Det är konstigt. För tillfället är jag större än jag varit på länge. Sen jag väntade Wilda faktiskt, men jag har aldrig varit så pass bekväm i min kropp som jag är just nu. Jag är tom ute och springer utan tröja. Och det är stort!
Jag kommer nog aldrig bli nöjd med min kropp, men jag börjar mer och mer tro på att jag kan acceptera hur jag ser ut. Jag börjar väl bli gammal. Och klok. Varför lägga en massa energi på utseendet? På att bli så vältränad som möjligt? Det är ju så mycket viktigare att må bra. Att få ha hälsan i behåll. Om det så är med lite extra runt magen. Then so be it.
Starkt!