Kanske en vänding.

Puh!

Kväll, nyduschad och pustar ut i soffan.

Det blev en liten sovmorgon imorse i alla fall. Inte 05.20 som i vanliga fall då det är jobb på Borta-gården utan 07. C åkte iväg då för några dagars körning på en annan gård där de behövde en chaufför under skörden. Så det betydde alltså att jag skjutsade Lilla P på dagis efter att vi ätit frukost och så och efter det kunde jag åka iväg på jobbet.

Full rulle på gården och så hem igen, stressad som vanligt för att hinna hämta den Lilla i tid. Vi åkte hem och åt middag bara vi två. Sen gick vi ut. I härlig kvällssol och riktigt skönt i luften. Vi hoppade in i Brum-Brum, ni vet, vår nygamla John Deere 3650 som jag är så kär i. Bar ihop lite balar uppe i byn och utfodrade sen djuren både här och där.

Lilla P sitter så himla nöjd där bredvid mig i traktorn. Bara sitter och tittar, kan skratta till när det guppar ordentligt och för det är ju jäätteroligt!

Men det är också rätt sövande att åka traktor. Speciellt efter maten och det inte är allt för långt till läggdags.

Ha la ner sig där, på mjukt balnät och somnade till slut en liten kort stund när vi skumpade runt på gården med en bal på spjutet påväg till kossorna. Med armen under huvudet, min lilla bondunge.

Men han väcktes (tokig tid att somna på..) och så var han med igen när den sista balen kördes, När djuren var nöjda med mat så tog vi kväll. Lilla P hoppade i pyjamas och mössa, tog välleflaskan och ”Raffis” och gosade ner sig ute i vagnen. Ingen prommis för mamman utan bara vaggade den Lilla till sömns. Ett litet träningspass inne fick jag till i alla fall.

Och nu, som sagt nyduschad, kvällsfikat och en lugn stund. Rätt nöjd med dagen ändå, hållit igång hela dagen. Annars brukar energin vara heelt slut efter middagen och det är svårt att ta sig för nånting trots att man har massor man vill göra! Men hushållet har liksom varit nog med plock, städ och tvätt där jag avskyr att halka efter. Kanske, kanske är detta en vändpunkt i tröttheten nu? Jag hoppas innerligt! Med Lilla P höll det ju i sig hela vägen, men hoppas kan man ju.