VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Prioriteringsinkompetens

Här om aftonen satt jag med några vänner och diskuterade ett litet fenomen som vi alla stött på genom åren. Ni vet de där människorna med hjärnkoll? Jag syftar på de personer som vigt sina liv åt att ha exakt kännedom om allt det senaste. Hår, smink, kläder, inredning och märken på whatever – ja allt det där är de med hjärnkoll pålästa om. Vad mina vänner och jag diskuterade kring, var att personer med hjärnkoll dock ofta helt utan problem kan häva ur sig ett: VAAAAA?!?! HAR DU KLÄTT DIN 2 MÅNADER GAMLA SON I ROSA? HAN KOMMER FÅ MEEEEEEEN FÖR LIVET!

Men för livet. År 2013 tillskriver alltså personer med hjärnkoll, en färg den typen av makt (och har inte en tanke på att det snarare är deras mobbande reaktion, som får mottagaren att känna sig fel och efterbliven och därmed kan ge men för livet). På den punkten har de uppenbarligen inte gjort några som helst efterforskningar, där har de helt enkelt noll koll istället för hjärnkoll.

Undrar hur de med hjärnkoll gör sina val egentligen? Typ ”min fokusering kommer att ligga på att hetsa om vad som är trendigt och rätt utseende- och inredningsmässigt. Barnuppfostran (färg och leksaker är inte viktigt – lek med vad du vill och gilla vilket färg du vill, för du är bara ett barn och måste få vara ett barn) och hur man beter sig mot andra (det är ohövligt och rent elakt att klanka ned på barn pga att de bär en viss färg) är inte särskilt viktigt att hålla koll på, man måste ju prioritera”?

Undrar hur vi som låter våra ungar botanisera fritt bland färger och leksaker och erbjuder dem hela kakan istället för bara halva, fick för oss att det kändes lämpligast? ”Det kan ju vara en smart grej att låta honom trä pärlhalsband tillsammans med tjejerna med tanke på att det ger en väldigt bra finmotorik och om det nu är så att hon vill rasa fram över golvet och krocka bilar, så är det väl skönt för henne att få röja och ta plats istället för att sitta stelt på ärten som en fin liten prinsessa”, eller?

Fast det är klart, vem fan är jag att ifrågasätta och grubbla över sådant? Så sent som i går fick jag höra av en bekant att hon i sin tur hört att jag förbjuder min son att leka med bilar. Han får tydligen bara leka med dockor och jag har till och med informerat förskolepedagogerna om att de måste ta ifrån honom alla bilar som han plockar upp. En sådan morsa borde ju spärras in…

”Jag sär, jag sär…”

Nedan: ett sånt där barn som kommer få men för livet (ja han håller visserligen en liten leksaksbil i handen, men jag gjorde ett undantag i bilförbudet den där kvällen)

20130128-125441.jpg


Kommentarer


  1. Pim januari 28, 2013 on 7:43 e m Svara

    Bra skrivet, mer sånt här!

  2. Sara Brännholm januari 28, 2013 on 8:10 e m Svara

    Haha. Förlåt jag kan inte låta bli att skratta lite, men folk som verkligen tror att genus-tänkare förbjuder, är så löjliga att om de belyses på rätt sätt, nästan framstår som komiska! 😉

    Jag gillar hur du skriver
    / Sara

    • noni januari 28, 2013 on 10:45 e m Svara

      Det bästa av allt är att efter att man pratat och diskuterat med dem, så avslutar de ändå alltid med ”fast pojkar ska inte ha rosa”.

  3. Tomas januari 28, 2013 on 9:03 e m Svara

    Det är inte en bil det är Raoul Caroul som en docka fast med lite hårdare yttre.

    Tomas

    • noni januari 28, 2013 on 10:43 e m Svara

      Namnet på alla dessa bilar! I helgen köpte han Finn McMissile för pengar som han petat ur sin spargris.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna