VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Intervaller för den skadade

För Er som missat så är jag på semester på Öland med lilla familjen. Vi har det så jädrans nice. Semestermode is ON!! Eftersom jag inte bloggar lika aktivt längre kan ni följa mig på instagram i stället. Där uppdaterar jag mer än ni kan ana.

Trots semester och trots min skadade axel tar inte träningen semester. Jag hann med min rehab i morse. Som jag för övrigt måste vara väldigt försiktig med nu när jag går på antiinflammatoriska tabletter. Och på kvällen efter en heldag på stranden blev det intervaller med barnen. Jag har inte sprungit på hur länge som helst och min kondis är dessutom sämre än någonsin då jag inte kört crossfit. Så för att inte gå ut för hårt (som jag alldeles för lätt gör och sen tröttnar) bestämde jag mig för något lite enklare. 30 sek gång och 30 sek löpning

20140728-214629-78389169.jpg

De första intervallerna blev det mest jogg för att värma upp, men sen drog jag på. Låg väl på ca 80% rakt igenom. Lagom svettigt och lagom jobbigt för mina ben. 30 minuter hade jag ställt in hjärnan på och det höll jag. Tippade på 4 km, men kom nästan 5. Riktigt nöjd med mig själv

Jag försöker tänka på allt som jag lärde mig av Fia på vår löparkurs vi hade och satan vad trött jag blev i baksida lår. Ärligt talat tror jag att jag har rätt så bra grundteknik. Det behöver så klart finslipas, men det tar vi sen. När jag kommit igång på riktigt. För det är just det jag tänkt göra. Satsa lite på löpningen. Jag har aldrig tyckt att det har varit kul och aldrig gett det en chans. Ska faktiskt ge mig på ett sånt där program som man kan följa. Så slipper jag tänka själv. Självklart kommer jag fortsätta med min styrketräning, men så länge jag rehabar min axel, som förstör all min vanliga träning, kommer det bli i lite mindre utsträckning.

Ja. Det känns bra det här. Kanske rent av satsa på ett lopp?

Kommentera

Träning och hjärnspöken

Jag har haft en helt underbar dag. Det bestämde jag mig nämligen för i morse. Jag hade ont i min axel efter mitt ultraljud igår. Sjukgymnasten förde min arm fram och tillbaka och tog den till positioner där det gjorde ont och det kändes direkt när jag vaknade. Kan meddela att jag har en inflammation. Exakt vad jag ska göra med den vet jag först i morgon efter ännu ett besök på Fysio Arena.

Åter till dagen. Förmiddagen bestod av klasser i boxen och en pt-kund. Därefter lite planering med chefen och sen en massage. När klockan var 15 fick jag äntligen träna. Jag blev positivt överraskad då jag lyckades köra 3×3 på 65 kg i front squat.
Sen lastade jag av vikterna. Pistols, boxjumps, boxsquats, telemarkers. Allt sådan som jag verkligen inte tycker är roligt. JAG VILL JU BARA LYFTA! Men… Jag tränar. Och jag tycker att DET är kul så då får jag nöja mig med det. För nu. Wodade gjorde jag tom. Med en 10 kg viktväst. Jobbigt. Svettigt. Och helt jävla underbart!

20140722-202514-73514909.jpg

helt normalt med stjärnor i ögonen

Hem. Äta. Duscha. Jobba lite vid datorn. Coacha mammor i stekande värme. Äta och sen till affären. Fatta att det fortfarande är en kamp vissa dagar. Att gå igenom den jävla affären med allt som ligger där och lockar. Triggar. Idag fick jag sätta på skygglapparna och handla snabbt. Titta på handlelistan. Ta det jag skulle ha och BARA det. Ner med grejerna i påsen och hem. Fort! Jag klarade det. Jag har ju en helt underbar dag. Jag hade ju bestämt mig.

Om ni bara visste hur trött jag är på denna skit. Ska det någonsin sluta? Jaga mig? Påminna mig? Fuck you!!

Kommentera (1)

Periodisk fasta

Jag har i snart 2 månader käkat periodisk fasta. 16/8. Dvs att jag har ett ätarfönster på 8 timmar och fastar resten. Jag testade detta för 1 1/2 år sedan, men tyckte det var sjukt jobbigt då jag gick i skolan. Att försöka koncentrera sig med en kurrande mage gick bara inte.

Nu behöver jag dock ingen större hjärnaktivitet innan kl 11-12. Oftast försöker jag träna runt 10-tiden då jag känner mig som starkast på fastande mage. En helt underbar känsla när man kommit in i det. Jo, jag är hungrig, men det är en annan sorts hunger som infinner sig. Jag blir nästan hög. Känner mig oövervinnelig

20140720-224046-81646289.jpg

Jag äter 3 gånger om dagen och då äter jag mig rejält mätt. Många går ner i vikt under periodisk fasta, men inte jag. Möjligtvis har jag minskat lite i fettprocent, men inget som syns. Jag är nog den enda det inte biter på. Det bevisar hur mycket jag faktiskt kan äta när jag väl äter.

Jag har under denna tid inte räknat en enda kalori. Det var lite därför jag började. För att släppa på allt sånt och det har fungerat alldeles utmärkt. Jag gör ju inte detta för att gå ner i vikt. Jag gör det för att jag faktiskt mår bra av det. Min kropp mår skitbra av att inte behöva ta hand om mat hela tiden. Dessutom behöver min hjärna inte bli triggad 6 gånger om dagen

20140720-225005-82205563.jpg

Jag äter samma mat som innan. Har dock lagt till lite mjölkprodukter. Kesella och mjölk. Magen klarar det bra så jag kör på. Nu hoppas jag bara att min kropp berättar att jag inte behöver lika mycket mat när jag inte tränar så hårt, men va fan. 1 kg hit eller dit. Så länge jag mår bra. Det är det som räknas

Kommentera (1)

När man inte får vara med

Idag tog det lite extra hårt. Tjejerna samlades i boxen och körde lyft. Jag tränade själv.
Ringrodd, good mornings, rodd, kb swings, axelrehab, snatch DEADLIFT. Ja, för mycket längre än så kan jag inte komma med stången utan att det smärtar i axeln

20140718-213002-77402082.jpg

Vissa vill visst skylla det på att jag lyft för mycket. Mmmm.. Visst. Jag tränar 4-5 pass i veckan. Jag undrar då hur de som kör dubbelt så mycket inte får problem?

Jag försöker dock vara positiv. Jag har ju faktiskt en underdel som är ok. Jag kan böja och jag kan dra. Jag kan springa. Jag hatar det, men jag KAN göra det.

Så bit ihop, bruden. Kämpa på. Det kommer bli bra. Jag vet det..

20140718-213726-77846898.jpg

Kommentera

Att ha draghjälp

När jag var runt 20 drog min mamma med mig ut på mina första powerwalks. Sen den dagen har jag gått och gått och gått.. Om ni bara visste hur många mil mina ben traskat.

Det har varit min träning för att hålla mig i form. Sen var det ett beroende också. Min sjukdom har i många år tvingat mig. Det var inte ofta jag njöt. Herre Gud. Jag hade så bråttom att jag inte ens hann reflektera över den vackra naturen. Över fågelkvitter. Över soluppgång och solnedgång. Så mycket jag missat, men det vill jag inte tänka på nu!

När jag började med crossfit 2012 fick jag min kick från annat håll. Jag behövde inte längre gå mina påtvingade promenader. Jag fick den träning jag behövde. Styrka och kondition i ett. Perfekt. Jag slapp.

Men nu.. Nu vill jag inte slippa. Jag VILL gå. Göra mig av med energi samtidigt som jag tankar den. Och det gör jag bäst i naturen med mina barn och fint sällskap

20140716-203614-74174972.jpg

Jag kan väl erkänna att jag precis innan inte är allt för sugen, men har man bestämt med någon att man ska ut och gå så gör man det. Och det är ju så härligt efteråt. Det är skitbra att ha en träningskompis. Har du ingen tycker jag att du ska ragga upp någon.

Och min axel..? Tackar som frågar. Min sjukgymnast på Fysio Arena stretchade, masserade och tejpade och just nu känns det super. Jag kan röra den ordentligt utan att det gör ont. Weii!!! Och på måndag blir det ultraljud. Spännande värre.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna