Mot hjältar och prinsessor

Bamse som kör traktor eller lyfter tunga saker. På flicksidan sitter nån jävla Brummalisa på en enhörning och håller ett helt malplacerat trollspö med stoft som kommer ur det…

Tänkte ju lite som så, i något ögonblick att denna bloggen skulle handla om jämställdhet och uppfostran, och barn, och så i allmänhet kanske. Mest egentligen för att just mitt liv går ut väldigt mycket på barnen. Jämställdhet är något jag tänker mycket på och strävar efter fast absolut brister vad gäller. Då menar jag inte i förhållande till min man eller andra män egentligen utan mer i förhållande till mig själv och hur jag önskar att det (läs:jag) var. Andra brister ännu mer! Och ju mer jag tänker på det ju sämre mår jag. Speciellt sedan jag fick min flicka får jag säga… Hur ska jag kunna göra henne till en stark och självständig krigare när hela världen redan nu vill forma henne till någon typ av bakelse. Som är söt och snäll och tyst. Fin och lugn. När folk lägger mer fokus på hennes kläder och varför hon inte har klänning framför vem hon är, kommer att bli och hennes gurglande skratt. Nog om det, kräver sitt eget inlägg! Hur ska jag kunna göra henne till en stark och självständig krigare som är trygg i sig själv och går sina egna vägar när jag varje dag brister på de punkterna?

För att konkretisera så menar jag saker som ex: att älska sin kropp! Får för mig att män har en annan inställning till kroppen, en självsäkerhet där jag upplever att många kvinnor brister. Ideal och sånt ni vet. Även jag då. Jag har inte en dag i mitt liv, hur jag än sett ut och vilka mål jag än uppnått varit nöjd med mig själv. Hur man ser kvinnor varje dag utsätta sig för det märkligaste saker för att passa in i mallen.

Jag vill så gärna skicka vidare något annat till mina barn.

Oro och ta på sig saker som inte är mina. Röja väg för andra runt omkring, då menar jag inte konkret städning även om jag säkerligen är den som övervägande tänker på den med i min omgivning. Nej, jag pratar mer om det där lilla, förbereda och ta på sig eget ansvar som egentligen är andras… Är du kvinna så vet du säkert!?

Någon väska man kollade igenom packningen på,

tog fram,

plockade ut.

Påminde eller bara funderade på, oroade sig över.

Jag vill så gärna skicka vidare något annat till mina barn!

Tänker mig att detta är en resa, kanske mest för mig eftersom jag verkar vara det största hotet. För hur mycket jag klär mina barn, båda  två i blått, rosa, rött och grönt. Byxor och tar funktion framför utseende så gör det inget i det stora hela. En tyllklänning är ingenting gentemot en mamma som varje dag faller dit på det som egentligen är viktigt!

Tänker mig att jag , när resan är slut ska visa mina barn att jag är nöjd med mig själv på alla plan. Självsäker och stark. Vet vad jag vill och gör det. Kan stå upp mot samhällets krav, med eller utan klänning för att det är så jag vill ha det.

Sen måste vi ju bara prata lite om det här med kläder. Ändå, hur obetydligt det än är i det stora hela.

Vad händer?

Det finns inte en möjlighet att klä sina barn på ett annat sätt än vad samhället vill/tror att vi vill… På pojksidan finns det blå kläder med fordon. Bamse som kör traktor eller lyfter tunga saker. På flicksidan sitter nån jävla Brummalisa på en enhörning och håller ett helt malplacerat trollspö med stoft som kommer ur det… Jag blir galen. Man kan ju inte gärna ha nakna barn. Man kan ju ha POP om man vill det, då får man i alla fall randiga barn. Det är ju bra. Randiga barn får man ha.

Haj

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *