Så himla mysigt jag och flickorna hade det igår. Det är dagar man minns.

När jag hämtade dem på förskolan hade jag med mig lite paj, grädde och bollar som jag dukade fram vid den lilla dammen i parken. Jag hade med mig tonfisk och ägg. Gissa vem som åt äggen? Ja, inte var det jag i alla fall. Barnen tog helt seriöst ägg framför paj och bollar. Konstiga ungar!

Som ni ser på bilden är Dixie fortfarande en liten surskånk, men fröken brukar säga att det är utveckling på gång så jag står ut. Nu har hon dock börjat förstå när jag säger till på skarpen. Gnäll är det värsta jag vet. Var arg. Ledsen. Besviken, men gnäll för i h-e inte! (ja, jag är lite hård).

Efter fika och grodletande drog vi oss hemåt. Det tar si så där 40 minuter att gå. Sitter dem snällt i vagnen tar det 5, men va fasiken. Har jag ingen tid att passa så får det ta så lång tid det tar.

Väl hemma blev det gröt till barnen. Wilda fick välja och jag hade ändå inget speciellt planerat. Jag gör den på rågflingor, banan, vaniljpulver och ägg. På toppen blir det lite hallon och kokos och en skvätt grädde. De bara ÄLSKAR det!

Efter middagen bestämde vi oss för att ge oss ut på promenad. Det blev lite ändringar i planeringen och min träning uteblev. Lite tråkigt, men va fasiken. Det tar vi igen imorgon

Vi gick och postade brev och hälsade på Eva. Hela 2 timmar var vi borta. En helt underbar kväll. Jag gick i linne till klockan 20. Barnen njöt för fullt i vagnen och jag och Wilda löste världsproblem. Många sånger hann avverkas dessutom. Som tex denna

Att gå hem från förskolan tar minst halva eftermiddagen just nu, men inte mig emot. Jag njuter av varenda sekund jag får med barnen och då framför allt utomhus. Speciellt nu när sommaren kommit.

Precis vid dagis ligger en liten damm. Där stannar vi och kollar på fiskar, grodyngel och salamandrar. Vi blir lika glada alla tre när vi lyckas fånga något av djuren. Där sitter vi och inspekterar innan dem åter släpps ner i vattnet

Wilda cyklar numera överallt. Väldigt smidigt då det i alla fall går lite fortare mellan transportsträckorna. Dixie är precis som syrran sin glad i vagnen. Hon hoppar ner då och då, men oftast sitter hon nöjd och luktar på en blomma eller pillar på en sten

Idag går jag ut skolan och trots att jag har massor att fixa med mitt eget företag tror jag ändå att tiden kommer att räcka till lite mer till mina älskade. Jag är liksom inte lika bunden.

Jag är redo nu. Lets bring it on

Just nu är nätterna mindre trevliga i vårt hushåll. Flickorna väcker varandra stup i kvarten och till slut är de så uppe i varv att det är omöjligt att natta om dem. Både jag och Jon är helt förstörda. Vi är liksom inte vana vid detta. Jag vet att det är vardag för många, men vi har varit bortskämda med mycket sömn redan när de var 2 månader gamla.

Jag väljer dock att tro att det bara är en fas. Dixie är bitch nr 1 just nu. Ibland får vi inte ens titta på henne utan att hon får ett utbrott

Det kommer lite olägligt tyvärr. Jag vill kunna fokusera till 100% om dagarna nu när företaget ska kickas igång och jag fungerar inte utan min sömn. Jag får helt enkelt bli bättre på att komma i säng om kvällarna. Problemet är bara att jag då går miste om en massa värdefull jobbtid efter jag kommit hem från mitt andra jobb (det låter lite galet). Äh. Fokus! Nu. Bara att göra’t

Wilda har länge tjatat om att åka till simhallen. Jag har varit lite mesig och velat vänta tills någon kunde följa med oss. Att åka själv med två barn, varav en inte ens 2 år, kändes lite så där, men idag fick jag nog av att vänta.

Jag hade ändå ingen barnvakt och kunde på så vis inte jobba. Bara att göra slag i saken.

Efter Dixie hade sovit, jag tränat och båda barnen ätit packade vi in oss i bilen och drog till simhallen. Wilda var så glad att hon skakade när vi kom fram

Och vet ni vad? Det gick hur bra som helst. Dixie var lite mesig från start, men efter en kvart hoppade hon sittandes från kanten. Mina två badgalningar.

Hela 45 minuter var vi i poolen innan jag lyckades muta upp ungarna med varsin glass. Annars hade vi nog varit i ännu.

Nä. Detta får vi göra om barn. Och det snart