Förlossningen

MIN HELT VANLIGA FÖRLOSSNING.

Jag och min sambo var på väg till garnbutiken gåendes och det är vid denna tidpunkt som allt började.

”Nu skulle det lika gärna kunna vara igång! Känner mensvärk som kommer och går.. Men det har jag ju gjort nu i flera veckor så det kommer väl avta igen.” sa jag till min sambo men vi tänkte inte mera på det. Istället så gick vi vidare och köpte hem massa garn så att jag skulle kunna sitta och fördriva tiden med lite virkning. 🙂 Nu hade jag gått över tiden fyra dagar.

När jag väl var hemma och satte mig med virkningen så kände jag att den där mensvärken kom tillbaka och blev mycket starkare. Jag gick in till min sambo som satt och spelade med min syster och sa att det var igång.

Klockan var då ca 20.00 på kvällen.

”Är bb-väskan färdigpackad för nu är det igång så du vet.” sa jag lugnt och gick och tappade upp ett bad.

Efter badet så ringde jag förlossningen för att säga att det var igång. Jag fick till svar ”Ta två panodil och lägg dig i ett bad” som jag har hört många fått till svar. Men jag som ändå ville vara hemma ett tag gjorde som sköterskan sa men det blev inte bättre.

Nu hade jag varit vaken i ca ett dygn..

Jag började klocka mina värkar och de kom så oregelbundet så det kändes som att vi skulle stanna hemma längre.. Men jag stod inte ut mer då värkarna gjorde fruktansvärt ont så vi åkte in klockan 6 på morgonen. I bilen började mina värka komma var tredje minut så det kändes bra att åka in!

5 cm var jag öppen när jag kom in! Fick beröm för att jag klarat mig så bra hemma och jag kände mig mycket stolt 🙂

Efter ett bad på förlossningen kunde jag inte hålla mig längre och var tvungen att få lustgas. Använde ingen annan bedövning än det.. Gick runt och vaggade med höfterna i timmar innan sköterskorna bad mig ligga ner så jag orkade med att föda. Hade ju inte sovit på mycket länge så jag kände mig riktigt slut redan..

Till slut tog de vattnet på mig för det ville inte gå av sig själv så trycket blev ännu starkare.

De tjatade på mig om att jag var tvungen att kissa för att blåsan gjorde så att Sixten inte kom förbi eller var det va.. Men efter många försök (på plats, kunde inte gå till toaletten) fick de sätta in kateter i urinröret.

Till slut kom krystvärkarna. Det var så skönt att ÄNTLIGEN hände det något mer än bara massa smärta..  Men vid den här tiden var jag så fruktansvärt trött så jag somnade mellan mina krystvärkar.  Tror jag krystade nästan en timma innan de bestämde sig för att klippa mig.. Det var så fruktansvärt jobbigt när  man var så trött så jag frös och skakade och hela kroppen skrek av smärta.

Jag hade varit vaken över ett dygn och ändå lyckats föda utan bedövning och ÄNDÅ har jag aldrig känt mig så pigg och levande som när min son hamnade på mitt bröst för första gången! INGENTING slår det ögonblicket. Jag kände ingen smärta då jag såg min son. Han var helt perfekt. Vägde 3870 gram och var 51 cm lång. Helt underbar liten frisk pojke.

Sen skulle de sy…. Det var första gången jag kände mig helt borta pga lustgasen! Jag kommer ihåg att jag tänkte ”Nu fungerar ju lustgasen!!” haha. Gjorde fruktansvärt ont att bli sydd och tog ett bra tag.. Till slut var de klara och lämnade oss i rummet för att få hälsa på våran son ifred. Så underbart var det. Helt otroligt!!!

När jag sedan skulle ställa mig upp så var jag så sjukt skakis. Barnmorskan fick hålla i mig och duscha av mig. Jag skakade så sjukt mycket så jag trodde jag skulle tuppa av flera gånger.

Trots den sömnbristen som jag hade så fylldes min kropp med adrenalin och jag sov knappt på hela den natten heller. Leif fick åka hem då de inte hade plats på sjukhuset och det var jättejobbigt för mig då jag knappt kunde ställa mig upp och hade aldrig någonsin tagit hand om ett barn..

Men allt gick ju bra och  nu har jag världens finaste pojke!

Är fruktansvärt stolt över att jag klarade av att föda barn utan bedövning. Vet att värkarna inte gör lika ont med ryggbedövning, men att det kan dra ut på tiden och göra att man inte känner av krystvärkarna lika bra gör att jag vill avstå det..