Vi har nu tillbringat fyra veckor på neonatalavdelningen. Det har varit fyra tuffa veckor på många sätt och vis. Det är psykiskt påfrestande att vara låst till att vistas inom dessa fyra väggar större delen av dygnet, dag ut och dag in. Vecka ut och vecka in.
Men det går framåt med små steg hela tiden… och snart, snart börjar vi se mållinjen. Idag togs sonderna bort eftersom både Nils och Signe äter fulla mål för egen maskin nu. De har även tagit bort den sista medicinen som skulle hålla dem piggare för att orka andas. Känns skönt att de är pigga nog utan medicin nu.
Om vi tänker tillbaka har det gått undan ändå med allt. I början låg de i kuvös, hade navelkatetrar, nålar i fötterna, elektroder på bröstet… kunde varken andas eller äta i någon ordning.
Allt eftersom har de plockat bort ena saken efter andra och nu har de bara övervakning för att se att de syrsätter sig som de ska.
I morgon ska vi se om läkaren kan tillåta att vi tar med oss småttingarna ut i vagn en stund. Skulle kännas som en otrolig frihet att få komma ut med dem och rå om sina barn utan personal som övervakar oss varje sekund.
Ha det gott.
Polyfamiljen