För bara 2 veckor sedan visste inte Wilda vad hon skulle göra med maten som placerades framför henne. Majskrokarna var det enda som lyckades komma ner i magen.
Nu däremot. Nu är hon målinriktad (det gillar vi starkt). Smörgåsen är som ett levande byte för ett lejon, som en pizzabit för Jon eller en chokladpralin för en PMS:ig Sara. Det finns bara ett slut på det hela. Matbiten ska ner i magen
Hon har dock en liten fobi för allt kletigt. Ni ser kanske hur hon håller handen efter hon tagit den andra biten. Ibland ryser hela ungen till när hon rör vid något hon inte tycker om. Typ ägg. Hon älskar det, men stirrar på den vita slajmiga biten som ligger där.
Än så länge har hon inget bordsskick. Som till synes. Hon kladdar, äter med öppen mun, smaskar och när hon inte vill ha mer slänger hon det på golvet. Jag har försökt berätta att hon inte får bete sig som far sin, men det skiter hon i.
Om Ni undrar vad hon tittar på så är det tv:n som är mer intressant än mamman sin. Så klart.
God Morgon
Åh vad härligt!
Tackar. Den hittade vi på Ica Maxi 🙂
vilket underbart filmklipp!
det e verkligen sött när dom sitter och äter sjävla som små vuxna människor 🙂
Hej. Vad kul att du titade in hos mig! Vilken underbar blogg du har!
Bordsskick eller ej! Söt som attan är hon i allafall.
Jag är lite dålig på att läsa bloggar just nu, fullt upp med ena sonen. Men jag tittar in igen så fort jag hinner. Gillar din blogg!
Kram
haha!! ser så roligt ut när dem äter :p. Liams bordsskick är dock värre han är nersmetad från topp till tå när han äter 😛 han älskar att kladda.
Ha ha…hon är ju jätte duktig!:)
Det är annat när Hugo äter…eller äter själv rättare sagt, det flyger mat i hela köket!;D