Oj vad den här dagen inte riktigt blev som jag hade föreställt mig.
Vaknar i morse med en antydan till förkylning. Typiskt.
Efter morgonbestyr och allmänt seg mamma så satsar jag på att gå ut och halma och skrapa i lagårn när barnen sover. Vilket innebar lite trixande för att få de att sova samtidigt. Men till slut sover dom och då lägger jag på ett kol.
Det är ju mest pappan som sköter lagårn då han är hemma. Men nu är det fullt med djur så det måste skrapas och halmas varje dag. Han är på Borta-jobb till sent och har styrelsemöte där efter. Så jag skulle fixa det idag.
Skrapar båda gångarna och halmar upp första balen, går galant. Men så lägger jag in en ny och efter tre minuter kör jag stopp. Jahapp, sånt som händer. Ringer C och rådfrågar stopplösning på smidigast sätt. Och det finns ju inga genvägar så bara att börja bryta och bända. Känner mig svag i kroppen och tjock i näsan och så den där konstanta stressen att alltid behöva jobba med sovande barn som kan vakna vilken sekund som helst. Stoppet sitter som berg och jag blir mer och mer irriterad. Det piggar ju inte upp humöret heller att jag blir hungrig…
Och så vaknar unge nummer ett och en stund senare nummer två. Varav den minsta hungrig och den större på fel sida. Men jag måste till lagårn och flytta ut traktorn och öppna grindarna så korna kan äta innan vi går in och äter mellis. Men innan jag fick på en ej samarbetsvillig pojke kläder, ja det behövs både galonisar och stövlar vart man än ska gå, hur snabbt man en ska gå då denna lera är såå ööverallt!!
Men till slut så kunde vi gå in och få mat i magarna. Sen var det bara att ta oss ut, igen. Men som tur var hade trotsungen gått och gömt sig och det var en glad liten P som hängde med ut.
Och vi har åtminstone en i familjen som glad över att gräsmattan ser ut som den gör…en ny ”sandlåda” att leka i, i för små galonisar men det är liksom en engångsanvändning på utekläderna nu. Lerig från topp till tå!
Men jag fick banne mig inte upp stoppet utan fick ta andra traktorn och lyfta ur balen ur rivalen igen för att komma åt och då gick det.
Pju. Så upp med alla grindar igen, stänga in korna och så in och halma. Lillan somnade i vagnen igen, perfekt och Lilla P fick sitta med i traktorn.
Men när vi var klara och jag hade stängt traktorn och möter denna syn, ja då blir man sådär varm i kroppen igen. Älskade bondungar.
Tiden sprang iväg och vips så var det dags för att börja med nån middag. Runt läggningstid var maten klar. Så direkt efter mat så var det bara att lägga barn. Som tur är så är båda lättnattade nu så det gick snabbt.
Helt slut känner jag mig nu. Det tog liksom hela dagen att skrapa och halma, typ. Det som annars tar en timme. Men så fort det blir krångel ja då skenar det. Särskilt med två små barn. Och så denna konstig känsla i kroppen på det. Men det är ju det här som är det pusslande bondelivet också. Vissa dagar blir såhär helt enkelt.
Så nu har jag intagit soffläge och ska sitta här resten av kvällen. Har en tvätt som borde hängas och och lite mera plock i köket men dom ”borde” struntar jag blankt i ikväll. Jag hoppas hoppas verkligen att denna förkylning inte bryter ut i nånting värre , så viloläge it is!
