saratilling.blogg.se

Så nu säger jag hej då. Jag och flickorna.

Jag kommer fortsätta blogga på HÄR. Barnen kanske dyker upp ibland, men är ni nyfikna på att se hur de växer och gror så gör ni bäst i att följa mig på instagram @saratilling

Den nya bloggen kommer handla om träning och kost helt enkelt

IMG_5383.JPG

Tack för denna tid. Over and out

Bloggen läggs ner

Lite tyst här inne. Har bestämt mig för att inte skriva om mina älskade längre. De har blivit stora. Egna personer. Det är dags.

Därför kommer jag avsluta denna blogg. Jag skriver bara om min träning ändå och då känns det fel att vara på Allt för föräldrars sida. Ska bara hitta något vettigt alternativ. Förslag? Någon?

Bloggen kommer ligga kvar. Jag tänker inte hålla på att flytta över inlägg. Det orkar jag bara inte. Fast tills jag bestämt mig skriver jag här

IMG_7876.PNG

Träningen då? Pisstråkigt om jag ska vara ärlig. Ja vill ju bara lyfta. Jag tyckte dock jag hade en bra idé som ville satsa på löpningen. Det gick bra. I början. Tills jag skulle ge mig ut på en lite längre runda. Efter ca 4 km började det krampa uppe i nacken och ner i bröstryggen. Sjukt obehagligt. Släppte liksom inte. Stod ut 6 km. Tänkte inte mer på det, men tog upp det med min sjukgymnast.

Han misstänker att det beror på min utplanade ryggrad. Ja, efter alla smällar från hästarna och avtrillningar har den inte längre kvar sin neutrala kurva uppe i nacken. Det gör att den inte har någon vidare stötdämpning vilket gör att jag blir trött. Jävla skit! rent ut sagt.

Den 28/8 ska jag i alla fall till ortopeden. Då får jag förhoppningsvis ett svar. Därefter kan vi gå vidare. Fram tills dess. Discoträning

Storleken större

Det är konstigt. För tillfället är jag större än jag varit på länge. Sen jag väntade Wilda faktiskt, men jag har aldrig varit så pass bekväm i min kropp som jag är just nu. Jag är tom ute och springer utan tröja. Och det är stort!

20140801-092315-33795658.jpg

Jag kommer nog aldrig bli nöjd med min kropp, men jag börjar mer och mer tro på att jag kan acceptera hur jag ser ut. Jag börjar väl bli gammal. Och klok. Varför lägga en massa energi på utseendet? På att bli så vältränad som möjligt? Det är ju så mycket viktigare att må bra. Att få ha hälsan i behåll. Om det så är med lite extra runt magen. Then so be it.

Intervaller för den skadade

För Er som missat så är jag på semester på Öland med lilla familjen. Vi har det så jädrans nice. Semestermode is ON!! Eftersom jag inte bloggar lika aktivt längre kan ni följa mig på instagram i stället. Där uppdaterar jag mer än ni kan ana.

Trots semester och trots min skadade axel tar inte träningen semester. Jag hann med min rehab i morse. Som jag för övrigt måste vara väldigt försiktig med nu när jag går på antiinflammatoriska tabletter. Och på kvällen efter en heldag på stranden blev det intervaller med barnen. Jag har inte sprungit på hur länge som helst och min kondis är dessutom sämre än någonsin då jag inte kört crossfit. Så för att inte gå ut för hårt (som jag alldeles för lätt gör och sen tröttnar) bestämde jag mig för något lite enklare. 30 sek gång och 30 sek löpning

20140728-214629-78389169.jpg

De första intervallerna blev det mest jogg för att värma upp, men sen drog jag på. Låg väl på ca 80% rakt igenom. Lagom svettigt och lagom jobbigt för mina ben. 30 minuter hade jag ställt in hjärnan på och det höll jag. Tippade på 4 km, men kom nästan 5. Riktigt nöjd med mig själv

Jag försöker tänka på allt som jag lärde mig av Fia på vår löparkurs vi hade och satan vad trött jag blev i baksida lår. Ärligt talat tror jag att jag har rätt så bra grundteknik. Det behöver så klart finslipas, men det tar vi sen. När jag kommit igång på riktigt. För det är just det jag tänkt göra. Satsa lite på löpningen. Jag har aldrig tyckt att det har varit kul och aldrig gett det en chans. Ska faktiskt ge mig på ett sånt där program som man kan följa. Så slipper jag tänka själv. Självklart kommer jag fortsätta med min styrketräning, men så länge jag rehabar min axel, som förstör all min vanliga träning, kommer det bli i lite mindre utsträckning.

Ja. Det känns bra det här. Kanske rent av satsa på ett lopp?

Träning och hjärnspöken

Jag har haft en helt underbar dag. Det bestämde jag mig nämligen för i morse. Jag hade ont i min axel efter mitt ultraljud igår. Sjukgymnasten förde min arm fram och tillbaka och tog den till positioner där det gjorde ont och det kändes direkt när jag vaknade. Kan meddela att jag har en inflammation. Exakt vad jag ska göra med den vet jag först i morgon efter ännu ett besök på Fysio Arena.

Åter till dagen. Förmiddagen bestod av klasser i boxen och en pt-kund. Därefter lite planering med chefen och sen en massage. När klockan var 15 fick jag äntligen träna. Jag blev positivt överraskad då jag lyckades köra 3×3 på 65 kg i front squat.
Sen lastade jag av vikterna. Pistols, boxjumps, boxsquats, telemarkers. Allt sådan som jag verkligen inte tycker är roligt. JAG VILL JU BARA LYFTA! Men… Jag tränar. Och jag tycker att DET är kul så då får jag nöja mig med det. För nu. Wodade gjorde jag tom. Med en 10 kg viktväst. Jobbigt. Svettigt. Och helt jävla underbart!

20140722-202514-73514909.jpg

helt normalt med stjärnor i ögonen

Hem. Äta. Duscha. Jobba lite vid datorn. Coacha mammor i stekande värme. Äta och sen till affären. Fatta att det fortfarande är en kamp vissa dagar. Att gå igenom den jävla affären med allt som ligger där och lockar. Triggar. Idag fick jag sätta på skygglapparna och handla snabbt. Titta på handlelistan. Ta det jag skulle ha och BARA det. Ner med grejerna i påsen och hem. Fort! Jag klarade det. Jag har ju en helt underbar dag. Jag hade ju bestämt mig.

Om ni bara visste hur trött jag är på denna skit. Ska det någonsin sluta? Jaga mig? Påminna mig? Fuck you!!

Periodisk fasta

Jag har i snart 2 månader käkat periodisk fasta. 16/8. Dvs att jag har ett ätarfönster på 8 timmar och fastar resten. Jag testade detta för 1 1/2 år sedan, men tyckte det var sjukt jobbigt då jag gick i skolan. Att försöka koncentrera sig med en kurrande mage gick bara inte.

Nu behöver jag dock ingen större hjärnaktivitet innan kl 11-12. Oftast försöker jag träna runt 10-tiden då jag känner mig som starkast på fastande mage. En helt underbar känsla när man kommit in i det. Jo, jag är hungrig, men det är en annan sorts hunger som infinner sig. Jag blir nästan hög. Känner mig oövervinnelig

20140720-224046-81646289.jpg

Jag äter 3 gånger om dagen och då äter jag mig rejält mätt. Många går ner i vikt under periodisk fasta, men inte jag. Möjligtvis har jag minskat lite i fettprocent, men inget som syns. Jag är nog den enda det inte biter på. Det bevisar hur mycket jag faktiskt kan äta när jag väl äter.

Jag har under denna tid inte räknat en enda kalori. Det var lite därför jag började. För att släppa på allt sånt och det har fungerat alldeles utmärkt. Jag gör ju inte detta för att gå ner i vikt. Jag gör det för att jag faktiskt mår bra av det. Min kropp mår skitbra av att inte behöva ta hand om mat hela tiden. Dessutom behöver min hjärna inte bli triggad 6 gånger om dagen

20140720-225005-82205563.jpg

Jag äter samma mat som innan. Har dock lagt till lite mjölkprodukter. Kesella och mjölk. Magen klarar det bra så jag kör på. Nu hoppas jag bara att min kropp berättar att jag inte behöver lika mycket mat när jag inte tränar så hårt, men va fan. 1 kg hit eller dit. Så länge jag mår bra. Det är det som räknas

När man inte får vara med

Idag tog det lite extra hårt. Tjejerna samlades i boxen och körde lyft. Jag tränade själv.
Ringrodd, good mornings, rodd, kb swings, axelrehab, snatch DEADLIFT. Ja, för mycket längre än så kan jag inte komma med stången utan att det smärtar i axeln

20140718-213002-77402082.jpg

Vissa vill visst skylla det på att jag lyft för mycket. Mmmm.. Visst. Jag tränar 4-5 pass i veckan. Jag undrar då hur de som kör dubbelt så mycket inte får problem?

Jag försöker dock vara positiv. Jag har ju faktiskt en underdel som är ok. Jag kan böja och jag kan dra. Jag kan springa. Jag hatar det, men jag KAN göra det.

Så bit ihop, bruden. Kämpa på. Det kommer bli bra. Jag vet det..

20140718-213726-77846898.jpg

Att ha draghjälp

När jag var runt 20 drog min mamma med mig ut på mina första powerwalks. Sen den dagen har jag gått och gått och gått.. Om ni bara visste hur många mil mina ben traskat.

Det har varit min träning för att hålla mig i form. Sen var det ett beroende också. Min sjukdom har i många år tvingat mig. Det var inte ofta jag njöt. Herre Gud. Jag hade så bråttom att jag inte ens hann reflektera över den vackra naturen. Över fågelkvitter. Över soluppgång och solnedgång. Så mycket jag missat, men det vill jag inte tänka på nu!

När jag började med crossfit 2012 fick jag min kick från annat håll. Jag behövde inte längre gå mina påtvingade promenader. Jag fick den träning jag behövde. Styrka och kondition i ett. Perfekt. Jag slapp.

Men nu.. Nu vill jag inte slippa. Jag VILL gå. Göra mig av med energi samtidigt som jag tankar den. Och det gör jag bäst i naturen med mina barn och fint sällskap

20140716-203614-74174972.jpg

Jag kan väl erkänna att jag precis innan inte är allt för sugen, men har man bestämt med någon att man ska ut och gå så gör man det. Och det är ju så härligt efteråt. Det är skitbra att ha en träningskompis. Har du ingen tycker jag att du ska ragga upp någon.

Och min axel..? Tackar som frågar. Min sjukgymnast på Fysio Arena stretchade, masserade och tejpade och just nu känns det super. Jag kan röra den ordentligt utan att det gör ont. Weii!!! Och på måndag blir det ultraljud. Spännande värre.

Knak rakt upp i hjärnan

Idag knäcktes jag rejält. Satan va det knakade!

Jag gick till Jenny på Ryggakuten för att äntligen få rätt på min kropp. Jag har ett tag känt och sett att jag är helt sned i mitt bäcken. Jag blir det emellanåt och det är dags att komma på varför.

Jag har inte ett ben som är längre än det andra utan det sitter i mitt bäcken. Efter massa knak och en del tester kom vi fram till lite olika saker.

1) Jag har en nackskada. En rejäl sådan. Det visste jag iofs redan efter jag röntgade mig i våras. Jag har en sk kufos i nacken. Ryggraden som ska vara böjd är helt utplanad. Misstänker att det är sparken jag fick i huvudet av en häst när jag var 15. Plus alla gånger jag landat fel när jag trillat av. Hästaskrälle!
Min C1:a var tydligen helt på sniskan. Det är där ryggraden börjar. Och är det kasst i starten kan det gå fel på många ställen nedanför.

2) Jag är svag i min högra höft. Detta påverkar mycket mer än jag först trott. Dags att ta tag i det på riktigt. Det är nog främst detta som gör att mitt bäcken roterar. Häftigt ändå när man börjar förstå.

3) Dålig styrka i mitt skulderblad. Inklämning i axeln. Vi stannar här. På måndag vet jag mer

20140715-225147-82307291.jpg

Jag orkar inte ha det så här längre. Jag är för gammal. Jenny tycker det är otroligt att jag kan träna som jag gör med tanke på min kropp.

Jag skiter i alla vikter. Jag skiter i om någon tycker att jag är svag. Eller stark (inte riktigt, men vi kan väl låtsas). Jag vill må bra. Jag ska hålla i många år. Jag ska inte elitsatsa. Så varför ha så bråttom???

Idag körde jag knäböj fram. Lagom tungt, men med fin teknik. Jobbade med båda benen. Gick rakt upp och rakt ner. Stabilt. Ingen kompensation. Kändes bra.

Testade även sumo mark för första gången. Cool övning. Här gick jag dock lite tungt. För tungt. Formen var ok, men det blev vingligt på 110 och över. Ny favorit. Nu när jag inte kan träna något som involverar axeln i vissa vinklar blir det ”en del” ben. Kan meddela att mina jeans numera kommer upp till knäna. Äntligen börjar träningen ge resultat

Efter 2 veckors förkylning…

… Är det trögstartat, men jag ger inte upp. Sakta, men säkert tar jag mig tillbaka till vikterna jag låg på innan jag blev sjuk. Tänk att kroppen hinner slappna av så mycket på då kort tid. Benen känns helt ok, men ryggen. Den hänger inte riktigt med. Det är där jag blir trött först. Just därför lägger jag lite extra krut på att stärka upp den

20140714-133501-48901393.jpg

Jag vill få tillbaka lite flås dessutom. Det behöver inte vara så mycket, men jag vill inte dö av att göra 20 wallballs. Så idag avslutade jag mitt pass som bestod av frivändningscomplex och frivändningsmarklyft med just bollen.
15 wallballs på minuten i 5 minuter. Såg att min kompis körde 20, men där är jag först nästa vecka.

Därefter tabata double unders. Fick ihop 199 st. Tyvärr var det inte flåset som stoppade mig utan att jag pinkade på mig. Hur svårt kan det vara?
Trots alla knipövningar och mammamage känns det inte som det blir bättre. Jag tänker faktiskt kolla upp operation. Jag vill inte ha det så här!

För lite sömn

Natten till gårdagen fick jag ca 3 h sömn. Febriga barn som vaknade i omgångar är inte att leka med. Jag har nästan glömt hur det är att inte få sova om nätterna. Kommer faktiskt inte ens ihåg då jag blev störd sist. Ganska nice faktiskt.

Natten till idag fick jag 6 h. Självförvållat. hardCORE mamas firade 1 år nämligen. Vi blev ett litet gäng som samlades i parken för att äta och dricka. Det blev frågesport och jag fick sitta i jägarvila. 2.20 nåt om jag inte minns fel. Bra för att vara mig

20140713-075254-28374909.jpg

När regnet kom vid 8 drog vi hem till barnens farmor. Vi skulle egentligen varit hos oss, men där fanns febriga barn med en uttråkad man som skulle varit på personalfest. Jepp.. Så blir det ibland.

Nu sitter jag här vid bordet med en kopp kaffe. Jobb hela dagen. Trött. Mer kaffe. Förhoppningsvis får jag till ett träningspass. Måste röra på denna förslappade kropp. Shit va snabbt man tappar, men mer om det en annan dag

Vill börja blogga igen

Satt och kollade igenom min blogg härom kvällen och inser hur kul det är att ha allt dokumenterat. Jag älskar egentligen att blogga, men har prioriterat annat. Dvs säga mitt företag. Enda tiden jag har till att blogga är på kvällen när barnen somnat och då sitter jag med allt det administrativa. Det tar tid. TIIIID! Men nu jäklar ska jag få ner några rader en gång om dagen.

Det är mycket jag inte skrivit om och jag tänker börja mitt nästa inlägg med en uppdatering om Wilda, sen Dixie och sen träningen. Förstår ni hur kul det är för mig att bläddra tillbaka i bloggen?

Så från och med nu kommer ni kunna läsa om min vardag. Om ni vill

20140712-100736-36456449.jpg

Jag mådde ju inte så bra

När klockan var 12.15 och jag hade jobbat sen 6.30 där jag bl.a. coachat 3 klasser och städat hela boxen var jag inte så kaxig. Jag mådde illa och kände mig skakig i kroppen. Sliten. Egentligen ville jag bara åka hem, men jag skulle ju äntligen få träna med Madde Madelito och det tackar man liksom i te nej till.

När klockan slog 12.30 och sista klassen lämnade salen sa jag till mig själv att skärpa till mig. Är jag sjuk på riktigt? Mår jag dåligt? Svar NEJ! Fine.. På med lyftarskorna och plocka upp en stång dårå!

Sagt och gjort.. Först back squat. 4×4. Tanken var att köra riktigt tungt med bälte, men jag tog ist chansen och övade på fina reps. Sista setet körde jag på 75. Easy..

Sen cleancomplex. 1 power clean+1 hang squat clean. EMOM 10 min. Upp till 60 kg. Testade på 65 i 8:e minuten och fick upp power clean, men failade hang squat clean. Dock jävligt nära. Tänkte testa igen, men blev sugen på att testa pb när den på 65 kändes relativt lätt. Och se på f-n. 67,5 kom upp

20140623-144717-53237211.jpg

Testade även 70, men fick inte upp armbågarna. Lite sur att jag inte försökte igen nu när jag ser filmen, men den som väntar på något gott…

Blöjfri

Jag har inte riktigt våga skriva något om det då det oftast blir ett bakslag då, men nu kan jag faktiskt säga att Dixie är helt blöjfri.

För 4 veckor sedan tog vi bort blöjan på förskolan. Ingen kul upplevelse, men vi båda överlevde och sen dess har det skett kanske 5 olyckor. Nattetid väntade vi tills för 1 1/2 vecka sedan, men sen dess har hon inte kissat i sängen en endaste gång

20140618-105953-39593127.jpg

Så skönt att slippa dessa jäkla blöjorna. Visst.. Det kräver ju lite mer jobb nu i början då hon helst vill gå på toaletten och inte riktigt kommer upp, men va sören. Det är det värt.

Annars leker livet med di små. Jag har jobbat sjukt mycket med att bygga upp mitt företag och få allt att gå ihop och tar just nu en liten paus. All ledig tid tar jag med barnen. Jobba kan jag göra sen. Jag gör vad jag måste (och kanske lite till). Sommar. Sol. Bad. Ta vara på tiden. Den kommer inte igen

Jag grät

Jag gråter väldigt sällan. Oftast gör jag det när jag är trött. Eller hungrig. Idag var kanske en kombination av båda, men jag behövde helt enkelt släppa på trycket.

Jag mår väldigt bra för tillfället. Mycket som klaffar helt enkelt. Jobb, träning, familj, kost, sömn. Ja, det är så mitt liv ser ut just nu och jag prioriterar så gott jag kan. Jag önskar jag kunde klona mig ibland, men det har visst ingen lyckats komma på hur man gör.

Varför gråter jag dårå?

20140608-180133-64893176.jpg

Jag började jämför mig. Inte med mig själv utan med alla andra. Och jag snackar så klart om träning. Trots att jag har ökat vikter på stången och tar vikter jag aldrig trodde jag skulle kunna ta när jag började styrketräna för bara några år sedan känner jag mig så fruktansvärt svag. Jag försöker att tänka på alla mina framsteg. Vissa större. Vissa mindre och oftast tycker jag att jag är grym. Att jag får ihop allt.

Eget företag, 2 barn, en man som jobbar otroligt dumma tider, pussel med barnvakt,m.m. Jag vet att jag inte är originell och jag säger inte att jag har det tuffare än någon annan. Jag försöker bara mig själv cred för att jag faktiskt orkar.

Det är så lätt att titta på tjejen bredvid som tar dubbelt så mycket på stången, men vad vet jag om henne? Hon har kanske (antagligen) lagt ner sjukt många timmar med den där stången. Hon har kanske tränat sen barnsben. Hon har kanske grymma coacher som finns där för henne dagligen. Hon är kanske bara helt enkelt grym!

Varför det är så viktigt för mig att vara stark? Jag vet faktiskt inte. Kanske för att jag tycker det är så kul att träna och faktiskt vill se resultat? Kanske för att jag tycker det är coolt?

När jag hade suttit där ett tag och tyckt att jag är sämst i världen tog jag mig själv i kragen och ryckte upp mig. Vem behöver jag bevisa för att jag kan ta vissa vikter? Helt ärligt vet jag att de flesta fullständigt skiter i vad jag har på stången.

Sen blir jag arg på mig själv. Är man stark bara för att man kan lyfta tungt? Att jag kan göra strikta muscle ups och 14-16 strikta pull ups i rad. Är inte det att vara stark?

Skärp dig!

Första årsmålet klarat

Front squat 75 kg. Check!

10247413_10152414692416948_5576895734078327317_n

Och det bästa är att denna på 75 var snyggare än den på 70 för bara några veckor sedan. Making progress. Dessutom tjoffade jag upp 52,5 i snatch balance. Även där en ökning med 5 kg.

Just nu har jag ingen direkt plan när jag börjar mitt pass. Jag känner efter hur kroppen mår och utgår lite från hur jag tränat de senaste dagarna. Känns det bra ökar jag i vikt och testar tungt, men alltid fokus på bibehållen teknik. Känns det piss stannar jag eller lämnar övningen helt. Det enda jag håller mig till är mina knäböj. 6×6 fram och bak.

Jag har så pass kul att det är svårt att vila, men jag vet ju att jag måste det också. Idag känns kroppen tung, speciellt bröstrygg, och jag har bestämt mig för vilodag imorgon. Passar på att ta en promenad med finaste grannen och barnen i stället. På lördag är det medlemsfest i boxen och då jäklar ska den här Saran lyfta något tungt. BOOM!

Hur går träningen?

Jag satt härom dagen och kollade igenom mina årsmål som jag skrivit ner här på bloggen. Innan 2014 är slut ska jag ha

Snatch: 50 kg – 45. Inte helt omöjligt
Clean: 70 kg – 65. Fler och tyngre front squats
Jerk: 65 kg – 60. MER teknik
Clean & Jerk: 65 kg 57,5. Den kommer
Back squat: 90 kg – 85. Jag har den!
Front squat: 75 kg 70. No probs
Marklyft: 130 kg – 120. Aint gonna happen
Muscleups: 5 obrutna – 2. No more mu
Pull ups: + 25 kg – 20. Njae… Får jag nog träna mer
Hand stand walk: 10 m – Gå på händer???
Oh squat: 60 kg – 55. So gonna nail it

20140531-225625-82585815.jpg

Några av målen känns ganska avlägsna, men jag ska fan inte ge mig. Jag känner att jag blir starkare för var vecka och tekniken börjar i alla fall likna nåt. Min kropp mår asbra. Ingen axel som strular. Ingen rygg som gör ont. Inga strålningar eller domningar i benen. Älskade tyngdlyftning.

Jag som alltid fått höra att jag varit för kär i den där skivstången. Att jag borde satsa mer på allt annat. Piss off! Det är detta jag brinner för och jag älskar varje sekund (även de sämre dagarna).

Jag har fått otroligt mycket hjälp på sistone och jag är så tacksam. Jag lär mig hela tiden och suger åt mig av varje ord. Shit va kul jag har! BOOM

Älskade Ramlösa

Som jag älskar detta område. Efter en heldag i boxen drog jag och ungarna till parken för att fånga salamandrar. Många ungar och vuxna kom och gick under tiden vi var där. Intressant samtalsämne.
Sen köpte vi pizza på den lokala pizzerian på väg hem. Flickorna tjatade dock bara om klubban som den trevliga pizzabagaren slängde ner i påsen. 1/2 pizza senare trycktes dem in i deras små sötsugna munnar

20140525-203927-74367791.jpg

Efter ”maten” ville Wilda cykla på gatan. Perfekt underhållning en söndagskväll. Jag sitter på trottoarkanten och vilar mina trötta ben och ungarna rastar sina pigga

20140525-204120-74480259.jpg

När det blev tråkigt ville Wilda hälsa på Wilgot längre ner på gatan. Sagt och gjort. In och invadera deras gräsmatta. Som Dixie sket ner. Sorry. Där avverkades en halvtimme och det pratades om både livskriser och fester. Tack för att vi fick spontanbesöka Er.

Jag har alltid velat bo så här. Och nu gör jag det. Lyckans jag

Att vara egenföretagare

Ibland vill jag bara ge upp. Ibland vill jag bara skita i allt. Ibland önskar jag att jag inte var så drivande. Att jag kunde nöja mig. Ibland..

Några minuter då och då känner jag för att ha ett ”riktigt” jobb med en ”riktig” lön. En ”normal” arbetsvecka på 40 timmar. Vara ledig om kvällar och helger. Veta vad jag får i lön. Jobba med något där jag inte behöver ge så mycket av mig själv. Slippa tänka, men sen kommer jag på hur jävla bra jag har det (ursäkta franskan!)

20140523-213730-77850264.jpg

Jag ÄLSKAR mitt jobb. En dag ser aldrig likadan ut. Ständigt nya människor och nya utmaningar. Ständig variation. Något jag behöver för att inte tröttna. Crossfit, mammaträning, massage, PT, planering, ekonomi, utvecklande av företaget. Tänk att jag får göra detta.

Jag är för tillfället ganska trött. Jobbat mycket på sistone och slarvat med mat och sömn. Det straffar sig och jag börjar tveka på mig själv och min förmåga, men sen kommer jag på hur långt jag faktiskt kommit på mindre än ett år. Jag VET att jag kommer lyckas med min idé. Jag VET att jag har valt rätt väg. Jag VET!

hardCORE mamas. Ständig utveckling

Jag har så mycket idéer. Det bara bubblar inom mig, men jag får ta en sak i taget.

Idag var jag och pratade med Jenny på Ryggakuten. Vilken underbar människa och lika många idéer som jag har. Hon har precis gått Mammamage-utbildningen. Ni har inge missat appen va??? Jag och mina mammor kör en utmaning där vi tillsammans ska peppa varandra att rocka oss igenom alla nivåerna. Satan vilket powerhus vi kommer få. BOOM!

Det bästa är att vi nu slår våra kloka huvud ihop och detta kommer resultera i så mycket bra. Mer info kommer snart på min Facebook-sida Tilling Träning och livskraft. Så in och gilla!

20140515-223806.jpg
Jenny in action

Tröjor är på gång nu också. För visst vill ni visa att ni är en hardCORE mama?? Den ska vi stolt bära i sommar när vi ger oss ut på olika träningsplatser.

Löparkurs. Hur låter det? Är du en i gänget så kommer du få möjlighet att vara med när Fia Kamlund får oss att bli snabbare än vinden. Eller i alla fall springa med en bättre teknik och på så vis minska risken för skador. Även visa övningar som stärker och förbereder kroppen på längre distanser.

Sen blir det ju flytt om någon vecka. Vi drar till Crossfit Helsingborgs lokaler. Träningen kommer vara densamma, men vi har nu tillgång till fler redskap och större ytor. Hur underbart?

Satsar på tyngdlyftning en period

Jag har under en längre period känt att jag fått panik så fort jag ska woda (köra en workout på tid). Klockan som hetsar, alla reps som ska genomföras, rädd för att skada mig, m.m. Jag VET att jag inte behöver ställa klockan. Jag VET att jag inte behöver göra alla reps (det kallas skalning). Jag VET att jag kan vara försiktig så att axeln inte tar stryk. JAG VET!!!! Men säg det till en tävlingsmänniska som alltid vill göra allt så snabbt och så perfekt som möjligt. Helst med de vikterna som stor skrivet. Ni som själva tränar crossfit fattar vad jag menar. Ni andra tycker förmodligen att jag är korkad. Ja, det ÄR korkat, men det är så det är. Just därför kommer jag satsa på tyngdlyftningen. Under en period? För alltid? Det vet jag inte. Jag gör bara det som känns rätt just nu

IMG_4485

en helt vanlig dag i lyftarlokalen

Jag ska börja träna på tyngdlyftningsklubben här i stan. Inte de bästa öppettiderna, men jag kan få det att gå ihop någon gång i veckan. Lika härlig stämning som i boxen, men något lugnare. Ingen hög musik, ingen klocka som stressar, ingen hets, inga måsten. Egentligen inget som måste höra ihop med boxen, men för mig känns det så just nu.

Jag älskar crossfit. ÄLSKAR! Det är en otroligt bra träningsform och har du inte testat tycker jag att du ska göra det. Låter kanske knäppt med tanke på vad jag just skrivit, men jag tycker det. Man utmanas ständigt, testar och klarar av saker och övningar man aldrig trodde man skulle klara, får en otroligt bra gemenskap med resten av gänget man tränar med. jag kan fortsätta hur länge som helst. På tal om det. HÄR kan du läsa om nybörjarkursen. Ta chansen. Du kommer inte ångra dig

Just nu

Mitt liv flyter på bra nu. Jobbar, äter, tränar, umgås med barnen, träffar Jon då och då och sover. Typ så, men jag ska absolut inte klaga. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Får ju för bövelen nypa mig i armen ibland. Det händer något nytt hela tiden och mitt företag utvecklas mer och mer. Firar snart 1 år och då jäklar ska det FIRAS!

Sen har vi da kids. Något jobbiga då det även där händer grejer, men ändå så otroligt underbara. Dixie pratar hur mycket som helat och jag blir dagligen chockad över vilka ord som kommer ur hennes mun

20140508-221332.jpg

Och Wilda.. Vilken go liten skit. Och så omtänksam hon är. Ett hjärta av guld. Älskar Er mina små troll ❤️

Träningen.. Ja, den går. Jag kan dock inte få mig själv att flåsa. Så då skiter jag i det och satsar på styrkan i stället. Bygger upp grunden och kämpar för att få min axel hel igen. Jag har kul och det är det som räknas för MIG

20140508-221611.jpg

Lite uttråkad dock. Behöver nog gå ut och träffa lite folk snart. Kanske tom dricka en drink eller två. Det var inte igår…

Så bidde man 33

Hur gick det till? Jag 33 år. Var inte jag nyss 20 år och bodde och jobbade på Kos??

20140501-220904.jpg
trött och redo för säng

Dagen har varit som alla andra. Förutom att lilla familjen sjöng för mig imorse. 2 par kompressionsstrumpor fick jag också. Och 1 h idrottsmassage av svärföräldrarna. Nice som attan.

Träna gjorde jag också. Så klart. Det gick bra, men när jag tränar själv är det typ omöjligt att få till flåset. Lika bra och skita i det då har jag kommit på. Kör tyngre styrka i stället. Och sånt som jag tycker är kul. Typ knäböj, muscle ups, pull ups, handstående och olika lyft som jag för tillfället bryter ner rejält. Det SKA banne mig ge resultat. Punkt.

Nu ska den här Saran sova minsann. 8 h sömn kräver man visst när man passerat 30-sträcket

Att uppskatta saker och ting

2 gånger på kurs med Emil och jag har redan lärt mig asmycket. Får nästan nypa mig i armen när jag tränar för att tro att det är sant. Kanske rent av kan lära mig hur jag blir lite mer explosiv

20140430-075756.jpg

Wilda och dixie är inne i en underbar period. Visst bråkar dem lite med varandra, men det hör ju syskon till. Inatt sov de dock i vår säng så sömnen blev visst lite lidande, men va fan. Det tar jag igen inatt

20140430-075930.jpg

Vi har fått en kanin. Santos. Underbart söt och otroligt snäll. Wilda är just nu ute och plockar gräs till honom.

Vädret har varit underbart de senaste dagarna. Det ska tydligen vända idag, men va fan. Det kommer fler sommardagar.

Jag har varit lite nere på sistone, men det känns som det vänder. Jag har liksom bestämt mig för det. Tankens kraft vet ni. Ja, man får tycka lite synd om sig själv ibland. Det måste man få, men sen får man ta sig i kragen och rycka upp sig. Det är det jag gör nu.

Valborg idag och min födelsedag imorn. Händer inget speciellt. Både jag och Jon jobbar. Träning ska jag dock få till imorn, men några 100 burpees blir det inte. Nästan så att jag tackar min krånglande axel…

Att få träna med dem man tycker om

Jag har sagt det förut och säger det igen. Hitta en träningsbuddy. Jag personligen får ut så mycket mer av träningen. Sen jag började jobba på Crossfit Ängelholm har jag tränat med Victor, aka Lilleman. Vi har slitit, skrikit, gnällt (mest jag) och svettats, men framför allt haft så sjukt kul.

Han har hjälpt mig med massor. I början var han blyg för att coacha MIG, men det har släppt med tiden. Jag är ju trots allt väldigt bra på att ta kritik. Svampen skulle man kunna kalla mig. Suger åt mig av allt som är vettigt. Och Lilleman är rätt så vettig

20140429-103022.jpg
me, Lilleman och Helmer

Igår jobbade jag min sista dag i Ängelholm. Tyvärr. Jag har trivts så otroligt bra. Underbara människor, fin Box, bra gemenskap and so on. Jag kände dock att jag måste ha mer tid till mitt eget företag.

Så inte nog med att jag kommer att sakna att jobba där. Mina träningsdejter med Lilleman kommer bli färre. Pisstråkigt, men sånt e de..

Nu blir det till att ragga. Någon som anmäler sig frivilligt!?

annonser