Frågan om att fostra andras barn kan ständigt diskuteras och leda till rätt starka åsikter och diskussioner. Men så är det också intressant att se vad andra egentligen tycker! För min egen del tycker jag att det är helt okej, jag vill gärna att någon annan förälder och vuxen går emellan och avbryter om hon eller han ser att en lek går överstyr eller åt fel håll. Inget fel med det! Jag gör det och tycker att det till och med kan vara bra för min dotter att få en annan vuxens tillsägelse. Det är inte alltid hon förstår allvaret i situationen om jag säger ifrån, hon är van att höra min röst och mina NEJ! ganska ofta.
Idag under en lekstund hände precis det som jag pratar om. Inte det att någon gick emellan utan att en lek gick överstyr. Det började med kramar och resulterade i att Eleonore tog i lite för hårt och den lite yngre stöp i backen. Och trots det att allt hände under en sångsamling i mitten av minst 20 andra vuxna var det ingen som räddade situationen genom att gå in och avbryta. Det var först när jag hann lägga ifrån mig Emil och resa mig för att kasta mig in men då var det redan gjort. Ingen reaktion från någon annan förutom ett ”åååhhh…” Ja, det är mitt barn och mitt ansvar men vad hände med reaktionsförmågan hos de som satt precis intill?
Action please!
Så vad tycker du? Är det okej att fostra någon annans barn?
