Oftast när man hör ordet rykten så förknippar man det till någonting negativ och dåligt, men det kan också vara ett av den bästa PR och marknadsföring man kan få, speciellt gällande förskolor. Från att ha vaknat upp lite smått purken över att det vräkte ner snö och tröttheten gjorde sig påmind så blev jag snabbt på ett betydligt mycket bättre humör och kände värsta boosten när vi genom föräldrar fick höra om det fantastiska ryktet som börjat att sprida sig. Redan nu! Det finns andra familjer som ångrar att de inte hakade på när de 100 platserna släpptes, nu ser det ut att kunna bli fullt i augusti så om de ställer sig i kö kan vi inte garantera någon plats. Eller så får vi helt enkelt bygga ut med två avdelningar till…

Det är ett fantastiskt gäng som jobbar, kunniga pedagoger och med en positiv inställning, vi har satsat på att skapa en bra relation till föräldrarna från start, vara öppna och lyhörda vilket har gett resultat. Barnen tultar runt, vinkar hejdå, ALLA sov i sina vagnar ute, ätit själva i matsalen…ja ni hör, och då handlar det om barn mellan 1-4 år, där majoriteten är 2 år. Lite ledsamhet får man räkna med, men det brukar bara komma och gå lite under dagen för att efter ett tag försvinna helt.

Bästa boosten så här på onsdagen.

Som jag har nämnt tidigare så kommer bloggen att flytta och jag tror att den stora flytten kommer att ske måndagen den 2/2, ska bara få allting klart tills dess. Hojtar när det är dags.

Nu: plocka ur diskmaskinen, steka korv och bada barn.

Sen: kolla igenom allas scheman, svara på mail och ta ett glas bubbel med Magnus.

Kraaaam

J

God morgon,

det var riktigt skönt att få sova ut idag…i alla fall en halvtimme extra, ibland behövs det inte så mycket för att man ska kunna känna sig lite piggare, jag kommer varken ihåg om jag drömmer eller inte så jag måste verkligen sova djupt just nu.  Magnus och jag har ett möte här hemma på morgonen, ett möte som förhoppningsvis ska vara avgörandet i vårt stora projekt som jag snart kommer att skriva och berätta mer om. Vi har i alla fall spenderat många och långa kvällar med planerandet och om vi kan sjösätta det här så kommer de kommande månaderna att bara flyga fram som lätta bomullstussar. Det är underbart att ”jobba” ihop igen, precis som vi gjorde för sju år sedan när våra blickar möttes för första gången och dröjde sig kvar lite extra länge vid varandra. Jag får nästan samma pirr nu som då vid blotta tanken på allt som ska planeras. Håll tummarna för oss!

Det allra viktigaste för mig är att lyssna in på kroppen signaler och bromsa när jag märker att signalerna börjar signalera allt för högljutt. Det tutar rätt så ordentligt just nu, den här veckan så har jag valt att hoppa över två egentligen väldigt roliga saker, speciellt inspirationseventet på TV 4 imorgon, men nu med nya jobbet och vår uppstart med förskolan så finns det inte så mycket utrymme att sväva ut. Jag behöver hela mitt fokus på jobbet. Jag och Magnus satt och pratade om just det här igår, om hur jag inte är trött för att det är mycket, utan snarare att det som är suger oerhört mycket energi under 8 timmar av dagen. Den här veckan och antagligen den kommande månaden så kommer jag att behöva alla andningshål jag kan hitta för att ladda om. Under 8 timmar så är du totalt närvarande, du ger av dig själv som aldrig förr för att de här små barnen ska få en så bra start som möjligt, att de ska känna sig trygga och känna tillit till oss vuxna som för dem är helt nya personer i deras liv. Jag hoppas att de jag möter och de som finns i min närhet förstår att jag kanske inte är lika social som vanligt, att jag drar mig undan ett tag och att jag behöver mitt utrymme.

Våren kan inte komma fort nog, jag längtar till varmare dagar som förlängs genom långa promenader, sköna eftermiddagar och kvällar på Strömma Kanal bar, på en klippa eller på sjön. Jag längtar nästan så mycket att det gör ont ända in i själen. Jag är inte skapad att bo i vinter…

Ta hand om dig.

Kraaaam

J

Nyaste numret av Mama tar upp ämnet inskolning

Vi är mitt uppe i inskolningar, vilket är en enda lång transportsträcka till att få starta upp den planerade verksamheten på riktigt. Det är lite speciellt att starta upp en helt ny förskola, allting är nytt och det handlar inte om ett fåtal barn som ska skolas in utan hela barngrupper…samtidigt. När augusti är över har vi skolat in ca 100 barn. Ofta är det små barn med föräldrar som kommer och som inte har någon tidigare erfarenhet från förskolans värld. Då är det viktigt att från början skapa en trygg miljö för både barn och föräldrar (med betoning på föräldrar). Plötsligt ska man lämna bort det allra finaste man har till några leende främlingar som ska vara experter på det här med barn och hur de fungerar. Det tar ett tag att bygga upp förtroendet och att känna tilliten till att de ser just ditt barn.

Vi försöker skapa en rak dialog från start med föräldrarna, att bjuda in deras tankar och funderingar och visa att det är okej att tycka. Men även påvisa att så här ser vår verksamhet ut och det här är våra syften till att vi gör på ett visst sätt. Det gäller att vara lyhörd åt båda hållen både som pedagog och som förälder. Att ha tillit.

Den här veckan börjar föräldrarna att lämna sina barn, det kommer att innebära en hel del oro och en hel del gråt. Men det är okej, det är en del av processen. Ibland går det över snabbt och ibland tar det lite längre tid, men det går alltid över till slut. Jag har varit med om barn som har gråtit i nästan två månader, hela dagen, men så plötsligt en dag…så händer det. Leken sätter igång och barnet har funnit sig tillrätta. Skynda fram långsamt, ge tid och utrymme, alla är vi olika och alla har vi olika långa startsträckor.

Jag har en lång måndag framför mig som avslutas med två intervjuer. Magnus sitter i möten i stan hela dagen så Millie ska få åka hem med bästa kompisen Elin idag och äta middag där. Maja ska hänga med kompisen Sofia. Det känns skönt att ha ett nära nätverk med grannar och kompisar när det kör ihop sig eftersom vi inte har mor- eller farföräldrar i närheten.

Gårdagens goda Fajitas middag, snäppet godare än tacos tycker jag.

Hoppas du får en fin måndag!

Kraaam

J

Ett par månader till sen äntligen blir det strandhäng igen…

Det ligger en ledsamhet över mig idag, beskedet om att Mats lämnade oss under eftermiddagen igår kom både oväntat och snabbt trots att jag visste att diagnosen bara ledde åt ett håll. Men inte så här nära inpå…så snabbt…ett par fjuttiga veckor…hur förbereder man sig för det? Det går inte.

Sovmorgonens tid verkar vara över, klockan sju slog Millie upp sina blå, men hon börjar bli så stor att hon själv sitter och tittar på tv så vi kan ligga kvar och slumra en stund till.

Om någon timme åker jag iväg till SATS Värmdö och går in i min bubbla en stund, sorterar alla tankar och fyller på med ny energi inför kommande vecka. Bara jag, tunga vikter och svetten som lackar.

Kraaaam

J