I bloggen ”Från Hjärta till Hjärta-från norr till söder”, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, kan man under februari läsa berättelser från föräldrar till hjärtebarn om hur hjärtfelet uppdagades. Förra året publicerade man berättelser ur barns perspektiv.
Rekommenderar verkligen ett besök, det finns många starka berättelser!
Idag finns min berättelse om när vi fick beskedet om Eliots hjärtfel med.
Jag är väldigt tacksam att vi fick reda på Eliots hjärtfel redan under graviditeten så vi hade möjligheten att förbereda oss mentalt (så gott det går) och allt praktiskt inför att vi skulle vara borta långt hemifrån en längre tid. Läkaren som konstaterade hjärtfelet berättade att man bara upptäcker ca 10% med Transposition under graviditeten. Hjärtat har normal rytm och ser nästan ut som ett normalt hjärta, men på flödena kunde man se att det gick åt fel håll eftersom lung- och kroppspulsådern bytt plats.
Det är alltså många som får chocken att något är fel med sitt nyfödda barn med akuttransport till Lund eller Göteborg som följd.
Jag kan inte sluta tänka på alla föräldrar som bor långt från förlossningsmottagningar och där de stänger ner dem, tänk om barnet som kanske föds i bilen längs vägen har ett medfött, livshotande fel som exempelvis ett hjärtfel som kräver omgående vård. Då finns det inga kurser i ”Bilförlossning” i världen som hjälper.