Jag hör mig egen röst som ett eko…klagar klagar klagar på att Moltas fått alla förskolebakterier och lite till och varit sjukskriven mer eller mindre hela hösten och vintern.
Nu har han varit frisk i ett par veckor. Kunnat gå på förskolan de tider som är tänkt att han ska vara där.
Då hör jag hur jag klagar igen. Jag saknar honom när han är där och tycker att vi ses för lite. När hans förskolelärare kramar om honom och säger ”ska du redan gå hem – vi ses i morgon – vad kul vi ska ha då”….då blir jag lite svartsjuk. HON saknar honom fast det bara handlar om några timmar på kvällen när hon får vara hemma med sina egna fina barn. JAG saknar honom.
I dag sa hon att han hade varit lite låg på eftermiddagen. Hon hade tagit febern på honom, men han var inte varm. Hon hoppades att han inte skulle bli sjuk så att de fick gosa lite extra i morgon som blir Moltas sista dag den här veckan. Jag tänkte…ja är han det minsta lilla dålig i morgon så blir han hemma och gosar med mig.
Ni hör. Jag har blivit galen i min mammaroll. Jag bara klagar och klagar. Jag är helt överlycklig över att Moltas har så fina, varma, roliga och engagerade ”fröknar”. Ska jag klaga på det – eller missunnar jag Moltas och hans fröknar den fina tid de har i hop. Nej VERKLIGEN inte.
Det värsta är att jag faktiskt skulle beskriva mig själv som otroligt nöjd med mitt liv. Få i hop den ekvationen den som kan!
Ingen kan påstå att det är direkt roligt att plugga in hela alkohollagen. Men det kan ändra sig när man kommer till 4e paragrafen. Då dyker nämligen ordet ”luftfartyg” upp. Jag får lära mig att det råder särskilda regler i en annan lag för alkoholhaltig proviant på luftfartyg. Först blir jag mycket nyfiken på vad själva ordet ”luftfartyg” innefattar. Sedan blir jag oerhört sugen på att läsa den särskilda lagen.
Jag blev inte mindre nyfiken efter att ha googlat på bilder på ordet ”luftfartyg”…
Just nu har vi ett golv i köket. Om cirka 4 timmar kommer vi att ha ett annat.
Jo i dag har vi en son på drygt ett år – om en månad har vi en son på två år.
När jag gick och la mig i går hade inte Sverige fått någon Oscar på länge. När jag vaknade hade tre stycken gått till svenskar.
Kanske har den oskrapade dubbeltrisslotten i min plånbok något med en förändring att göra också…
Kommentera
Jag är mamma till en tonåring och bonusmamma till en som redan är vuxen om än ung. Båda är i – eller på väg in i yrkeslivet. Så vad ska man bli när man är stor… vad ska man prioritera? Fritid, ansvar, karriär, pengar…? Jag tycker fortfarande att det ibland är svårt att välja. Men alla kan inte välja. Fast när man är ung så kan man oftast det. Jag tror att uppleva tacksamhet för vad man gör är oerhört viktigt. Som hemsamarit kan man få en kram och ett varmt leende av någon vars vardag man gjorde mer dräglig. Det måste vara värt massor när man somnar på kvällen. Som lärare kan man tycka att lönen är ett skämt med tanke på hur man säkrar upp hela samhället – men den där eleven som plötsligt förstod ekvationsuträkningen och gick hem med ett stolt leende kan uppväga. När jag får ett mail från någon som haft en fest hos oss och säger att de kommer att minnas det hela livet så glömmer jag hur satans många timmar av fix och disk jag haft. Allt är värt det. Vi somnar båda lyckliga. Men varför ger vissa av oss massor av dricks till taxichauffören som kör oss hem på julaftonskvällen men inte ens 50 öre i dricks till hon på ICA som säljer frukost till oss när vi är bakis på nyårsdagen…
Varför säger vi inte rakt av till våra barn – BLI MUSIKER….alltså i ett stort band. Du behöver inte skriva musiken, du behöver inte gå på gymnasiet, du behöver inte hålla koll på bokningar och räkenskap, för det gör folk åt dig. Du behöver bara vara sjukt bra på ett instrument… Ok ok ok….nu är det kanske inte världens lättaste. Men det värsta är att vi då måste uppmuntra våra unga barn till att skita i all viktig kunskap tidigt för att bara ägna sig åt sin sport eller sitt instrument. Eftersom man som förälder har en inbyggt tro på sina barn kanske man inte heller är helt objektiv när det gäller att avgöra hur bra de egentligen är. Hur vågar man då stötta dem i något sådant beslut?
Något en annan yrkesgrupp kan göra som jag är avundsjuk på är radiopratare. De kan prata med någon kundchef på försäkringskassan och precis när personen börjar bli jobbig så kommer lite musik i bakgrunden och sedan säger radioprataren – Där tackar vi Hjördis Persson från försäkringskassan för hennes tid och så lyssnar vi på ”What of waste of time”. Satfläsk vad det vore skönt att få göra så ibland….
Hur som helst hade jag älskat att för en enda gångs skull stå på en scen – med en fruktansvärt stor publik bestående av alla gäster, kunder, matgäster och journalister jag hjälpt genom åren. Jag skulle gå fram i supertrouperljustet och niga…alla skulle vråla av glädje….
Fy fan vad skönt. Med mig skulle jag ha personal från våra mataffärer, sjukvårdspersonal, dagisfröknarna, tunnelbaneförare och ljudtekninker…mm mm…..
Jublet skulle aldrig tystna…..
Unna er en en weekend med familjen och/eller i goda vänners lag. Prisexempel: 2 nätter i lägenhet, egen uteplats med havsutsikt. Under en av dagarna ingår en S.O.S (sill, ost och snaps) tillsammans med en kall starköl till lunch. Grillar finns att låna till kvällen för den som önskar.
Från 950:- per person (då 6 personer delar lägenhet).
Några platser kvar under midsommarhelgen – från 1275:- per person för två nätter med en SOS-lunch.
Skicka en förfrågan till [email protected] (www.bergdalen.com)
Utanför Strömstad mot väster ligger de natursköna Kosteröarna. Det är Sveriges mest västliga öar med en bofast befolkning, ca 300 personer är bofasta här. Närheten till havet präglar samhället.
Öarna består av Nord- och Sydkoster. Omkring ligger Kosterarkipelagen med en mängd skär och holmar. Största delen av öarna är naturreservat. På Sydkoster finns stora badstränder såsom Rörvik i Ekenäs och den kilometerlånga sandstranden vid Kilesand. Pensionat Bergdalen har en egen liten barnvänlig strand och en lång brygga att hoppa från.
Kommentera