Nu är det fortfarande länge kvar innan bebisen ska komma så vi har lite tid på oss men tankarna finns ju ändå där, hur ska den komma ut? När man läser runt är den allmänna inställningen att efter 2 snitt blir det automatiskt snitt med nästkommande barn. Även om det givetvis finns dom som säger att man får försöka föda vaginalt också men då med extra övervakning för att hålla koll på att livmodern inte brister, vilket är risken då man snittats fler gånger innan.

Oscar föddes vaginalt efter igångsättning i v 38 2001, Elliot och Alexander med akut snitt i v 33+4 pga värkar 2005, Moa föddes vaginalt i v 42 2008 och Nils och Signe som föddes med urakut snitt i v 31+1 2015 pga att jag fick värkar och var fullt öppen då vi kom in. Alltså är troligtvis inställningen att detta barn ska förlösas med snitt det också. Men vill jag det? Nä, egentligen vill jag föda vaginalt, jag vill gör allt ”rätt”, känna hur värkarna startar hemma, ringa förlossningen, sitta och flåsa i bilen för att sedan föda när vi kommer in. Men är det rätt? Är det dumt att ens försöka för att få det som man vill? Att ta risken? Även om den nu egentligen är väldigt liten så finns den ju ändå där. Men samtidigt finns det risker med snitt också, det måste man vara medveten om.

Vi har fått tid för rutinultraljud och då kommer en läkare att göra det för att vi sedan ska kunna diskutera hur det blir vid förlossningen. Vi vet inte alls hur rutinerna ser ut i Östersund kring detta men misstänker att vi kommer få höra att det blir snitt om vi själva inte säger något. Vi alla är nog inställda på att vi vill ha en vaginal förlossning om det går så vi kommer absolut ta upp frågan och diskutera de olika alternativen. Efter varje snitt har jag alltid känt mig så ”snuvad” på förlossningen, att jag liksom inte fick vara med då jag dessutom blivit sövd båda gångerna. Detta gör ju att pappan får ta den första tiden och det känner jag mig helt lugn med, men jag vill ju också vara med så att säga, inte ligga på ett uppvak i flera timmar och må dåligt.. Första gången blev jag sövd för att dom helt enkelt efter 10 försök inte fick in nålen för att sätta bedövningen, nålen bara krökte sig då jag tydligen har för tight mellan kotorna just där. Andra gången hanns inget annat med helt enkelt, hade dom kunnat snitt ute i ambulansen på parkeringen hade dom nog gjort det:) Så ska man gå på det lär jag bli sövd även denna gång om kotorna inte mirakulöst flyttat på sig.

Mycket att fundera över, hoppas vi blir lite klokare efter läkarbesöket så vi vet vad vi har att förhålla oss till.

Någon av er som fött vaginalt efter 2 snitt?