Amma amma amma, så ser dagarna ut just nu. Men jag vill så gärna att det ska fungera bra och att jag ska kunna ha mat till båda så därför kör vi på. Dom har verkligen olika amningstekniker dom här två. Lucas äter på 20 min och håller sig i 3 timmar sedan, medan Vincent håller på i evigheter. I natt satt jag uppe med honom i 2 timmar! Att sedan få dem att amma samtidigt är ju lite av en utmaning. Jag vill gärna dubbelamma dem så de inte bara avlöser varandra. När de väl hamnat i osynk kan det ta hela dagen innan de är synkade igen. Men vad gör man inte för de små liven? 🙂
Idag blev det en tur med vagnen igen, och denna gång helt utan övervakning! Gick galant och vi var inte alls lika oroliga som innan. Vi vågade oss längre bort och gick utanför receptionen så sambon kunde springa in och köpa kaffe till oss. Vi kan inte gå in med barnvagnen bland folk ännu då de fortfarande är mer infektionskänsliga än fullgångna barn.
Jag stannade utanför och rullade vagnen fram och tillbaka och tänkte för mig själv att det här, det här är så himla mysigt. Nu känns det som att man är vuxen, på riktigt liksom! Men mitt i mina tankar kommer två äldre damer och utbrister ” åååh är det två? Vi bara MÅSTE få titta”
Herrejösses, fem miljoner tankar i huvudet. Första var att tanterna faktiskt ska ge tusan i att peta på barnen eller ens gå nära. Dom kan bli sjuk! Men damerna var så söta och stod bara och tittade utan att peta någonting alls så då kom lugnet och stoltheten fram istället 🙂 Hönsmamman var alltså framme igen! Men det blir väl så kan jag tänka mig, bara det inte går till överdrift.
Kommentera