Vi närmar oss slutet på 2016…det senaste året har verkligen varit fyllt av livets alla sidor.
För ett år sedan omkring den här tiden sa vi vårt sista farväl till min svärmor, hon är fortfarande väldigt saknad. Vi fick också säga hej till Eliot vid vårt första ultraljudet, kub-ultraljudet. Då hade vi ingen aning om att det var en lillebror som bodde i magen men vi fick veta att allt såg fint ut.
Drygt en och en halv månad senare förändrades vår tillvaro på många sätt…på vårt rutinultraljud fick vi veta att vår bebis skulle födas med ett allvarligt hjärtfel, ett hjärtfel som krävde operation under de första dygnen i livet.
Vi fick också veta att det var en liten pojke där inne.
Felice bröt ihop totalt när vi berättade att hon skulle få en lillebror, hon ville ha en lillasyster.
Men med tiden accepterade hon läget och idag skulle hon inte byta sin lillebror mot alla småsystrar i världen.
Graviditeten blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig, en ständig oro för vad som väntade och en mängd extra undersökningar.
Jag skulle inte få välja var jag ville föda, jag skulle till och med åka till andra sidan landet för att föda.
Vi åkte till Lund för att välkomna vår lilla pojke till världen och kunde bara hoppas på det bästa och försöka att inte tänka på hur fel och hemskt det kunde bli.
Han kom till världen som en raket mitt i natten och livet som det var innan fanns inte mer.
Eliot är den starkaste lilla människa jag har träffat, han tog sig igenom en omfattande hjärtoperation och intensivvård med bravur.
Han har lärt mig mycket om vad som är viktigt i livet.
Varje dag känner jag en enorm tacksamhet till livet, till att Eliot kämpade, till all kompetent personal som finns inom vården.
Under hösten har vi lärt känna vår nya familjemedlem och det är så självklart att han finns.
Felice är den stoltaste storasystern man kan hitta, hon har till och med sagt att hon vill heta storasyster.
Vi har även välkomnat barnens första kusin till världen och vi fick träffa henne igår. Om några månader kommer det vara full fart med alla små busungar.
Året har varit fullt av känslor…sorg, glädje, oro, tacksamhet och fullkomlig lycka.
Det ska bli spännande att se vad som väntar 2017 men jag hoppas att det blir ett förhållandevis lugnt år.
God fortsättning!