Fick med mig ett test hem och datum för testdag.
Efter ca en veckas tid började mitt humör förändras och brösten började göra riktigt ont. Lite smått illamående men inte så pass att jag kräktes, mest äcklad av mat.
Jag e gravid sa jag till min man en dag, vänta och se vad testen säger fick jag tillbaka, få nu inte upp dina förväntningar.
Dagarna gick och fredagen samma dag som beräknad mens kunde jag inte hålla mig, så fort klockan ringde på morgonen sprang jag in till toaletten för att kissa på stickan. Ett svagt svagt plus ♡♡ När mannen kom hem från jobbet körde jag upp stickan i ansiktet på honom å bara grät. Den minen och de tårarna jag fick från honom betydde ungefär detsamma som jag kände mig, tänk om….
Ringde till Malmö och fick en tid i v9 för ett UL.
Hela vägen ner till Malmö sa vi inte ett ljud till varandra, när vi kom fram fick jag springa på toaletten så nervös jag var! ”Då skall vi titta på ert barn” 🙂
Läkaren undersökte mig noga och väl, tog lång tid på sig så tankarna hann skena iväg lååångt.
”Säg hej till ert friska underbara barn som mår perfekt”
Äntligen ♡♡♡♡