Jag har ont. Väldigt ont. I min höft. Typ. Tror jag. Eller så är det hela mitt bäcken. Jag kan inte beskriva smärtan och jag kan inte säga var den kommer ifrån. Jag vet inte om det är musklerna eller benet. Och just nu har jag varken tid eller råd att kolla upp det. Lagom kul när det är tävling bästa helg.
Jag har börjat se ett mönster. Det har hänt förut och jag vet precis vad det är. Jag satsar. Jag tränar hårdare, tyngre och oftare och min kropp blir arg. Sen blir jag sämre på att lyssna på signalerna. Jag hör dem, men ignorerar. Jag vill ju bara göra bra ifrån mig!
Det är inte kul att ställa upp i tävling och veta att man inte gjort sitt allt för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt. Det tror jag alla kan hålla med om, men nu får jag inse att jag gör mitt allt genom att ta det lite lugnare. För tävla ska jag. Om jag så ska vila mig i form.
Jag har inga mål med denna tävling. Jag blir liksom överlycklig om jag inte kommer sist. Hallå. Jag ska hoppa över häckar. Samtidigt som jag springer. Mohaha. Ni som känner mig kan ju se det hela framför Er. Klumpedunsen Sara kommer riva varenda en.
Sen har vi snatch och oh squat. Brudarna jag ska tävla emot tar dubbelt så mycket som mig (nej, jag skojar inte. jag 35, de 70). Det blir ju en spännande match.
Fast nu ska jag bara tävla mot mig själv. Det är ju exakt det jag säger till alla andra. Jag ska göra mitt bästa och jag ska vara stolt över att jag gör det. Sen om jag kommer sist eller nästsist. Skit samma. Jag ska åka upp och ha jävligt roligt, svettas och umgås med härliga människor.
Jag är redo (och snart även min höft)
Dixies tänder är kollade och vad tandläkaren kunde se fanns inga skador. Inte på tänderna i alla fall. Däremot är hennes läpp ganska illa tilltygad. Två fina jack på insidan som numera är helt blå
Stackars liten blev livrädd så fort vi skulle gå in i rummet. Hon fattade nog vad som väntade, men besöket gick snabbt och tårarna kunde torkas. Att få leka lite utanför gjorde susen och Dixie var snart tillbaka till sitt gamla vanliga jag
Nu håller vi tummarna att tänderna under är hela och fina också
Wilda är ju bara för söt. Igår kramade hon om Dixie hur många gånger som helst och frågade henne om hon hade ont och idag började hon dagen med att säga
Jag älskar dig så jättemycket, Dissi
Älskade barn
Idag ville jag verkligen inte till skolan och när jag var där ville jag bara hem. Jag fick nämligen ett samtal från fröken när jag satt i bilen in. Min älskade lilla Dixie hade trillat när hon gick med en gåvagn och slagit sig ganska illa. Blödde både från läpp och näsa. Fröken gjorde dock en bedömning att hon mådde bra. Lite tilltagen bara, men vid gott mod
Vi hade kontakt under dagen och vi bestämde att hon skulle få stanna. Mobilen har legat nära hela dagen kan jag meddela
Försäkringsbolag och tandläkare är kontaktade om nu någonting skulle vara skadat på de permanenta tänderna. Måste dock kolla tänderna igen
Ikväll somnade båda flickorna utan protest och jag kommer snart göra detsamma. Det har varit en väldigt lång dag med skola, gymjobb och massagekunder och imorgon blir detsamma.
Så god natt
Jag var med på uppvärmningen och gjorde en mysig liten wod. Därefter testade jag lite thrusters och allt kändes bra. Sen skulle vi köra sdhp (sumo deadlift high pull) och här sa axeln ifrån. Den övningen är verkligen ingen hit för min kropp. Jag vet inte om jag gör något fel eller om det är axeln det är fel på. Vilket som så gör det ont.
Jag testade att köra några thrusters igen, men tog då beslutet att avbryta. Jag tänker inte riskera att skada mig så här innan tävling.
I stället tog jag mig upp i gymmet och körde tabata på roddmaskinen och i Ski Erg
Det var en ny erfarenhet. AJ, sa mina triceps. Och bålen. Och lungorna. Och benen. Detta får jag minsann göra om
Lämna en kommentar