Min yngste son har en Tante.En norsk variant på en extravuxen i barnens liv. Hon heter Sus. Min äldre son har fått henne lite på köpet också. Jag älskar vår tante. När allt kör i hop sig och krånglar med tider och platser och barnvakt så finns hon där. Hennes hud, röst och skratt är välbekant även för lilleman. Han är så trygg med henne. Och vi är så trygga med henne. Alla familjer borde ha en tante!!!!
Man skulle kunna tro att det bor en läbbig alien hemma hos oss. En som lämnar blöta högar av slem på golvet, på saker och på möbler. Men det är bara våra bebis….han är galen.
I dag vaknade Moltas på solstrålshumör. Inte för att han någonsin är morgonsur. Men i dag var han lika glad som himmelen var blå och luften klar. Vi strosade bort till Skånegläntan och satt en stund i den kalla solen och hade sångstund med Parkleken. Så gick vi in så att Moltas kunde röja på med sina små bebispolare och jag fick sitta på golvet med en kopp kaffe och prata med lite andra vuxna.
Så strosade vi hem i solen och tog en lång omväg. Vi hann inte vara hemma länge förrän Faster Mymma dök upp och fikade och passade på att gosa med sitt lille gull. Även hon godkände våra lussekatter med bravur.
Och nu kom Movitz hem med Maxim. Moltas blev överlycklig och försvann i hög hastighet in på deras rum. Så jag sover nog i soffan en stund. I kväll ska jag gå och simma med Movitz.
Tänk så trevlig en liten måndag kan vara.
Vi tänkte att vi kunde göra en adventsljusstake som skulle vara Moltas-säker. Så naivt. I och för sig visar det här vikten av att det inte var levande ljus i den:)
Så kom dagen igen. Första advent. Vaknade i och för sig på ett inte fullt så bra sätt. Men det gick över rätt snabbt. 16 minuter för att vara exakt. Sedan åt vi god frukost och kollade Så mycket bättre på Play. Vi ser nästan allt på Play så vi slipper reklamen. Laleh var som vanligt bäst.
Sedan kom vi till baket. Jag fick med Movitz på att baka lussekatter – utan större problem egentligen förutom att vi kompromissade med julmusiken. Det fick bli Twisted Sisters julskiva….hmm….. Men bullarna blev goda. I veckan blir det alla kakor. När jag tänker på det så kommer jag på att det är nog egentligen första gången som jag längtar tills Moltas blir lite äldre. Det har varit så roligt varje juletid med Movitz, Frode och Filippa när vi julbakat och julpyntat allihop. Movitz är lite för gammal och lite för ung för att riktigt uppskatta det nu. Och Moltas för ung. Så nu får jag väl roa mig själv med det ett par år och i stället njuta av att familjen faktiskt verkligen uppskattar det.
Vi tog med ett tjog bullar och överraskade Jenny och Johan. Där lös det i alla fönster och glöggen doftade gott.
Nu doftar hemmet av asiatisk kyckling och lussebullar blandat med glögg. En spännande doft som på intet sätt är helt osmaklig.
Det lyser vackert i alla fönster av våra stjärnor, bollar och slingor. Jag börjar kliva in i julefriden. Underbart. Förstår inte hur folk kan välja bort svenska sommaren eller juletiden för sommarvärme utomlands. Det kan man göra för att våren ska komma fortare eller döda en del av hösten (som jag i och för sig gillar). Men att resa bort i julefriden? Har man kanske inte funnit den då?
Så har jag köpt en chokladkalender till Movitz, det är han i alla fall inte för gammal för. Inte så länge han bor hemma!
Kommentera