Graviditet

Annons

Tulpaner är kärlek – och en annan massa ”viktigt” babbel!

Tulpaner

Inte bara tulpaner utan också liljor. Det är vackra blommor som sprider både värme och kärlek! ♥

Idag är det exakt 4 veckor till beräknad förlossning. 90% av graviditeten är förbi. Helt galet. Kan knappt fatta att jag snart ska ha mitt lilla mirakel i min famn. Längtar trots att det ändå känns overkligt då man inte tänker på det lika mycket som med första graviditeten fast det iofs inte var verkligt då heller då det var något nytt. :)

Idag hade jag barmorskebesök och mycket liknar graviditeten med sonen. Bara det att mitt blodvärde är mycket lägre. Ska försöka ta en Niferex om dagen. Började ju med det men blev helt förstoppad så jag tog varannan dag och kompleterade med juice med järn men det räcker tydligen inte så en om dagen blir det. Känner mig galet trött och jag liksom somnar till emellanåt fast jag är vaken känns det som. Skit skumt och svårt att förklara. Men livsfarligt när man kör bil märkte jag idag.

Jag har iaf sparat hela listan på besöket hos barnmorskan och jag har även kvar listan från Isak och den kommer längre ner. Jag tjockmarkerar med lila färg dagens besök så ni ser. Något mer ovanligt för oss omföderskor är att Elias faktiskt fixerat sig och tro mig när jag säger att det har jag verkligen märkt hur han borrat sig ner och jag har till och med skrivit om det tidigare. Jag har ganska rätt gång på gång. 😉

Nästa historia barn 2 (Elias):
{#emotions_dlg.flower}
Första försöket i Juni 2013
BIM 13/7-2012
Plussade bim-4
BF 21 Mars 2012
{#emotions_dlg.flower}
Hälsosamtal 1 Augusti 2012
{#emotions_dlg.flower}
Inskrivningen 7/9-2012
Fick lyssna på hjärtat som lät jätte fin och låg på 162 och vi kunde också höra rörelser.
HB 130
Blodtryck 100/70
{#emotions_dlg.flower}
Första sprattel i magen kom denna gången innan v 14. Minns inte exakt men någon vecka innan.
{#emotions_dlg.flower}
Första sparken kände jag i v 14. :)
{#emotions_dlg.flower}
RUL 19/10-2012
BF flyttad till 21 mars 2012
En lite pojke väntar vi. :)
{#emotions_dlg.flower}
Vecka 20+3 jag kände första buffarna utanpå magen!
{#emotions_dlg.flower}
BM besök 6/11
Bltr 95/70
Spm 150 (bebis hjärtslag)
HB 123
{#emotions_dlg.flower}
BM besök 14/12
Bltr 120/70
SF mått 23
Bebis hjärtljud 142
HB 116 och jag börjar nu med Niferex
{#emotions_dlg.flower}
10/1-2013 Glucosbelastning
Ingen gravid diabetes.
Blodsockervärde -5,8
HB 119
SF-mått 26
Blodtryck 110/70
Hjärtslag 142
{#emotions_dlg.flower}
BM besök  24/1 Vecka 31+6
Blodtryck 115/60
Hjärtslag 138
SF-mått 28
Isak med huvudet ner men rörligt.
{#emotions_dlg.flower}
Rutin/tillväxt ultraljud 29/1 Vecka 32+4
2083g
Beräknad vikt vid födsel 21 Mars 3400g-3500g
{#emotions_dlg.flower}
BM 4/2 Vecka 33+4
Bltr 110/70
SF-mått 31
F-ljuden 144
Huvudet sjunkit ner mer och ruckbart.
{#emotions_dlg.flower}
BM 21/2 Vecka 35+6
Bltr 120/70
F-ljud 142
HB 111
SF-mått 33
Huvudet nu fixerat!
Hjärta
Nästa besök BM 1/3
___
Min historia första graviditet (Isak):
{#lang_emotions_flower}
Första försök i December 09 
Stegring 9 December
BIM 25/12-09
Tanten kom på självaste julafton. Vilken Julklapp {#lang_emotions_cool}
{#lang_emotions_flower}
Andra försöket Januari, BIM 22/1-10
Stegring 8 Januari
BIM flyttat till den 23/1-10
{#lang_emotions_laughing}Plussade på bim-5 {#lang_emotions_laughing}
BF 1 Okt 2010
{#lang_emotions_flower}
VUL den 25 februari, såg fint hjärta på den lill*, och blev framflyttad en dag. Så BF 30 Sep 2010 
{#lang_emotions_sunny}
Inskrivning den 19 Mars 2010: Tog olika prover, lyssna på bebis hjärta och fick reda på att rul tid får jag i brevlådan inom kort. {#lang_emotions_smile}
HB 129
{#lang_emotions_flower}
Första sprattel i magen, Vecka 14 
{#lang_emotions_heart}
20100410 Förlovning!
{#lang_emotions_heart}
RUL 3 Maj 2010! Vi väntar en pojke!  BF flyttat till 1 Okt 2010  Som jag räkna från början. hihi.
{#lang_emotions_sunny}
Vecka 20+4, sambon känner första sparkarna!
{#lang_emotions_sunny}
Förlossnings förberedande kurs 16/6 & 21/6
Super nyttig kurs! Och det tyckte sambon med. 
{#lang_emotions_gravid}
22/6 Möte med barnmorskan
Ny BM men allt så iaf bra ut och bebis hjärta dåna i hela rummet!  Mitt lilla hjärta!
Hjärtslag låg på 148 och mitt magmått på 27. 
HB 125
Gravid
14 Juli Glucosbelastning. Skål
Yeah, ingen gravid diabetes.
HB 120
SF-mått 30
Blodtryck 110/65
Hjärtslag 145
Skrattande
BM besök på öppen mottagning pga misstänk uvi.
/var ingen uvi eller bakterie. Antagligen foglossning som kommit igång nu.
Hjärtslag 130
Hjärta
BM 5/8, Vecka 31+5
SF-mått 33
Hjärtslag 148
Isak fixerad!
Hjärta
BM 19/8 Vecka 33+5
Blodtryck 115/70
HB 123
SF-mått 33
Hjärtslag 140
+
Rutin ultraljud
2206g
Beräknad vikt vid födsel 1 Oktober 3400g
Hjärta
BM 2/9 Vecka 35+5
Blodtryck 115/70
Hjärtslag 133
SF-mått 35
Hjärta
BM 16/9 Vecka 37+5
Bltr 115/80
Hjärtslag 140
HB 140 Förvånad
SF-mått 36
Hjärta

HjärtaIsak född 28/9-2010 klockan 20.51

v 39+3

51 cm lång och vägde 3400gram vid födseln.Hjärta
Annons

Förlossningsberättelsen om Isak född 2010-09-28 Del2

2010-09-28
Del2
Förlossningen är igång
Jag fick med mig hem smärtstillande tabletter och lugnande. Inte för att jag kommer kunna sova sa barnmorskan men vila upp mig lite. 
Väl hemma klockan 05:00 så började jag känna mig lite trött, vid 05:30 så lägger jag mig ner med sambon för att vila. En timme somnar jag men varje värk vaknar jag och får andas mig igenom. Nu känns dem ännu mer vassa än de varit innan och jag vaknar klockan 06:30, somnar om och slumrar en timme till och klockan 07:30 så känner jag att detta funkar inte. Går inte att bara ligga med värkarna och jag hämtar pallen och placerar fint i duschen och sitter där en stund och spolar varmt vatten. Känns härligt så där sitter jag i 30 minuter. :)
Försöker få i mig lite mat, man blir verkligen hungrig av värkarna. 
Ca klockan 10:30 ringer jag förlossningen och berättar att jag inte står ut längre här hemma. De säger till mig att jag kan åka in om jag vill även fast min värkar inte är riktigt regelbundna men dem gör riktigt ont nu. Ligger på mellan 1-4 minuter mellan värkarna. Klockan 11:30 kör vi in. Sambon tar bilen och jag tycker det är helt ok. Jag står ju fortfarande ut av värkarna och vi bestämmer oss för att ställa bilen en bit ifrån så det blir lite promenad på vägen dit för att hjälpa öppnandet på traven. Får stanna jätte ofta och ta tag i sambon och andas och sen gå väldigt sakta mellan värkarna.
Väl inne på förlossningen ringer vi på klockan och efter en stund kommer en barnmorska och hänvisar oss till ett väntrum för att snart få ett rum. När hon hämtar oss efter en stund säger jag till henna att det är typiskt att värkarna tycks avstanna nu när vi är inne. Då säger hon att det är jätte vanligt och du ska se att det kör igång snart igen när du legat en stund. 
Klockan är väl vid 12:00 och jag får på mig CTG:n. Sakta men säkert kom värkarna tillbaka. Själv uppfattade jag det som lång tid men enligt sambon så handlade det om typ 10 minuter sen körde det igång för fullt igen. :)
Barnmorskan kommer in och känner hur mycket jag är öppen. 3,5 cm. Yes, det händer grejer! Fast lite besviken var man ju eftersom man hör dem som kommer in och är öppen 5 cm osv. Men men, det viktiga är ju framsteg. :) Jag frågade för säkerhets skull om jag verkligen fick stanna. Ja, sa hon med ett leende och sa att hon skulle hämta sjukhuskläder till mig och ordna så jag blev inskriven. 
Åh, skönt äntligen är det dags!
Jag bytade om och när jag kom ut blev jag erbjuden lavemang. Funderade lite och bestämde mig för att ta det. Kanske hjälpte förlossningen framåt lite tänkte jag.
Fick förklarat för mig att jag ska hålla mig så länge som möjligt sen kunde jag gå på toa och sen ta en varm dusch. Detta gjorde jag och det hjälpte en del med duschen, men nu är värkarna verkligen vassa, ilande och intensiva så duschen hjälper inte jätte mycket. Blir klar och kommer ut till sambon som väntar. Han sätter på radion och jag känner att jag inte kan ligga ner utan måste stå. 
Vi får in lite dricka och jag får lite ost och skink paj. Får i mig halva då jag mår så himla illa av värkarna. 
Barnmorskan kommer in igen för att sätta CTG:n. Jag lägger mig på sidan och tillslut får jag trycka på larmknappen för det känns inte som om jag får någon paus mellan värkarna. Känns som en enda stor värk som varar en halvtimme. 
Barnmorskan börjar sen prata om petidin och lustgas. Men jag är så osäker på petidin så jag avvaktar en stund. När någon kommer in igen blir jag erbjuden att iaf börja med lustgas, men jag vågar liksom inte det heller. Vet liksom inte när värkarna börjar får jag helt plötsligt för mig. Och jag vill inte sitta utan förklarar att jag tycker bäst om att stå. Då tycker barnmorskan att jag ska promenera i korridoren med hjälp av en gå stol i ca 20 minuter så värkarna kommer igång mer. Jag går en runda och värkarna gör så himla ont att jag ångrar att jag inte tog lustgas direkt. Så väl tillbaka på rummet så vill jag prova lustgasen. Jag är noga att börja andas precis när verkar börjar och sluta när jag känner att den börjar klinga av. Jag gör rätt och topparna på värkarna försvinner. Jag tycker det är helt magiskt och vilken hjälp det är! Wow och mitt illamående försvann istället! J Var ju bland annat rädd för att jag hört folk må illa av lustgasen och jag mådde redan illa av värkarna. 
Jag blir undersökt och är öppen 4 cm. Sambon har lämnat mig för att käka nått. Jag hade ju min lustgas så han kunde gärna gå iväg och ladda lite. :)
Klockan är nu ca 16:30 och barnmorskan tar hål på hinnan. Berättar att jag gärna kan andas lustgas då värkarna kommer köra igång ännu mer efter detta.
När sambon väl är tillbaka så kan jag inte prata med han. Värkarna är så intensiva att jag går in i mig själv helt och är koncentrerad på lustgasen och värkar. Jag råkar få i mig för mycket och musiken och ctg-aparaten börjar låta som disko dunk i mitt huvud. Får lite smått panik och lyckas få fram ordet hjälp och att få sambon att trycka på larmknappen. Barnmorskan förstår att jag vill ha berättat för sambon vad som hänt medans han var borta och hon berättar om att dem har tagit hål på hinnan. 
Vid 18:00 tror jag det var, blir jag erbjuden petidin. Först var jag osäker och sambon förklara till barnmorskan att jag var rädd för biverkningarna och därför osäker men tackade ja och barnmorskan förklarade att dem hade inte haft det om det var något som var farligt för mig eller barnet. 
När jag väl fick sprutan kunde jag slappna av i hela kroppen. Detta har sambon berättat för jag mins inte allt jätte tydligt de sista timmarna. Men han sa att man kunde se i hela min kropp hur den slappna av och han tyckte det var skönt att se.
Jag såg lugn ut sa han men man kunde se att jag fortfarande hade ont emellanåt. 
CTG igen och jag var nog öppen 7 cm och barnmorskan tyckte jag kunde resa mig från sängen för att sitta på en stol för att hjälpa till öppnandet men jag ville hellre stå. Så jag fick istället luta mig mot sängen och vicka på höfterna, vilket jag gjorde. Sambon hjälpte till med att massera mig. Klockan är ca 19:30. Efter en stund får jag lägga mig igen. Barnmorskorna kommer nu allt oftare och tittar till oss. Vid 20:00 känner de att jag är öppen 9,5 cm och dem ökar lustgasen för att kalla på läkare som också känner där nere. 
Det är sjukt plågsamma värkar under den här tiden och läkaren vill hjälpa till att ta bort kanterna där inne eftersom jag inte är helt öppen. Första försöket vrålar jag att de ska sluta och det gör dem. Minns att smärtorna var helt sjuka vid det här laget. Hon gör ett andra försök och jag tror hon lyckas för sen slutar dem med det. 
Under tiden baddar sambon min panna med handduk och klockan ca klockan 20:20 så får jag lägga upp benen för att krysta. Sambon var helt underbar hela tiden och jag hörde hans röst långt ifrån men genom allt som hände hur han peppa mig. Innan jag skulle krysta ville dem ta bort lustgasen från mig. Jag lovade dyrt och heligt att jag inte skulle ta nått bara jag får hålla den. Ville bara krama den hårt under värkarna. :) Kände till en början att jag inte hade någon lust att krysta men dem skruvade upp värkstimulerande hörde jag så krystvärkarna blev bara starkare och starkare. 
De bestämmer sig för att ta sugklocka och jag minns hur tacksam jag känner mig. De säger att de måste lägga ett litet litet klipp. Jag tänker bara “gör vad ni vill bara det här tar slut snart” . Sambon berättade att han blev helt yr när dem kom in med en plåt med massa saxar på osv. Han visste först inte vad dem skulle göra stackaren. Jag minns att jag blir lite besviken när barnmorskan säger att jag måste krysta fast dem tar sugklocka. :)
Jag fick höra sen att jag hade kunnat krysta ut Isak själv kanske på en 30 minuter till men av humanitära skäl så tog dem sugklocka och jag kunde inte vara gladare. :)
Och med sugklockan på plats så visste man att det snart var klart och det gav en mer energi att krysta. 
Klockan 20:51
Upp på magen en varm känsla och all smärta försvann. Känslan när barnet läggs på magen är helt oförklarlig och den närmsta tiden därefter med. Älsklingen klipper navelsträngen och dem tar Isak till ett skötbord bredvid för att få igång andningen. Inte för att något var fel men så gör dem med de flesta barn. Isak blir även torkad och får värme där han ligger. Han blir även mätt och vägd.
Själv frågar jag om jag får ta lustgas och det får jag. Först kände jag inget och sa till personalen det flera gånger men dem bekräftade och kollade gasen flera gånger och visst var den igång. Jag fattade bara inte just då att jag behövde ta djupa andetag i masken. Trots att dem sa det några gånger. Jag är helt slutkörd och är väl därför jag bara andas lätt genom den.
Samtidigt blir jag sydd där nere. Sambon får hålla Isak och själv hör jag det härliga ljudet av ett skrikande barn. Är det mitt barn som skriker? Åh vad jag väntat på denna känsla. :)
Sen får jag äntligen hålla mitt barn. Sjukt häftig känsla och alla känslor sprudlar och man vet varken ut eller in. Man är bara här och nu. 
Minns att jag först inte riktigt fattar nått. Är det verkligt?
En annan tanke som dyker upp är att jag tycker han är helt stor. Hur har han fått plats i min mage? Hur har det huvudet kommit ut. Men med sina 51 cm och sina 3400 gram så är han precis genomsnittet.
Jag förundras över alla kvinnor på jorden. Att alla går igenom detta. Så sjukt smärtsamt men nu i efterhand så häftiga känsla. Fast jag kan inte låta bli att tänka på hur jorden kan vara överbefolkad när det gör så ont. :) Men som sagt så är det ju det häftigaste och största man kan vara med om.
Snackade med sambon sen och han höll med om att det var det största vi båda varit med om! 
Personalen på förlossningen i Malmö var helt underbara!
Efter att ha fikat så blev vi flyttade till bb-eftervård. Också väldigt nöjd med personalen där. Väl inne där fick vi njuta av vårt underverk.
Och sen var det dags att åka hem och möta verkligheten. :)
Väl hemma!
En vecka senare.
Vi är så lyckliga och stolta över vår son Isak!
Annons

Förlossningsberättelsen om Isak född 2010-09-28 Del1

Del 1
2010-09-26
Okej vart ska vi börja? Ja egentligen började väl allt Söndagen den 26 September. Vaknade kl 04:00 av att det kändes som jag kissa på mig, men enligt förlossningen var det nog en kraftig flytning, vilket jag nu inte tror på eftersom jag kände att kroppen började sätta igång. Har läst om att en yttre hinna eller liknande kan brista och komma lite. Men i alla fall. Efter detta hade jag molande mensvärk hela morgonen och vid 14:00 så började jag få lite värkar och först kl 17:20 bestämde jag mig för att börja klocka dem och då låg dem på mellan 4-6 minuter mellan värkarna. Det var nu vid 19:00 tiden jag bestämde mig för att rådfråga förlossningen om det som hände på morgonen. Fortfarande var mina värkar inte så kraftiga men var tvungen att stanna upp. Förlossningen sa att jag inte ska ta det som vatten utan bara avvakta på att värkarna blir regelbundna mellan 3-4 minuter mellan och det ska göra så ont att man inte kan prata under värken, utan man måste andas igenom dem.
2010-09-27
Mot natten blev värkarna glesare och låg då på mellan 5-7 minuter. Försökte slumra till mellan värkarna men det blev inte mycket sömn. Dagen efter kände jag att det ändå var ganska lugnt så sa till sambon att det kommer nog ta tid så han kan gå och jobba. Vilket han gjorde. Vid kl 12:00 på dagen på Måndagen så började värkarna bli väldigt oregelbundna och kunde ligga på allt från 10 minuter och 20 minuter mellan värkarna. Jag blev så besviken och ville liksom inte somna för att det kanske skulle avstanna. Dumma mig, hade ju varit bättre att försöka vila upp sig. Men man visste ju inte att det skulle ta tid även om man läser om det att latensfasen kan vara upp till 20 timmar. Och mitt så kallade “förarbete” var ju mycket längre än så så man trodde ju att snart är det dags. Men vi båda sa att max Tisdag blir han född och rätt hade vi. :)
Nu förstår jag att jag antagligen tyvärr var en av dem som hade väldigt onda förvärkar vilket är vanligare vid omföderskor.
Men vid 17:00 så började värkarna bli riktigt vassa och mer regelbundna och ligger mellan 5-7 minuter, nu har jag provat med TENS och det avleder jätte mycket. Jag försöker låta sambon sova för att orka och jag är vaken och försöker ladda med mat och dricka under hela kvällen. Det jobbiga är att jag mår illa efter varje värk och har svårt att få i mig mat. Men jag kämpar och under natten blir det mycket duschning som tycks lindra en del men satan vad vassa värkar. Klockar inte värkarna mer då jag vet att det är dags så tänker jag att nu är det bara att hålla ut så länge som möjligt. 
2010-09-28
Jag ringer till förlossningen tidigt på Tisdag morgon och förklarar och de tycker att jag kan ju åka in så jag blir undersökt och får något smärtstillande och någon att sova på. De tycker inte att förlossningen har kommit igång men om jag känner så kan jag åka in för en koll. Innan vi åker in så tar vi 2 rundor runt området. Jag måste stanna upp helt och andas mig igenom värkarna samtidigt som jag håller tag i sambon.
Klockan 03:55 är vi inne. Jag får ligga med CTG-apparaten och när undersköterskan kommit in så har tydligen inte CTG:n suttit rätt. Ack, hon verkade okompitent men men. Barnmorskan kom in sen och skulle undersöka mig där nere. Jag ville först kissa så det gjorde jag och plopp när jag torkade mig så gick slämproppen och här ifrån räknar jag att förlossningen var igång. Barnmorskan rota där nere och jag var så himla nervös att jag inte skulle vara öppen alls! Så när hon sa att jag var öppen 2 cm så blev jag så sjukt glad för då visste jag att det var på riktigt! Barnmorskan rotade runt ordentligt med sina fingrar och det kändes en del! Hon sa då att jag nu kommer blöda en del och mina värkar kommer bli kraftigare. 
Tack! Då var förlossningen igång! :)
Fortsättning följer…
Annons
Annons

Återbesök…

…klockan 11:00 idag med Isak för att kolla hörsel och vägas igen. Spännande. Få se om han gått upp till ursprungsvikten igen. Jag tycker mig se lite rundare kinder på han hihi.

Isak tycks ha rutin med att vakna kl 2-3 tiden på natten och vara lite extra jobbig än normalt. Det ska ammas i omgångar och bytas flera blöjor. Brukar ta en timme och sen sover vi igen. Därefter är han jätte duktig och sover 3,5 timme. =D Och man är som ny människa igen. Så med en omgång 2,5 timme och en gång 3,5 timme så blir det ju faktiskt 6 timmars sömn. =) Det är jag hel nöjd med!

Och en sista magbild som jag glömde lägga upp eftersom det var dagen innan vi åkte till förlossningen. =D

Vecka 40(39+2)

Sen var jag ju tvungen att ta en bild för hemgång från bb 1 Oktober och då var Isak 2,5 dygn gammal.

Nu i efterhand så tänker jag wow vilken mage jag hade! Ha ha…

En vecka efter förlossningen ser det ut så här.
Och efter denna vecko bild har jag sett förändring varje dag.

Jag har dock svullnat upp något enormt efter förlossningen. Tjock i huvudet, om benen, om fötterna, om vaderna och så klart brösten. Brösten har lagt sig. Var ju precis när mjölken ran till och jag funderade på om jag skulle köpa ny amnings bh för jag fick djupa märken i brösten av sömmarna men nu har det lugnat sig. Svullnaden har blivit bättre med men det finns kvar.

Efter förlossningen så gick man ju så klart ner lite av att bebis osv var ute. Jag hade ju vägt mig en vecka innan förlossning och vägde 89kg. På tredje dagen när jag kom hem så vägde jag mig och då vägde jag 85,4kg. Men sen när jag vägde mig på 5:e dagen så hade jag gått upp ett kg. =O Fast det var också då jag märkt svullnaden i kroppen. Men i Tisdags var det ner på 84,8kg så jag antar att det går ner. Inte för jag tänker på det med vikten eller mår dåligt. Tvärt om! Jag trivs sjukligt med min kropp just nu, vad den åstadkommit och jag älskar den trots sina bristningar. 
Tjejer! På tal om bristningar, ni som haft det, hur var det efter? Mina har blivit liksom djupare. Antar att det är för att huden inte är lika utsträckt men på insidan av höger lår så stramar det som tusan när jag går. Känns jätte obehagligt och jag har försökt smörja men det hjälper inte. Känns som om det kommit gammal mjölk som torkat på huden. Men det sitter kvar trots att jag duschat och smörjt.
Men om vikten igen, jo jag gör det mest för att det är kul att se förändringen på vågen. Att det händer nått. På tal om vikt så slog det mig igår att man inte är gravid längre. =/ hehe… och man måste ju börja tänka på att vara lite nyttigare. =) Men men, man hinner ju inte med allt för mycket lagat så det får vara en övergång där. Det viktiga är att vi får i oss mat nu. =)