Som barn/ungdom ville jag gärna vara ”Han som kunde spela gitarr vid lägerelden..” Det verkade vara någon som alla beundrade och såg upp till.. Men jag hade inte tålamodet att lära mig spela gitarr då. Försökte lite halvhjärtat lära mig några ackord.. men det var inte riktigt min grej. Så fort jag tänkte att jag skulle öva på gitarren gav jag upp efter några minuter och hamnade vid pianot istället.
Pianot kändes mer logiskt uppbyggt. Där kommer tonerna i ordningsföljd efter varandra på tangentbordet. Enklare att förstå sig på och lära sig några låtar.
Gitarren däremot.. helt ologisk uppbyggnad enligt mig.. Sex strängar.. varav två är samma ton.. fast i olika oktaver.. Å så skulle man minnas strängarnas namn med nån ramsa.. ”En Ball Groda Dansar Aldrig Ensam..” tror jag det var. Å hur smidigt är det att behöva rabbla den ramsan i huvudet när man spelar.. 😉
Å pickligt att hålla på med för stora fingrar..
Nåja.. nog gnällt om gitarrens uppbyggnad..
Nu har jag ändå bestämt mig för att ge gitarren en ny chans. Såhär vid 31 års ålder köpte jag en gitarr och ska se om jag kan lära mig att förstå mig på den. =)
Min rast idag ägnade jag åt att öva lite.. Testar mig fram med några ackord och hoppas det sätter sig i minnet.
Ha det så gott!
Kramar Hampus
Polyfamiljen
Superduktigt ju:) låter hur bra som helst tycker jag. Kan du göra nåt klipp med piano också?
Tack tack. =)
Ja, jag kan ta å fixa ett klipp med piano nån dag också. 😉