Startar denna dag med en underbar video på en underbar tös. Lägg märke till hur hon sitter och väntar på att jag ska börja filma
Kommentera (22)
Fy vilket riktigt ruskväder. Förutom en sväng till gymet och en till Citygross har jag och tösabiten hållt oss inomhus. Spotify är igång och just nu spelas Josh Rouse
Flickebarnet ligger däckad efter en dusch som varade i en halvtimma. Hur pallar hon? Det måste hon fått efter far sin.
Så idag har det varit bus för hela slanten. En rastlös liten Wilda skojar man inte bort
bus i mammas knä
Att vara naken är en stor favorit just nu. Visst, det blir lite blött här och där, men det är ju faktiskt inte hela världen. Att vara naken OCH leka med spegeln. Det är lyx det
På sista bilden ser hon så stor ut. Är det där min inte så lilla bebis? Hur gick det till? Älskade unge
Det kallas kärlek
Kommentera (29)Varnar för ett något känsligt inlägg.
Det är inte mycket jag är rädd för och ännu mindre livrädd för, men det finns faktiskt en sak. Ni kanske tycker jag är konstig nu (det kan jag ta), men jag är livrädd för att bli mamma igen.
Inte för att bli gravid, vara gravid eller föda ett barn. Nä, det tom längtar jag efter (själva födandet lockar kanske inte riktigt lika mycket). Däremot är jag rädd för VAD som händer med min kropp efter graviditet och förlossning.
Ni som läst min blogg vet vilka problem jag haft efter förlossningen. Ni andra kan läsa det HÄR. Att kroppen förändras är jag fullt medveten om. Det där med att man blir en tjock geléklump med muskler knappt synliga har jag inga problem med. Inte heller hormonerna som spelar en en spratt. Det är jobbigt och läskigt på samma gång, men man vet ju att det går över.
Det är alltså de nedre regionerna jag fruktar för. I 5-6 månader var jag oviss om det någonsin skulle läka och bli ”normalt” igen. Jag kunde inte gå en promenad utan att det kändes som om allt skulle trilla ut. Jag kände mig äcklig och onormal. Att ha sex kom inte på fråga. Stackars Jon.
Det hela förändrades när jag slutade amma. Vet inte om det har med det att göra, men det var då det började ”dra ihop sig” igen. Sakta, men säkert blev det bättre. Jag har fortfarande problem med att knipa strålen. Det går, men det tar sin lilla tid. Att hoppa går bra, men inte för många gånger. Då kommer känslan tillbaka. Dessutom håller jag på att kissa på mig. Att löpa går däremot bra. Kanske för att jag väntade tills bålen blivit starkare och bäckenbotten var tillräckligt upptränat.
Ni kanske förstår min rädsla efter Ni läst detta. Jag är väl medveten om att jag måste gå igenom detta igen, men det jag är rädd för är att det kommer bli 10 gånger värre.
Någon som erfarenhet av detta och vill dela med sig kanske? Har Ni några lugnande ord att skriva så gör det gärna
nyförlöst och helt omedveten om vad som komma skall
Nej, jag är INTE gravid och kommer inte bli det heller på ett bra tag. Där fick vi det sagt också
Kommentera (31)God morgon på Er
girl in the hood
Hoppas allt bra så här på torsdagsmorgonen. Jag är i alla fall på strålande humör. Efter 8 timmars djupsömn kan man inte vara annat.
Träningsvärken sitter idag som en smäck. Rumpan och vaderna är värst. Tror minsann att intervallerna på löpbandet kommer gå något långsammare idag. Antagligen blir det endast en promenad. Benen måste ju få vila ibland också.
En sak kan jag dock klaga på. Min gröt blev fett misslyckad. Locket på kanelburken hrmm.. lossnade. Någon hade inte skruvat fast det efter påfyllnad. Kanel med gröt är faktiskt inte så gott. Föredrar gröt med kanel. Det måste jag medge, men palla göra om.
När jag berättar detta för min man kommer han ställa frågan
Vad har vi lärt oss av det, Sara?
Jag hatar den frågan. Den är väldigt nertryckande. Känner mig som ett barn på nytt. Den är i stil med lilla vännen. Säg aldrig det till mig. Kan hända att min hand helt omedvetet höjs till skyn och sen helt omedvetet smäller till dig på käften.
Frågor på det?
KommenteraLänken fungerade tydligen inte. Då kör vi igen. Klicka HÄR
Kommentera