Ett steg framåt och ett steg bakåt

I dag tog vi en härlig promenad ner till badhusparken för att mata fåglarna, härligt väder men lite väl kallt då vi inte riktigt har kläder för denna årstiden här. Bebisarna sov gott hela tiden och vi passade på att möta upp Lindas kusin och hennes lilla bebis på 3 månader när vi var ute.

I går, på deras månadsdag fick vi då äntligen gå ut med vagnen utanför sjukhusets väggar, Hampus syster och hennes svägerska kom hit och vi gick tillsammans, vilken känsla att få ta med sina bebisar ut och få rå om dem alldeles själva utan personal som övervakar. Nu är det inte så illa som det låter, personalen är fantastisk, men ni förstår säkert hur vi menar:)

I går blev även Signe av med sin övervakning, inga mer sladdar att ta hänsyn till, underbart! Nils fortsätter dock att dippa emellanåt och har fått tillbaka sin medicin för det så honom håller dom uppkopplad och när vi går ut får vi ta med oss en dosa som larmar om det skulle vara så att han går ner. Känns tryggt att ha den med. Han tycks dock vara en utekille så han ligger mestadels runt 100 i syresättning då vi är ute.

Så nu är det alltså Nils det hänger på när vi får åka hem:) Han måste sluta dippa, läkarna ska bara komma på varför han gör det och hur det ska motverkas. Från och med i går testar både Signe och Nils en ny mat för att se om det är hans mage som spökar. Blodprover är tagna för att utesluta någon infektion och i morgon ska hans blodvärde kollas igen, det låg nämligen lite lågt sist. Mycket på gång med andra ord.

//Polyfamiljen