We cannot play faster. Let's do slow. Here we are- trebarnsfamiljen som försöker förstå vad slow parenting handlar om. I min blogg kommer ni att få följa oss -vi växer tillsammans med barnen och vi lär oss om livet genom barnens tolkningar av hur livet egentligen skall levas. Vi försöker sakta ner tempot. Njuta mer, busa mer, dansa mer, pussas mer. Vi lyckas inte alltid. Men vi hittar inspirationen där ni minst anar!

Den kreativa verkstan

bild (3)   bild (5)bild (6)bild (4)

Barnen gillar Påsken och har väntat länge på att få öppna lådan med påskpyssel grejer. Det var sen fritt fram att använda fantasin och tyst blev det i huset, för mer än en timme. Det är så fascinerande hur de kan glömma bort tid och rum när de förvandlas till små konstnärer. Noah ville däremot inte att jag skulle fånga hans konst på bild, för det skall ju vara överraskning för påskharen….så det får bli hemligt.

Tog barnen makten?

image

Idag har jag tagit ledigt från mammarollen och spenderat dagen i Stockholm. Vaknade kl 5 imorse efter att jag hade ammat typ hela natten, och nu kl 19 är jag på Arlanda och hänger…, i väntan på mitt flyg .  Dagen var fullspäckad med massa möten  och nya bekantskap, bl a. träffade jag en trebarnsmamma som driver bolaget Föräldrasmarta företag. Så himla kul och inspirerande,  henne vill jag träffa igen!

Jag hittade ngt som jag Har länge velat läsa, så nu får jag tid till det. Jag är lite småkritisk redan från början, då boken kritiserar min guru Jesper Juul. Jag berättar sen vad jag tyckte om boken!

En vanlig måndag, en bra måndag

DSC_0034 DSC_0023

Måndagar är den dagen i veckan när jag hämtar barnen på förskolan. Oftast har jag lite ont i magen, för vi vet ju aldrig hur det slutar. Det kan vara en del gnäll och bråk, för en vill ta den ena vägen hem och den andra vill vara i famnen och den tredje är trött och vill bara hem. Men idag var en bra dag. Vi lyckades komma överens, alla tre barnen var lite leksugna och jag kände mig tillräcklig pigg för att busa och springa runt med dem. Det finns bra måndagar alltså!

DSC_0036 DSC_0046 DSC_0072 DSC_0078 DSC_0086 DSC_0088 DSC_0102 DSC_0113

ps. I love you

bild (2)       Vårblommor och ett gulligt meddelande väntade på mig när jag kom hem idag.

Vi har varit tillsammans i 16 år och fortfarande kan han överraska mig när jag minst förväntar mig. Faktiskt, han har blivit bättre på det sen vi fick barn. Bättre och bättre för varje barn vi fick, om jag skall vara ärlig.  Det är inte det lättaste, att komma ihåg att skämma bort varandra då och då , när vi har tre små (läs krävande) barn. Men han lyckas! Vilken trevlig fredag!

Varför slow parenting?

bild (1)  Det började med en bok. Den här boken.

Jag läste den innan vi fick barn och blev lite frälst. Köpte flera ex som jag ivrigt delade ut till vänner när dem fyllde år, eller som julklappar. Det handlade väldigt mycket om att försöka sakta ner tempot lite, sluta stressa så mycket, med andra ord. Vem vill inte det?

Sen glömde jag den. Boken alltså. Sen kom barnen och där någonstans när sonen var fyra, dottern två och jag gick och väntade barn nr 3 som verkligheten hann ikapp oss. Jag blev påmind om hur viktigt det var att stanna upp. Försöka vara den medvetna föräldern som jag så gärna ville vara. Acceptera att sonen inte ville vara på några som helst aktiviteter och att dottern bråkade konstant med oss, dygnet runt (även när hon sov). Ju mer vi försökte, desto värre blev det. Vi kände oftast att vi stressade genom vårt föräldraskap, att vi alltid skulle hinna göra massa saker, att vi hade för många måsten och för få stunder där vi kunde njuta av varandra, barnen och livet som det var.

Så jag började läsa boken igen. Med helt andra ögon när jag nu var trebarnsförälder.

Slow parenting movement förespråkar väldigt få aktiviteter för barn, och istället skall föräldrarna låta barnen leka och upptäcka världen i sin egen tack. Det förespråkar såklart också ett lugnare tempo där föräldrarna finns till för barnen och där simple is best. Allt det där måste jag lära mig, och jag vill lära mig. Men få aktiviteter för barnen, det har jag svårt för.

Jag är en aktivitets-freak. Jag bokade barnen på aktiviteter innan de kom till världen. Jag kollade scouterna,  bästa simskolorna och de bästa privata tennislärarna. Jag anmälde Leah på Malmö flickorna när hon var 2 år gammal, lika gammal som när hon började rida. En vanlig vecka går hon på simning, ridning och gymnastik, och hon är bara tre. Noah gjorde inte det när han var tre, för det var han inte intresserad av. Men både Noah och Leah skall börja på suzuki-musikskolan till hösten och cello är det första instrumentet de kommer att lära sig.Jag vill att de skall kunna spela instrument, simma ordentligt, älska naturen och ha minst en sport som de skall utöva regelbundet när de blir lite äldre. Ja, jag vill allt det så länge de har det roligt och vill själva. Det händer att de säger att de inte vill eller inte har lust och då struntar vi i det helt enkelt. Men de längtar och har koll på vilka veckodagar som skall göras vad och det härligt att höra dem berätta om sina intressen.

Så är jag en riktig anhängare av slow parenting eller inte? Det skal jag försöka ta reda på.