Graviditet

Annons

Vaginalt eller snitt?

Nu är det fortfarande länge kvar innan bebisen ska komma så vi har lite tid på oss men tankarna finns ju ändå där, hur ska den komma ut? När man läser runt är den allmänna inställningen att efter 2 snitt blir det automatiskt snitt med nästkommande barn. Även om det givetvis finns dom som säger att man får försöka föda vaginalt också men då med extra övervakning för att hålla koll på att livmodern inte brister, vilket är risken då man snittats fler gånger innan.

Oscar föddes vaginalt efter igångsättning i v 38 2001, Elliot och Alexander med akut snitt i v 33+4 pga värkar 2005, Moa föddes vaginalt i v 42 2008 och Nils och Signe som föddes med urakut snitt i v 31+1 2015 pga att jag fick värkar och var fullt öppen då vi kom in. Alltså är troligtvis inställningen att detta barn ska förlösas med snitt det också. Men vill jag det? Nä, egentligen vill jag föda vaginalt, jag vill gör allt ”rätt”, känna hur värkarna startar hemma, ringa förlossningen, sitta och flåsa i bilen för att sedan föda när vi kommer in. Men är det rätt? Är det dumt att ens försöka för att få det som man vill? Att ta risken? Även om den nu egentligen är väldigt liten så finns den ju ändå där. Men samtidigt finns det risker med snitt också, det måste man vara medveten om.

Vi har fått tid för rutinultraljud och då kommer en läkare att göra det för att vi sedan ska kunna diskutera hur det blir vid förlossningen. Vi vet inte alls hur rutinerna ser ut i Östersund kring detta men misstänker att vi kommer få höra att det blir snitt om vi själva inte säger något. Vi alla är nog inställda på att vi vill ha en vaginal förlossning om det går så vi kommer absolut ta upp frågan och diskutera de olika alternativen. Efter varje snitt har jag alltid känt mig så ”snuvad” på förlossningen, att jag liksom inte fick vara med då jag dessutom blivit sövd båda gångerna. Detta gör ju att pappan får ta den första tiden och det känner jag mig helt lugn med, men jag vill ju också vara med så att säga, inte ligga på ett uppvak i flera timmar och må dåligt.. Första gången blev jag sövd för att dom helt enkelt efter 10 försök inte fick in nålen för att sätta bedövningen, nålen bara krökte sig då jag tydligen har för tight mellan kotorna just där. Andra gången hanns inget annat med helt enkelt, hade dom kunnat snitt ute i ambulansen på parkeringen hade dom nog gjort det:) Så ska man gå på det lär jag bli sövd även denna gång om kotorna inte mirakulöst flyttat på sig.

Mycket att fundera över, hoppas vi blir lite klokare efter läkarbesöket så vi vet vad vi har att förhålla oss till.

Någon av er som fött vaginalt efter 2 snitt?

Annons

Kommunikationsmiss?

inbudningskort

Isabelle fyller 8 år till helgen. Tidigare år har hon haft kalas för sina kompisar hos sin mamma. Inför sin åttonde födelsedag hade hon redan tidigt bestämt att hon ville ha kalaset när det var pappavecka och att kalaset skulle vara i förskolans lokaler. Troligtvis har hon och Moa pratat ihop sig om detta. Moa hade ju sitt kalas på samma sätt och det var ju väldigt lyckat.

Igår pratade vi med Isabelle om vilka hon tänkte bjuda och att det var dags att dela ut inbjudningskort. Det är ju inte så många dagar kvar till helgen. Hon ville bjuda hela klassen plus en kompis som inte går i hennes klass. Alltså runt 20 stycken. Vi sa att vi fixar inbjudningskort som hon får ta med till skolan och dela ut.
Igår kväll gjorde vi iordning enkla stilrena inbjudningskort på datorn som vi skrev ut, klippte och vek ihop. Vi la fram inbjudningskorten så Isabelle kunde packa ner dom i ryggsäcken och ta med till skolan.

Imorse när jag klev upp såg jag den här högen med inbjudningskort på golvet i hallen! <3 =)
Isabelle och Moa hade hjälpts åt att skriva inbjudningskort innan de la sig igår kväll.
Kanske var det en kommunikationsmiss mellan oss och barnen?
Men vad rörd man blir av att de tog tag i det och fixade egna inbjudningar!
Sa åt Isabelle att det var jättebra skrivet. Dela ut både dina handskrivna och våra datorskrivna kort. Endast för att det finns med ett telefonnummer på de tråkiga vi gjort på datorn. =)

Nu hoppas vi alla som är bjudna kan komma på kalaset. Det är ju så härligt med stora kalas med mycket liv och glädje!

gravidmage vecka 15

Det här är Lindas utsikt på dagarna! 😉 Magen växer rätt fort nu ett tag. För nån vecka sen sa hon att hon skulle kunna ha sin vinterjacka tills det var dags att byta till vårjacka.. Å idag gnällde hon om att den knappt går att stänga. Hmm..

Hon var till barnmorskan idag på en kontroll. Allt verkar bra. =) Barnmorskan pejlade in bebisens hjärtljud. 159 slag / minut.
Ny kontroll inbokad om några veckor. Fram till dess får hon försöka ta det så lugnt som möjligt… Det låga blodvärdet fortsätter att ligga lågt och några större kraftansträngningar är inte att tänka på för hennes del.

Ha det så gott!
Hampus – Polyfamiljen

Annons

Snitt eller vaginalt.

2017-02-16 21.04.20

 

Finn ett fel…

Erik var och handlade och passade på att köpa godis inför helgen på Coop då dom har halva priset på torsdagar. Något gick dock snett någonstans och barnen tyckte det likväl kunde börja på påsen redan i dag. Vi brukar inte äta godis mitt i veckan så ett undantag är inte hela världen så vi lät dom hållas lite innan vi stoppade in påsen i skafferiet i väntan på lördag..

I dag efter skola och jobb blev det den sedvanliga torsdagsstädningen. Alexander frågade varför vi städade just i dag och kände genast att jag ljög lite då jag sa att det var för att slippa göra det i morgon. För lite så är det ju, städning finns det alltid att göra, oavsett dag eller tid på dygnet.

Nu har de 6 minsta barnen lagt sig och vi har landat i soffan tillsammans med Oscar. Lite kvällsfika och några timmar vid tv:n väntar.

I morgon är det dags för den riktiga inskrivningen hos barnmorskan, vi var ju dit för någon vecka sedan men då blev det inte så mycket gjort, vet egentligen inte varför. Men i morgon hoppas jag få gjort allt som är brukligt, fylla i journalen och ta lite prover tänker jag. Har även en par frågor jag redan nu vill ta upp med henne.

Den största frågan är, kommer jag kunna föda vaginalt, hur vet man om det är möjligt? Eller är det blankt nej? Varför vi funderar på detta är för att jag redan gjort 2 akuta snitt, båda två när tvillingarna föds. Ofta brukar dom då rekommendera att man snittas vid alla förlossningar efter det men i vissa fall ser det så bra ut att dom tycker att man får försöka vaginalt iaf fast att dom givetvis håller extra koll. Risken finns ju att livmodern spricker vilket kan riskera livet både för mor och barn. Men vill höra hur dom ser på det så vi vet vad vi ska ställa in oss på. Högsta önskan är att få föda vaginalt somsagt men säger dom att det är för stora risker så får vi väl helt enkelt acceptera att det blir snitt även denna gången. Anledningen till att jag vill föda vaginalt är dels för att man oftast läker fortare efter det, dels för att snitt ändå är en stor operation men största anlednings för min egen del är nog att jag vid snitt känt mig lite snuvad på förlossningen eller vad man ska säga. Att få börja känna att värkarna börjar, vagga runt hemma för att sedan åka in..

Vi får se, på något vis ska bebisen komma ut.

Annons

Ryggläge och könet.

Snart onsdag, så fort veckorna går..

I går var vi somsagt in till stan för att se så allt såg bra ut och det gjorde det ju. Men blev istället sjukskriven dels pga att jag vid ansträngning blöder dels pga mitt dåliga blodvärde. Så vila är det som gäller nu framöver.

Känns när man tänker på det ganska soft, att kunna ligga hemma på soffan och titta på Netflix hela dagarna men nä, efter en par dagar blir man ganska rastlös och kommer på ungefär en miljon saker man borde och skulle vilja göra men inte kan just nu. Försöker pula på lite emellan varven iaf för att inte bli helt galen. 7 månader i ryggläge känns ju inte så roligt…litet hopp finns ju att det ska bli bättre men med Nils och Signes graviditet i bagaget känns chansen liten…

Sen att jag har svårt för att behålla maten gör det ju inte bättre, att äta hela måltider har blivit svårt, ofta stannar det inte utan det är ”småätande” som gäller. Lite åt gången men vid fler tillfällen istället. Ska bara lära mig det också…

I går när vi var in till stan träffade vi på några vi känner som var in för att göra rutinultraljud och kolla kön och vi började sedan prata om namn. Och genast blev det jobbigt igen, hade nästan glömt det för några dagar men blev påmind igen om hur svårt det är att hitta ett namn som passar och ”håller”. Dags att börja fundera igen nu när vi nästan med säkerhet vet att det bara är en bebis där inne.

Ang kön har vi aldrig tidigare kollat vad det är för kön på bebisen och har även nu bestämt oss för att inte öppna julklappen i förväg. Det spelar ingen roll vad det blir och det går  ju inte att göra så mycket åt iaf:) Det som skiljer är att vi bara behöver komma på ett kill eller tjejnamn annars har vi ju både kill och tjejkläder från Nils och Signe och vi kommer inte inreda något barnrum i rosa eller blått iaf. Det känns lite som att kolla kön är väldigt vanligt nu, som att det är det vanligaste vilket det inte var bara för några år sedan. Alla gör ju som dom vill, detta är vårt val i det hela:)

Har ni kollat kön? Hur resonerar ni kring det?

Annons

Ultraljud vecka 9+3

ultraljud vecka 10

Idag blev det en tur till Östersunds sjukhus för att kontrollera hur graviditeten fortlöper. Det har ju varit en lite orolig början på denna graviditet. Linda har haft lite blödningar och vi misstänkte tidigt missfall. Vi gjorde första ultraljudet redan vecka 5+5. Då kunde de inte se någon pågående graviditet och vi tappade hoppet.. då var vi ganska säkra på att det var ett missfall..

Några blodprov senare konstaterades att något ändå verkade var på gång där inne i magen så vi fick komma tillbaka på ett ultraljud i vecka 7+0.. Dagarna där emellan var inga roliga dagar.. Vi svävade mellan hopp och förtvivlan.
På det ultraljudet letade och letade den stackars sköterskan länge och väl, utan resultat. Hon tillkallade en kollega som skulle kolla.. och hon lyckades hitta nån liten prick som skulle föreställa en pågående graviditet. Det syntes endast en gulsäck sa de.

Vi blev kallade till ännu ett ultraljud i vecka 9+3, och det är alltså idag.
Sköterskan svepte snabbt med ultraljudet och såg fundersam ut.. Och bad oss vänta lite så skulle hon ringa efter en läkare!
Men Guuuud! Något är fel! Det finns inget foster kvar! Det var de första tankarna som kom..

Efter några minuter dök läkaren upp och kontrollerade hur det ser ut i livmodern. Han visade ett foster med ett tickande hjärta! *Puh!!* Hurra!! JAAAA!! =D
Lättnaden som kom när han sa att allt ser bra ut var så härlig.

Läkaren ville genast sjukskriva Linda p.g.a. de blödningar hon har och att blodvärdet ligger väldigt lågt. Så nu blir Linda hemma några veckor för att vila.
Vi får serva henne med mat, dryck och andra förnödenheter där hon ligger på soffan och zappar på Netflix. 😉
Lite pappersarbete senare gick vi med ett leende på läpparna ut till bilen. =)

 

Ha det så gott!
Kramar Polyfamiljen