Inför denna förlossning var vi lite fundersamma på hur vi skulle bli bemötta som polyfamilj. Vi vet ju att hela samhället vilar på en tvåsamhet där det är normen. Ingenting är anpassat för att leva tre eller fler vuxna tillsammans.
Hemma på byn var det inga problem att möta barnmorskan då hon redan var insatt i vår familjesituation. Vi var alla tre på samtliga möten hos barnmorskan. Inga konstigheter.
Vi tog upp våra funderingar med henne kring hur det skulle bli den dagen det var dags för förlossning.
Hon sa att det är helt och hållet upp till Linda vilka hon vill ha med, så det borde inte vara några problem. Men hon skrev en rad till förlossningen i Östersund för att förbereda dom ändå.

Redan i graviditetsvecka 28 åkte vi in första gången då Linda fick sammandragningar. Vi blev mottagna med varma händer allihopa redan då. Ingen frågade varför vi var tre. De hälsade och tog hand med oss alla tre. De pratade med oss på ett professionellt och naturligt sätt. Inga konstigheter.
De ordnade så vi fick sova kvar och efter några dygn fick vi åka hem då allt var lugnt. Endast en barnmorska tog upp ämnet att vi var tre. Å hon sa bara att det ser så mysigt och härligt ut när ni ligger tre i sängen och kollar på film i datorn. Vi är ju inte riktigt vana vid det. Inget negativt alltså. =)

Ett par veckor senare var det dags för sammandragningar igen och vi åkte in till förlossningen. Samma procedur. Vi blev väl mottagna. De ordnade så vi fick sova på patienthotellet en natt för att se hur det artade sig med sammandragningarna. Inga konstiga frågor om varför vi var tre den här gången heller.

Måndag den 28:e september var det dags på riktigt. Det blev väldigt akut och kaotiskt den morgonen. Hampus var på väg till Härnösand för att plugga, Erik var på förskolan för att jobba och Linda var hemma för att ta det lugnt.
Men hon höll sig inte lugn…
Hon fick plötsligt värkar med fyra minuters mellanrum.
Så det blev ambulans i rask fart till förlossningen. Erik och Linda åkte i ambulansen och Hampus styrde om kosan och siktade mot Östersund istället.

Linda snittades för att bebisarna låg i säte och på tvären. Erik och satt utanför och väntade och Hampus sladdade in på parkeringen till sjukhuset. Sen var det bara att springa ner till operation för att möta Erik, bebisarna och Linda som låg och sov.
Inga problem att bli insläppt på operation heller. De var välinformerade om att Hampus också skulle komma och vem han var i förhållande till barnen och Linda.

Allt gick bra med bebisarna och de flyttades upp till neonatalavdelingen efter någon timme.
Nu har vi varit här i två veckor och har absolut inget att klaga på!
Personalen har sett till att vi fått det största rummet för att få plats med tre sängar. De har gratulerat oss alla tre och ingen har ifrågasatt oss på något sätt. Någon har pratat om hur vi har det, hur praktiskt det är att vara tre och så vidare. Att fler borde leva som vi gör. Det måste vara bättre för hela familjen tycker de. Lättare att hinna med allting.

Så all kärlek till personalen på förlossning, bb och neonatalavdelningen i Östersund!
Vi uppskattar verkligen er! Ni är så omtänksamma, duktiga och mysiga.

Kramar i massor!
Polyfamiljen

Idag fick tvillingarna flytta ur sina kuvöser och ligga på vattenbädd tillsammans istället. Det känns skönt. Det är ju som mycket enklare att sköta om dem när de inte ligger i ett rymdskepp i plast utan öppet och fritt. Dessutom mår de nog bra av att få ligga tillsammans. De är ju vana vid det. =)
De fick även flytta in till vårt familjerum på neonatalen så vi får sköta om dem dygnet runt. Känns också skönt att ha uppsikt över dem hela tiden och få vara de föräldrar vi är.
Nu är det till att kämpa på med att lära sig äta och bajsa i nån ordning. Växa och bli starka.
Det är ju inte helt enkelt när man är så liten.. så några veckors vård har vi framför oss.

…och den stora frågan.. Vad ska dom heta??
Den frågan kan vi nu besvara. =)

Detta, mina damer och herrar, är:

Nils & Signe