Är du på bra humör tycker jag att du ska sluta läsa nu. Annars finns risken att jag drar ner dig i det skithålet jag befinner mig just nu.
Det är inte ofta jag gnäller, men idag är jag så otroligt låg. Jag har haft en jävla pissvecka rent ut sagt. Och inte blev den bättre efter dagens utmaning i boxen. Jag trodde att jag skulle kunna vara nöjd med vad jag än presterade eftersom jag legat sjuk en vecka plus att jag fortfarande inte är helt 100, men icke. Idag kändes det bara som jag åter igen blev sparkad på.
Det är helt och hållet mitt eget fel. Det är MINA tankar. Det är JAG som ställer till det för mig själv. Hade jag varit starkare i psyket hade jag orkat med alla motgångar jag haft på sistone. Jag tänker inte gå in på exakt vad som hänt. Det hoppas jag att ni har förståelse för. Jag begär inte heller att ni ska tycka synd om mig (ni får om ni vill så klart).
Jo, det har även hänt bra saker, men idag kan jag inte glädjas åt dem. Just nu är det faktiskt ganska så svart. Jon jobbar och barnen är hos farfar så jag kan sitta här och tycka synd om mig själv. När de kommer hem blir det att åter ta sig i kragen
Vet ni vad jag tror den största orsaken till detta är? Jag har inte fått träna på en vecka. Ni vet hur man känner sig efter en svullarkväll. Exakt så känns det för mig. Fet, ful och rälig. Det kvittar att du tycker att det är kränkande mot andra som är större än mig. Det kvittar att du inte håller med mig. Det kvittar vad du SÄGER. Det är en känsla. MIN känsla. Jag hoppades på att jag skulle få till ett pass idag som skulle få mig på bättre humör, men när jag i princip svimmade efter 500 meter rodd förstod jag att det inte var lönt.
Nu ska jag sätta mig i soffan och gråta en skvätt. Det brukar hjälpa. Sen ska jag sätta mig i bilen och hämta hem min älskade familj. Vi ska mysa. Ge kärlek. Få kärlek. Och imorgon när jag vaknar upp är allt detta glömt. Då är jag jag igen. Den Sara jag tycker om att vara. Den Sara som är bäst på att vara just Sara…
Så är det. Det hjälper inte vad andra säger i dessa lägen. Det är DIN känsla.Som du säger – det blir bättre, du glömmer. Snart kommer familjen med kärlek till dig!
Kram
Tack kompis
Jag förstår precis. Som vanligt. Och jag är just idag ändå ”glad” att läsa detta inlägg då jag själv brottas med samma tankar… Kram!
Styrkekramar!
Knasigt på nåt vis men jag blir alltid inspirerad av dig, även när du mår dåligt… Du får inte mej att må dåligt såklart men det visar att du är mänsklig och inte på topp jämt. Jag beundrar din uppriktighet och du får mej att känna att jag inte är ensam om att ha motgångar och gå igenom svårigheter. Hoppas det känns bättre när du får krama om dina fina barn.
Snart vänder det och du kan träna på för fullt utan sjukdom, då får du ta revanch!!!! Kram Kram
Älskar dej. Puss och kram.
❤