VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Min kärlek till dig

När jag friade till min älskade man, som ni för övrigt kan läsa om HÄR, spelade jag Counting Crows i bakgrunden. Mitt absoluta favoritband. En av låtarna som fanns med på listan var Round here

I slutet av låten hör ni raderna

Would you catch me if I was falling

Would you kiss me if I was leaving

Would you hold me cause I´m lonely without you

Så vackert att jag får gåshud varenda gång. Jon har länge sagt att han vill tatuera in just de meningarna, men inte fått tummarna loss. Nu på Teneriffa gick vi inom en tatuerare för att höra oss för om pris och när vi fick reda på att den skulle kosta hälften så mycket där som hemma bokade han en tid

Vi valde min skrivstil för att få det så personligt som möjligt. Sen att jag inte skriver så snyggt har inte med saken att göra. Och resultatet??

Kommentera (13)

Bröllopet

Eftersom mina inlägg inte flyttats som de ska tänker jag lägga ut bilder från bröllopet i detta inlägg i stället. Ja, Ni har frågat efter dem så..

De första är från Brasilia i Brasilien. Detta är den riktiga vigseln på svenska ambassaden. Lite rådhuskänsla över det hela, men mycket finare natur och varmare klimat

2007-02-09

 

Nästa bilder är från den svenska ceremonin i Rio de Janeiro där även min mamma och Mats och Jons pappa och Åsa medverkade

2007-02-13

Eftersom inte alla nära och kära kunde vara med vid bröllopet bestämde vi oss för att ha en fet fest när vi kom hem 3 månader senare. Något mer uppklädda

 

2007-05-12

 

K ä r l e k

Kommentera (48)

Bröllopsdag

4 år idag. 4 år sen jag gifte mig med världens bästa Jon


Fan va jag älskar dig

– Posted using BlogPress from my iPhone

Kommentera

6 år

Idag är det 6 år sedan jag och min man blev tillsammans. För Er som missat den otroliga historian kan läsa den HÄR.

Egentligen firar vi inte denna dagen, men eftersom vi missade vår bröllopsdag (pinsamt) den 9/2 tar vi igen det idag. Jon vet dock inte om det ännu. Han tror att han ska äta ett par sletna kycklingklubbor till middag. Ha.. Så fel han har. 
Det serveras idag stekt rostbiff, honungsglaserade rotfrukter, fetaost-sallad och tzatsiki. Till detta dricker vi en Château trallala (fråga inte).

Nu ska jag ta på facet och hoppa i mina finaste underkläder (behöver VERKLIGEN uppdatera den delen av garderoben)

LoVe

Kommentera

Vår lovestory final

Jon åkte till Kenya och jag tillbaka till Irland. Jag hade mitt liv där och trivdes alldeles utmärkt. Eftersom det var jag som hade fått hans hemadress, och inte vice versa, var det jag som fick skriva det första brevet. Inte det lättaste jag gjort. Jag tror jag väntade närmre 3 veckor innan jag skickade iväg det. Ville inte verka allt för på. Jon har berättat i efterhand att han gett upp om att få ett då det tog så lång tid.

Efter första brevet gick det snabbare. Nu hade vi även telefonkontakt. Jag började bli kär på riktigt och det började gå upp för mig att han var mannen i mitt liv. Han kände tydligen inte detsamma.

På julafton ringde jag för att önska honom en god jul. Jag hörde direkt att något var fel. Han hade inte heller hört av sig på ett tag. Han berättade att ett brev var på väg med en ordentlig förklaring. Jag tyckte såklart det var jävligt fegt av honom, men sa inget. Han ville ge mig en chans att smälta "allt" i lugn och ro och ringa upp när jag var redo.

2 dagar senare fick jag brevet. Det var första gången jag kännt äkta smärta. Det gjorde fysiskt ont i mitt hjärta. Jag grät tills det inte fanns några tårar kvar att gråta och sen lite till. Min syster gjorde allt för att trösta mig och hon var ett stort stöd. Jag höll på att ge upp, men som jag sagt förut. Jag är ENVIS. Jag bokade en ny biljett hem och sa till min chef att jag behövde semester. Han höll på att smälla av. Igen? Jag berättade att jag var tvungen att ta tillbaka mannen i mitt liv och bara skulle vara borta i 6 dagar. Ja, vad skulle han säga?

Jag åkte till Sverige i mitten av januari. Första dagen gick jag direkt till Jon och gav honom en kram. Han berättade att han gjort slut med "subban" (ja, så lät det i mitt huvve i alla fall), men att det just nu inte fanns något mellan oss. Dessa 6 dagar är de värsta jag någonsin varit med om och önskar inte ens min värsta fiende denna smärta. Jag varken åt eller sov någonting. Jag vandrade mest runt i kylan. Varje dag torterade jag mig själv genom att hälsa på honom. Vi kramades massor, men inget mer. Jag var ute en lördag och såg Jon och "subban" stå och prata. Jag bröt ihop totalt. Min kära vän Sophie fick släpa hem mig. Flera gånger ville jag hoppa i havet och avsluta mitt liv.

Den dagen jag skulle tillbaka till Irland berättade Jon att ett brev skulle komma om några dagar. Däri stod allt jag behövde veta. Självklart skulle det komma fram när han var i Thailand och inte skulle kunna nås. Än en gång fegis.

När brevet kom höll jag det i min hand i flera timmar. Jag var så rädd. Hjärtat slog utanför min kropp. Jag öppnade det till sist. I korthet stod det att om vi skulle ha en chans var jag tvungen att flytta hem till Sverige. Nemas problemas. Dagen efter sa jag till min chef att jag inte skulle komma tillbaka efter semestern (jag och min frisör skulle nämligen till Thailand i 3 veckor den 19 april, 2 dagar efter Jon kommet hem från sin semester). Jag drog samma historia igen. Mannen i mitt liv du vet.

Sagt och gjort. Jag sa adjö till mitt liv på Irland och åkte hem till Sverige. Jag hade inga pengar sparade, inget hem och inget jobb. Jag gav upp precis allt för kärleken.

Den 18 april 2004, dagen efter Jon kommit hem från semestern, sitter vi på buss nr 2 på väg från Väla till Helsingborg. Jag får ett mess från min kompis Lotta. Jag läser det högt. Nå, Sara. Hur går det? Har du en pojkvän eller inte? Jag tittade på Jon generat och frågande.

Ja, Sara det har du.

Från den dagen har det varit vi två. Då, nu och för alltid

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna