Mamma i Italien

Igår kväll kom två trötta föräldrar hem från utflykten till Zurich. Vi hade tänkt hinna med en hel del där men med två småbarn och riktigt taskigt väder (igår, lördag så var det snöblandat regn i Zurich och svinkallt!) så gjorde vi faktiskt inte så mycket. Men vi hade det mysigt i bilen och på hotellrummet och var på en kanon bra vegetarisk restaurang på fredagskvällen (http://www.hiltl.ch/en ):) Något som dock var mindre kul var detta: Första stoppet i Zurich var mitt i stan där Anders skulle stressa iväg och träffa en kompis på lunchmöte. Jag skulle passa på att gå i affärer med barnen MEN så blev det inte….Eftersom vi var lite sena och Anders kompis kunde endast ses på sin lunch så parkerade Anders bilen mitt i stan på en lastzon där man inte får ställa bilen för att snabbt springa iväg och sa till mig att parkera om. Visst, sa jag men jag satt i baksätet mellan barnen och matade Gabriel. Så det enda jag hör är att han låser bilen och sen är Anders borta! Så typiskt honom att när han är stressad så tänker han inte….Så vad händer…Jo, jag sitter där mellan barnen i baksätet och Anders har sprungit iväg med bilnyckeln, jag inser att jag hinner inte hoppa fram i framsätet och ut ur bilen för att ropa på Anders som sprungit iväg. Så ok, jag får väl sitta här med barnen i bilen, han är väl ändå tillbaka om max en timma, och jag behöver inte gå i affärer med ungarna. Men det är inte det enda problemen att vi saknar bilnyckeln, inte kan flytta bilen eller gå i affärer!!! När jag har matat klart Gabriel så hoppar jag fram i framsätet för att öppna dörren MEN då inser jag att vi är ju för f’** inlåsta i bilen!!! Dörrarna går inte ens öppna med handtagen och jag får inte ens ner en ruta på bilen!!! Jag har heller ingen iphone med mig så jag kan ringa Anders. Så där sitter jag med barnen, inlåsta i bilen som står i stan på en lastzon, precis vid centralstationen och uppgången på en tunnelbana så det passerar ju tusentals folk hela tiden där vi står…Och ja….det dröjer ju inte länge tills både Greta och Gabriel börjar att skrika i bilen så med lite bök och slit får jag fram dem båda till mig i framsätet. Greta är på ALLT i framsätet och Gabriel kräks som vanligt….och mitt i detta kaos så pustar jag ut lite och tänker att värre än såhär kan det ju inte bli så MEN det skulle jag ALDRIG tänkt! För helt plötsligt så går ju för f** LARMET på bilhelv***!!! Så där sitter jag i bilen och känner mig som en attraktion på en djurpark, ALLA folk som går förbi glor ju såklart in på oss…..! Härligt start i Zurich….

Annars så var det fullt upp att resa så här med två småbarn. Det är inte så jättekul att följa med på resor längre när man har småbarn. Det skriks och ska bytas blöjor och matas och underhållas och dessutom förvärras allt när det är svinkallt och ösregnar utomhus. Så det var så skönt att komma hem igår kväll och det dröjer ett bra tag innan jag sätter båda ungarna i bilen igen för att åka på en långresa i bilen. Wienresan som vi planerat in nu i veckan ons-mån kommer jag INTE följa med på. Ska bli så skönt att vara hemma istället med ungarna.