Det skrivs en massa om Idol just nu. Favoriter hit och dit, hur folk skämmer ut sig och Jihde så klart.
Jag tänker inte skriva om Idol (?). Däremot tänker jag premota för Helsingborg. Nä. förstår Ni. Det är inte bara helsingborgsbandet The Sounds som lyckas leverera. Vi kan även vara stolta över Jay Smith. Alla som sett Idol vet vem snubben är. Det Ni kanske inte vet är att han sjunger i ett band. Von Benzo.
Klicka Er vidare och säg vad Ni tycker
Jag tror knappast jag är ensam om att få gåshud av denna version av 21 guns. Fan va bra dem är!
En morgon med MASSA energi. Var ska jag göra av den? Hade tänkt köra ett body-pump pass, men träningsvärken jag har i låren kan jag inte ignorera. Jag har tom svårt att sätta mig på toaletten. Nu vet jag i alla fall att de extra vikterna gjorde sitt.
Det får nog bli en promenad i det ovackra vädret. Hade inte mannen min sovit hade jag skruvat upp volymen på HÖGST och dansat röven av mig!!
Oh yes. God morgon på Er alla
Alla tjatar om Idol. Yadda, yadda, yadda… Jag tänker inte göra detsamma, men jag tycker dock att Ni ska kolla in hos Alex. Helt klockrent. Tycker förresten att Calle skulle ha vunnit
Idag står absolut ingenting på schemat. Ja, jag börjar bli lite smått uttråkad. Måste väl erkänna. Ingen som vill göra något galet idag? Något utflippat? Typ ta en fika eller något?
Jag är lite småkär i Ben Kweller. Tror inte min man misstycker. Han är sådär fulsnygg och hans röst är gudomlig. Jag får ro i själen av hans musik. Sen att denna videon är grymt skön gör inte saken bättre
Efter att jag sett en dokumentär med Dixie Chicks fastnade jag. I alla fall för skivan Taking the long way home. Speciellt låten Not ready to make nice.
Gruppen skapade stor kontrovers då Maines vid en Dixie Chicks-konsert i London i mars 2003, tio dagar före Irakkriget startade, sa att de skämdes över att USA:s president kom från Texas. Detta med anledning av George W. Bushs förberedelser att påbörja Irakkriget. Uttalandet ledde till att Dixie Chicks låtar slutade spelas av flera amerikanska radiostationer och även till dödshot mot Maines.
(text hämtad från Wikipedia)
Här kommer några rader ur texten
It’s a sad sad story when a mother will teach her daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they’d write me a letter sayin’ that I better shut up and sing or my life will be over
Helt otroligt vad en liten människa kan ställa till med. Hon är grymt stark. Har Ni inte sett dokumentären Shut up and sing tycker jag Ni ska göra det.
Mitt absoluta favoritband är Counting Crows. De har följt mig som en skugga i många år nu. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Glädje, sorg, hat, kärlek. You name it. När jag friade var det deras musik som hördes från högtalarna. Just denna låt, Round here, är en av mina favoriter. Speciellt en version jag har på en av live-skivorna. Där sjunger han
Would you catch me if I was falling
Would you kiss me if I was leaving
Would you hold me cause I´m lonely without you
Min blivande tatuering dessutom. Tyvärr kunde jag inte hitta just den versionen, men denna är precis lika bra. Lyssna och njut
Får gåshud och tårar i ögonen varenda gång
Just i detta nu är min kära man på väg till Köpenhamn för att se Green Day. Jo, jag är avis, men när biljetten bokades var jag i vecka 11. Hade självklart ingen aning om hur jag skulle må idag så därav ingen biljett till mig. Jag är ganska nöjd med beslutet. Även om jag mår bra så tror jag faktiskt inte jag skulle orka. De går på scenen klockan 9 och förväntas göra en 3 timmars show. Kl 12 slutar de alltså. Sen är det minst 2 1/2 timmes resa hem och den hade jag fått åka själv då alla andra ska stanna och festa till det ordentligt.
Ni som har sett bilder på min man ser kanske en viss likhet mellan Billie Joe (som förövrigt blir mellannamnet om vår bebis är en pojk) och honom.
Tänk Er Jon i svart hår. Nå?
Trots allt det negativa som hör till när man är gravid finns det faktiskt positiva saker.
Jag har tex inte tappat ett endaste hårstrå på flera veckor. Fatta hur fräsh min kudde och borste är numera. Jon behöver inte gnälla om att mina hårstrån ligger överallt.
Jag blir inte ledsen om någon kallar mig tjockis. De kan få säga det hur mycket som helst. Det rör mig inte i ryggen.
För mig som tycker om beröring och fysisk kontakt är det perfekt. Folk vill juh kramas och känna på magen hela tiden. Underbart tycker jag.
Man kan äta den där extra godisbiten utan att få skuldkänslor. Det är helt okej.
Det är helt okej att bara stanna inomhus och gå i mjukisbyxor en hel dag. Man har juh faktiskt lite ont i rygg och fötter.
Jag hade nog kunnat komma på hur mycket som helst, men har inte tid. Det är min jobbehelg och måste köra nu. Kan likaväl jobba då det pissregnar ute och då Jon ska måla hela lägenheten. Jag slipper juh..
Just det. Kommer Ni ihåg honom?
Han medverkade i Fame Factory 2003 och han var min favorit. Det programmet har man typ glömt bort nu när vi har Idol. Programmet var mer en såpa då man fick följa alla deltagarna inne i "Huset". Nu när jag tänker efter saknar jag faktiskt det. Jag röstar för ett nytt Fame Factory
Lämna en kommentar