Allmänt

Annons

I akutrummet

Vilken start på min födelsedag…

Vaknade av att Erik och Hampus väckarklocka ringde vid 7, fick morgonpussar och grattis av dem, så långt allt väl.

Hade en tid på Hc kl 9, skulle ”bara” träffa en läkare för att få sjukskrivningen förlängd och sedan ta ett blodprov, inget märkvärdigt alltså. Kliver upp vid 8, duschar och gör mig iordning. Tar bilen upp på Hc och är där med 2 minuter till godo. Har träffat läkaren tidigare så han vet varför jag är där, småpratar lite och när det är klart går jag bort för att ta blodprov. Hade inte bokat någon tid men eftersom dom är bäst där uppe på provtagningen får jag komma in direkt.

Hampus och jag hade i gårkväll skämtat om att han planerar för hur han ska träna för att få bättre kondition medan jag planerar för att mina stackars ådror ska klara alla prover och nålar som ska sättas. Haha Men eftersom hon som tar proverna är så duktig lyckades hon hitta ett bra ställe att sticka mig på i den arm där det egentligen inte syns något, skönt tänkte ja, då är det bara att åka hem..

Trodde jag..gick 2 steg för att sedan behöva glida ner mot väggen då allt bara snurrade och det kändes som jag skulle svimma. Fick vatten och tillslut tog jag mig upp i stolen igen iaf. Satt en stund och trodde det skulle bli bättre, gjorde ett nytt försök som istället slutade på britsen liggande. På 3.e försöket kom jag ut till väntrummet och skickade iväg ett sms till mamma för att se om hon kunde komma och skjutsa hem mig, att köra bil i mitt tillstånd kändes inte säkert. Innan hon han komma hade det börjat snurra rejält igen så både sköterska och läkaren tillkallades, så i en rullstol rullades jag in och fick ligga i akutrummet där dom tog blodtryck, syresättning, puls och hade kolla på mig. Övre trycket låg på 95 vilket borde vara runt 120 och hade nog varit ännu lägre om dom kollat direkt.

Så 1,5 timme senare gjorde jag ett försök igen och då kändes det bättre och jag kunde åka hem. Åt lite och tvärdäckade på soffan. Att vara gravid med dåligt hb är inte en bra kombo, nu törs jag inte åka och ta blodprov själv längre heller..

Men! Min bästa arm att ta blodprov i är iaf orörd, alltid något:)

Nu ska jag vila lite igen så jag orkar med besök i eftermiddag, kaoset som är i köket får någon annan ta hand om.

Hoppas ni andra haft en bättre förmiddag.

Annons

Inreda flickrum

Flickrum

Nu börjar både Oscars och Isabelles rum att bli klara för att inredas…bara Isabelles rum som ska tapetseras igen… och sen dit med lister. Men tanken är att vi i kväll ska kunna bära in hennes säng och börja sätta in hennes grejer. Men eftersom det både är roligt med lite nytt och att hon inte haft så mycket i det lilla rummet hon haft innan så navigerade jag mig in på Jollyroom och gjorde en liten men dyr beställning i går. En matta i rutmönster som jag hoppas ska passa bra till hennes tapet, runda hyllor för att ställa upp småsaker på och en lampa format som ett &. Moa kommer också att få lika hyllor men ett M istället för &. I är egentligen en lite tråkig bokstav för just inredning därav att Isabelle fick ett & istället. Nu hoppas vi på att leveransen går fort. Har även beställt en ny taklampa som vi hoppas ska passa. Att köpa lampor är verkligen inte lätt, finns massor att välja på men tyvärr går många bort då vi vägrar betal 8000 för en taklampa till ett barnrum. Det räcker ju liksom med att dom skulle komma på tanken att jula eller något annat i rummet för att råka riva ner eller göra sönder en lampa, då är det bättre att ha betalt 500 kr än 8000…

Eriks föräldrar är påväg hit för att hälsa på då vi på lördag bjudit alla våra föräldrar på Wallmans inne i Östersund, så när dom nu passerade Sundsvall fick dom springa in och köpa lite plastbackar, ska göra en backa till varje barn där vi ska spara deras teckningar, lite skolböcker och andra saker som är roliga att spara till dom blir större. Nu är vi verkligen inne i ett renovering och rensar race och det känns så himla skönt för varje grej vi slänger eller säljer bort, varför spara på saker man inte använder? Vi är inga sparare så man blir bara irriterad på allt som ligger och tar plats, om vi bortser från Erik då som ska spara allt..han är en sån som spar på allt och trycker in det i ett hörn, det stör liksom inte honom. Medan i vandra får panik:) Jag vill ha ordning och reda, var sak på sin plats, han trycker in där han ser att det finns en millimeter över, lite oense om hur vi ska ha det i just den frågan…

Nä, nu får gubbarna komma hem så det blir något gjort, själva törs jag ju inte göra så mycket sedan gårdagens lilla grej med tvättmaskinen:)

 

Annons

Olustig känsla

Usch vilken natt, hela familjen har snarkat och sovit utom jag…

Vet inte vad som hänt, i går passerade vi halvvägs in i graviditeten, känns otroligt skönt att ha kommit så långt, nu kan omöjligt barnmorskan säg att det fortfarande är så tidigt i graviditeten längre. Känns så frustrerande när man kommer till henne och själv känner att nu, nu har vi kommit till vi 16 och det känns om det gått en evighet och hon säger, ”ja det är ju fortfarande så tidigt” gaaa, känner jag bara då, hur länge är det ”tidigt”?

Har ännu inte känt något behov av att börja dra fram bebiskläder och greja på, men det kommer väl. Kan ju vara så för att det inte var så långe sedan vi la undan allt pyttigt och att vi fortfarande har mycket bebissaker så som skötbord och grejer kvar eftersom Nils och Signe använder det. Trodde jag skulle vilja ställa fram sängen nu när hörnan blev klar men efter att vi ställt dit skåpet och jag blev så nöjd vill jag inte ta bort det:)

Åter till mitt sömnproblem, har känt samma sak en gång tidigare och då hjälpte det med att gå upp och dricka några klunkar mjölk och sedan somna om, det funkade inte i natt… Låg först och vred mig i drygt två timmar, det kliar på hela kroppen och och den känns ”olustig” på något vis, som att jag skulle vilja plocka bort mina egna kroppsdelar för dom liksom gör ont på mig. Jättesvårt att beskriva men det är nästan så jag känner en liten panikkänsla när dom känns såhär, varierar mellan kroppens alla delar. Vid 01.30 stod jag inte ut längre, gick upp, kissade, gick in i köket tog ett glas mjölk, kollade ut genom fönstret, gick en runda i köket, allt för att få bort den obehagliga känslan. Efter en stund gick jag och la mig igen, ingen skillnad, låg nog i säkert en timme till och bara vred mig innan jag tillslut somnade av utmattning.

Va uppe redan strax efter 7 igen, inte alls likt mig att lulla runt uppe då, Erik hade redan åkt och Hampus höll på att göra de andra barnen redo för skola och förskola och skulle precis åka. Tog mig lite frukost och la mig sedan igen, orimligt att vara vaken en hel dag efter den här natten, och det bästa var nu att jag kunde somna om utan problem, den olustiga känslan var borta, underbart!

Nu är jag uppe igen, ska försöka göra så lite som möjligt som vanligt en tvätten är jag ganska duktig på, den sköter sig ju mest själva men måste göras! Nu när vi håller och och renoverar vill jag tvätta och fixa allt, vill inte bära in ”smutsiga” saker i de nya rummen sen, stackars Oscar blev till och med av med sitt täcke i går:) Ska allt tvättas så ska allt tvättas, inkl täcken och kuddar!

I dag hoppas jag på att vi kan åka en sväng till bygghandeln för att kika på golv, vi har jättefina trägolv som vi målat högblankt i vitt, älskar dom. Men, det finns ett men, dom är inte alls roliga att städa och tyvärr slits dom väldigt lätt oc ser fula ut fort, ni ska se där Oscar haft sin kontorsstol…men även i de andra rummen där man bara gått ser men att dom blivit rejält slitna på bara en par år. Nu blir det troligtvis att vi lägger parkett över dessa inne i barnens rum för att det ska bli lättare att städa och hålla fint.

Solen skiner iaf ut, kan den riktiga våren vara på väg???

Annons

Försöker lära mig spela gitarr..

Som barn/ungdom ville jag gärna vara ”Han som kunde spela gitarr vid lägerelden..” Det verkade vara någon som alla beundrade och såg upp till.. Men jag hade inte tålamodet att lära mig spela gitarr då. Försökte lite halvhjärtat lära mig några ackord.. men det var inte riktigt min grej. Så fort jag tänkte att jag skulle öva på gitarren gav jag upp efter några minuter och hamnade vid pianot istället.
Pianot kändes mer logiskt uppbyggt. Där kommer tonerna i ordningsföljd efter varandra på tangentbordet. Enklare att förstå sig på och lära sig några låtar.
Gitarren däremot.. helt ologisk uppbyggnad enligt mig.. Sex strängar.. varav två är samma ton.. fast i olika oktaver.. Å så skulle man minnas strängarnas namn med nån ramsa.. ”En Ball Groda Dansar Aldrig Ensam..” tror jag det var. Å hur smidigt är det att behöva rabbla den ramsan i huvudet när man spelar.. 😉
Å pickligt att hålla på med för stora fingrar..

Nåja.. nog gnällt om gitarrens uppbyggnad..
Nu har jag ändå bestämt mig för att ge gitarren en ny chans. Såhär vid 31 års ålder köpte jag en gitarr och ska se om jag kan lära mig att förstå mig på den. =)
Min rast idag ägnade jag åt att öva lite.. Testar mig fram med några ackord och hoppas det sätter sig i minnet.

Ha det så gott!
Kramar Hampus
Polyfamiljen

Annons

Fadder, vad är det egentligen?

En fadder är enigt svenska kyrkan en person som ska vägleda barnet i den kristna tron, en person som ska finnas där och stötta barnet under uppväxten. Som det ser ut i dag har dock grundtanken om en fadder ändrats lite. Många som döper sina barn är inte aktivt kristna och ”behöver” inte någon som kommer och lär dem om bibeln på det viset som det var förr. Utan många döper sitt barn av fin tradition helt enkelt, så även vi. Att välja faddrar till sitt barn blir därför en mer symbolisk grej, något man gör men av en anan betydelse, för att man vill ha någon/några som bryr sig om och betyder lite mer för barnet helt enkelt, någon fler vuxen barnet kan ty sig till.

Vissa har dock missuppfattat detta.. I en tvillinggrupp kom frågan upp om man valt samma eller olika faddrar till sina tvillingar och svaren var givetvis väldigt varierande, inget rätt och inget fel i det. Vi har valt samma till våra för enkelhetens skull, för att båda ska få samma uppmärksamhet och inte behöva känna att någon gör skillnad på dem. Precis på samma sätt som att vi vill att alla för närvarande 7 barn i familjen ska behandlas lika till vardags. Antingen köper man påskägg till alla eller ingen…antingen är alla barn bjudna på släktmiddagen eller inget, ja det här har vi ju tagit upp tidigare men tål att tas igen. Det är inte barnen som valt att ha olika släktingar, men vi och släktingarna kan göra allt vi kan för att dom alla ska känna sig delaktiga i familjen på samma villkor och är det nu något så enkelt som påskägg så kommer man helt enkelt inte bara med påskägg till några och andra inte, det är barn vi pratar om!

Sidospår, men ack så viktigt för barnen..

Iaf var det en kommentar som stack ut, hon hävdade att välja faddrar var det viktigaste valet i livet, eftersom dessa skulle få ta över vårdnaden om båda föräldrarna dog. Vilket är helt fel, man kan som förälder ha önskemål om vem/vilka som ska få vårdnaden men man kan inte bestämma. Det är alltid upp till sociala att göra en utredning för att bedöma om dessa personer är lämpliga, detta för barnens bäst. Många försökte förklara detta för henne men hon gav sig inte vilket gjorde att tråden tillslut stängdes. Hon höll stenhårt fast vid att det var så och att sociala inte går emot en förälders önskemål oavsett vad enligt henne. Dom hade minsann skrivit ner precis hur dom ville det skulle vara inklusive ekonomin, vilket dom inte kan förutse nu hur den ser ut för de dom valt, det kan ju vara väldigt olika från vilken ekonomi dom har nu och då.

Hur ser ni på det här med faddrar? Har ni döpt era barn och har dom då fått faddrar? Vad är det viktigaste för er när ni gör/gjort valet av fadder till era barn? Har ni tagit det längre och skrivit hur ni vill att det ska se ut om det skulle avlida samtidigt, ja vet inget roligt att tänka på men om? Eller litar ni på att släktingar och sociala gör det som är bäst för era barn?