Jag hittade min gamla ”hemliga” blogg, ( LÄNK )som jag inte läst i på bra länge. Det är inte så många inlägg men varenda ett av dom går rakt in i mitt hjärta. Jag känner de där känslorna som jag hade då, jag känner trycket över bröstet som ALDRIG ville försvinna då.. 🙁 Idag är det borta. Jag mår liksom illa när jag läser vilken sits vi var i, jag och barnen. Och hur jäkla dåligt jag mådde, hur långt ner på den lägsta botten jag verkligen var. Hur kan nån göra en annan människa så illa??! Och hur kan den människan inte fatta, och än idag INTE fatta? ”Vi är ju på samma nivå!” är en mening som ofta går igenom mitt huvud. Det var hans svar på en fråga på ett möte hos familjerätten. Det var okej! För vi var på samma nivå..! Vilken jävla nivå, undrar jag många gånger. Vilken nivå ger någon rätten att göra så här mot någon annan. Empatilöst så det är sjukt.
Jag kan höra en del gånger varför jag inte bara glömmer och går vidare. Och svaren är rätt lätta. Jag HAR gått vidare alla gånger. Men glömmer det gör jag aldrig. Men all min erfarenhet och kunskap om detta kommer jag aldrig glömma. Bara uppmuntra och upprepa. För bara så om jag hjälper EN enda (stor själ) att få sitt liv tillbaka, så är det värt det miljoner gånger om. Det ska inte glömmas och läggas bakom sig. Det ska upp till ytan gång på gång, för det är då jag vinner, och vinner igen. Varje gång nån delar mina inlägg eller kommenterar så vinner jag, för då blir det än större chans att någon läser och söker hjälpen. <3
Våga vägra vara tyst! Idag kan ingen hyscha ner mig längre. Jag gör, för att jag kan och vill. Och det är det vi har rätt till. <3
Om någon läser det här och behöver någon att rådfråga eller bara prata med så finns min mail under ”Kontakter”. Så det är bara att maila. <3
