är en del av vem jag blivit. Hon hade ju sina problem och jag har förlåtit henne. Jag känner inte nu i efterhand att åh om någon hade räddat mig. Hon var också den jag älskade högt och mest på denna jord. Det var hon jag kunde dela allt med. Det känns också jobbigt att man ska behöva känna skamm för hur man förlorade sin mamma. Allt är inte helt klart i vad som hände men hon började dricka dom sista åren. Varför är väl en gåta men hon har varit med om ännu mer än man själv varit. Kanske kom det ikapp henne. Hon var inte den där alkisen på bänken. Hon var en fin och god kvinna.

Jag tycker det är jobbigt ibland att säga vad hon dog av. Jag önskar att jag kunde säga att hon kämpade för sitt liv, att hon gjorde allt för att vara med oss. Men så var inte fallet. Det var ingen sjukdom. Inte någon fysisk sådan. Det smärtade mig att säga det. Kommer vi som är berörda av detta någonsin repa oss från detta. Känslan av att någon vill ta sitt liv. Välja den andra vägen.

Jag önskar att denna värld var lite mindre fördomsfull. På många sätt. Jag vill bara gråta och skrika. Kan inte folk förstå! Jag vet inte om jag försöker lura mig själv att allt är okej med allt. När jag läser i bloggar så blir man ju påmind om sitt eget liv och vad man varit med om. Min mammas kropp orkade inte det livet hon levde. Hon behövde leva ett annat för att leva med oss. Man kan inte släppa tanken av att hon inte ville va med oss mer…

Uppdatering: Min mamma begick alltså inte självmord. Jag pratar om känslan av det hela. Att hon fick ett val och veta att om hon fortsätter som hon gör så skulle kroppen inte klara det. Hon dog för att hon blev sjuk i njurar och lever. Vi vet egentligen inte hur hon tänkte då vi inte fick reda på att hon först låg på sjukhuset och när vi väl fick reda på 10 dagar senare så kunde hon inte prata för min äckliga mormor höll tyst om det för hon påstod att mamma inte ville berätta! Och om min mormor kan vi ta en annan dag…