Ibland är det svårt att göra rätt i allas ögon, speciellt då den som läser kanske inte vet hela historien eller förstår av vilken anledning andra människor gör val som man inte själv förstår.

Som vi skrev i går så flyttade Linda in på patienthotellet i Östersund för att vara nära sjukhuset OM något skulle hända. Vi bor alltså 10 mil ifrån sjukhuset och det anser läkarna är för långt om något skulle hända, det skulle ta alldeles för lång tid att komma in till sjukhuset helt enkelt.

Någon skrev att det finns sjuksköterskor på patienthotellet, det gör det inte. På hotellet finns hotellpersonal, inget annat. Alltså ingen personal med någon sjukvårdsutbildning.

Någon tyckte även att Linda kunde vara själv från början. Det kan hon ju absolut vara, men i det här fallet kan man inte säga att det är bättre i början eller slutet om man säger. OM något skulle hända kan det likväl hända första dagen som sista dagen här.

Vi har styrt upp allt hemma med personal på förskolan och i cigarraffären, köpt hem allt som går att bunkra för att slippa känna att man behöver åka till affären för minsta lilla samt pratat med barnen om hur det ser ut nu en tid framöver. Vi har alltså gjort allt vi kan för att den här perioden ska gå så smärtfritt som möjligt för alla parter helt enkelt.

Anledningen till att Linda alltså inte är ensam är utifall något skulle hända, om det skulle bli ett akut läge, vem vill då vara ensam med anhöriga 10 mil bort om man inte absolut måste? Hade vi varit hemma är det ju inget problem att vara själv då alla finns inom en nära radie.. men här, här tar det minst 1,5 timme innan någon kan komma. Linda ska alltså själv isf ringa ambulans, låsa upp dörren för dom och försöka reda upp allt kring det som händer, och det känns helt enkelt inte bra, det känns inte tryggt.

Hur andra gör är upp till dom, vi har möjligheten att lösa det på det sätt vi gjort och är glada för att vi har den möjligheten helt enkelt. Att vi inte har 7-16 jobb som hindrar oss utan kan styra mycket själv.

Just nu är Hampus inne i stan men både barnen och Erik kommer också komma in så ni som funderar över det kan vara lugna:) vi har fått ett större rum än normalt just för att dom ska kunna komma och hälsa på. Hampus kommer även behöva åka hem ibland för att styra upp saker kring företaget, tex fakturor, löner och liknande.

Vi har alltså en plan, en plan som passar oss! Erik och Hampus gör till vardags ganska olika saker. Erik arbetar mer på ”golvet” nära personal och barn på förskolan medan Hampus gör det mer administrativa och därav har vi löst det utefter det.

Sen har vi turen att ha vänner och bekanta som ställer upp och erbjuder sig att hjälpa till om det behövs, både lite närmre kompisar som erbjudit sig samt sånna som vi egentligen bara känner till namnet men som även dom erbjudit sig att hjälpa till. Det finns verkligen underbara människor <3 Sånna som är beredd att ställa upp när dom ser att andra har det lite kämpigt en period, all kärlek till dom. <3

Det här är ingen rolig situation.. men vi har försökt att lösa det på bästa sätt.

Kramar Polyfamiljen

Så var det fredag och helg. Just nu njuter vi av sista fredagsmyset med familjen samlad. Sista fredagsmyset på länge.. iallfall i soffan i vårt eget vardagsrum.
Idag var vi på Dollarstore och handlade på oss lite grejor.. sista handlingen på Dollarstore..
Alltså.. det känns som allt man gör nu är sista gången man gör. Det är en väldigt olustig känsla!
Från och med måndag kommer livet se helt annorlunda ut ett tag. Det är lite svårt att greppa hur lång tid det faktiskt rör sig om.. hur vi ska få det är att fungera så smidigt som möjligt.. det praktiska är ju bara att lösa.. men det känslomässiga.. hmm.. en aning knepigare.
Det är mina känslor, Eriks känslor, Lindas känslor, barnens känslor.. alla närstående som påverkas av det här. Ja, kära värld..!

När vi var inne i Östersund för undersökning senast kom frågan upp om vi vill träffa kuratorn. Vi bokade in att vi ska få träffa henne under nästa vecka. Det är nog tametusan ingen dum idé tror jag!
Jag minns ju hur det var när vi låg inne med Nils & Signe på neonatalen i fem veckor. Man hann bryta ihop ett par gånger bara av det.
Så.. att få prata ut med en kurator i förebyggande syfte är nog bara bra.
Dessutom kan ju kuratorn hjälpa till med många andra saker som man kanske inte tänker på. Kontakt med försäkringskassan, reseersättning och andra praktiska saker.
Det är samma kurator på specialistmödravården nu som vi träffade för tre och ett halvt år sen, vilket känns väldigt skönt!

För övrigt så hade vi möte på socialkontoret idag. När man är två pappor och en mamma så blir det lite pappersarbete för att allt ska bli rätt. Jag ringde dom igår för att höra om dom hade tid med oss innan Linda ska läggas in i Östersund. Snabbt jobbat av soc! Dom fixade ett möte redan idag. =)
Nu har vi förberett alla papper som går att förbereda inför kommande bebis.

Nu ska vi njuta av den här sista fredagkvällen tillsammans!

Ha en trevlig helg!
Kramar Hampus
Polyfamiljen