Idag har jag och S varit med våra vänner på biblioteket här i stan. Ungarna har sprungit runt, ”läst” och myst. Alla vuxna (ja, mestadels pensionärer) har varit helt överlyckliga att ha oss där, och personalen var mer än hjälpsamma och hjälpte oss hitta spännande böcker som passade oss. Eller ja, eftersom att jag kör mycket på ljudböcker så blev det ju böcker till S.
Jag är så oerhört tacksam att vi växer upp i ett samhälle där barn på bibliotek är helt okej. När jag växte upp så gjorde vi visserligen utflykter till biblioteket i byn, men det var ju inte önskvärt att ha barnen där. Barn låter ju och bibliotek ska vara tysta. Råkade du föra minsta oljud så – bye bye! För mig är både böcker och läsning viktiga delar i vår vardag. S har en favoritbok med ord som heter Min första stora bok om ord som hon gärna bläddrar i varje dag, vi sitter och pekar och har en mysig stund. Ibland sitter vi på golvet, ibland i sängen och ibland ligger vi och myser i prinsesstältet.
Visst är det kanske lite inne med böcker till sina barn, inte minst nu när vår utbildning visar sämre och sämre siffror, men det är absolut inte därför jag gör det. Den där lilla mysiga stunden tillsammans (ja, ibland tröttnar S vansinnigt fort och då gäller det ju såklart att hänga på till nästa grej…) skulle jag inte vilja byta bort för allt i världen. Önskar att alla hade tillgång till böcker. Att alla fick möjlighet att lära sig läsa och skriva.
Vi fick med oss ett par böcker hem i alla fall och nu är vi ju ”tvungna” att gå tillbaka till biblioteket! Nu är det dags att natta S och då tar vi ju självklart en av de nya böckerna. Nattis!