Månadsarkiv: augusti 2016

Annons

Den första tiden.

Skjutsade den Lilla på Järnsta imorse och sedan iväg på jobbet. En massa gå och spring ute på det stora betet för att hämta hem kalvkor.

Ilade sedan hem för att hämta hem igen från dagis på eftermiddagen. Vi åkte och hälsade på gammelmormor och gammelmorfar en sväng när vi ändå satt i bilen. Och vips så blev vi bjudna på middag, fantastiskt fint! C är ju ändå borta och jobbar så det passade ju super.

Och apropå på mat. Något som varit ett rätt stort problem den senaste tiden. Från och med att lilla hjärtat flyttade in i magen har jag mått illa, konstant. Det har spytts, flera gånger om dagen! I tre månader har det varit så. Med Lilla P mådde jag inget illa alls. Jo, typ tre dagar och lite diffust bara, ingenting att prata om! Så detta har varit himla jobbigt faktiskt. Att riktigt måsta känna efter vad skulle jag kunna tänka mig att äta just nu? Inte sugen på nånting och samtidigt inte få bli hungrig för då blir illamåendet ännu värre. Konstant uppblåst och uppsvälld har jag känt mig i magen också. Och så såklart den där förbenade tröttheten. Där har vi enda likheten mot Lilla P (ja kaffet går fetbort också, på en gång!). Annars är det himla olika såhär långt.

Men det värsta av illamåendet har gett med sig nu, så skönt! Men jag får inte bli hungrig och inte äta för mycket. Och så fort någonting hamnat i magen så känner jag mig uppblåst på en gång.

MEN. Då det mesta är lite jobbigare än med Lilla P än så länge så finns det en sak som väger stort åt det positiva hållet. Jag har känt den Lilla, redan i v.12! Att få det så tidigt är ju helt fantastiskt! Några gånger efter det har det rullat till i magen igen och det är ingen tvekan om att det är min Lilla. Den känslan alltså, en av de bästa som finns <3

Så vi är alltså inne i trimester två och det mås bättre. Det ska bli spännande att se hur resten av den här baka-bäbis-tiden blir då den redan börjat så annorlunda mot den första bakade. Alla graviditeter är olika, precis som att det som bakas blir olikt, unikt, trots samma gener. Vi undrar så vem det är där inne den här gången.

En blandning av Dig och Mig gror i min mage och kommer att bli Lilla Ps syskon, så häftigt att det inte är klokt!

​En redan färdigbakade gjorde kväll ute i vagnen och mamman körde balar till korna. 

Pappan har kommit hem nu också från bortakörning och imorgon är det sista dagen med skörd. Jag och Lilla P ska på Järnsta imorgon, jag gör månadens föräldrainsats. 

Så nu ska jag plocka in Lilla P från vagnen och gå upp och lägga oss i sängen. Godnatt!

Annons

Kanske en vänding.

Puh!

Kväll, nyduschad och pustar ut i soffan.

Det blev en liten sovmorgon imorse i alla fall. Inte 05.20 som i vanliga fall då det är jobb på Borta-gården utan 07. C åkte iväg då för några dagars körning på en annan gård där de behövde en chaufför under skörden. Så det betydde alltså att jag skjutsade Lilla P på dagis efter att vi ätit frukost och så och efter det kunde jag åka iväg på jobbet.

Full rulle på gården och så hem igen, stressad som vanligt för att hinna hämta den Lilla i tid. Vi åkte hem och åt middag bara vi två. Sen gick vi ut. I härlig kvällssol och riktigt skönt i luften. Vi hoppade in i Brum-Brum, ni vet, vår nygamla John Deere 3650 som jag är så kär i. Bar ihop lite balar uppe i byn och utfodrade sen djuren både här och där.

Lilla P sitter så himla nöjd där bredvid mig i traktorn. Bara sitter och tittar, kan skratta till när det guppar ordentligt och för det är ju jäätteroligt!

Men det är också rätt sövande att åka traktor. Speciellt efter maten och det inte är allt för långt till läggdags.

Ha la ner sig där, på mjukt balnät och somnade till slut en liten kort stund när vi skumpade runt på gården med en bal på spjutet påväg till kossorna. Med armen under huvudet, min lilla bondunge.

Men han väcktes (tokig tid att somna på..) och så var han med igen när den sista balen kördes, När djuren var nöjda med mat så tog vi kväll. Lilla P hoppade i pyjamas och mössa, tog välleflaskan och ”Raffis” och gosade ner sig ute i vagnen. Ingen prommis för mamman utan bara vaggade den Lilla till sömns. Ett litet träningspass inne fick jag till i alla fall.

Och nu, som sagt nyduschad, kvällsfikat och en lugn stund. Rätt nöjd med dagen ändå, hållit igång hela dagen. Annars brukar energin vara heelt slut efter middagen och det är svårt att ta sig för nånting trots att man har massor man vill göra! Men hushållet har liksom varit nog med plock, städ och tvätt där jag avskyr att halka efter. Kanske, kanske är detta en vändpunkt i tröttheten nu? Jag hoppas innerligt! Med Lilla P höll det ju i sig hela vägen, men hoppas kan man ju.

Mer om första tiden med litet hjärta i magen kommer, men nu är jag rätt uttankad så jag ska gå och lägga mig nu. 

Godkväll och godnatt!

Annons

En utflykt och TACK!

Igår packade vi en picknickväska, tog på oss sköna skor och så gick vi på ett litet äventyr. I grannbyn kan man säga ligger Dalsberget. Det är Sveriges högsta kustberg! Ett berg som är så orättvist ouppmärksammat. 332 meter över havet och stack alltså upp över ytan då inlandsisen smälte.

Igenväxta stigar men vi tog bakvägen och den bättre vägen upp till masterna. Mycket igenväxt utsikt men vi fick några glimtar av den härliga utsikten.

Och efter att ha gått och letat stugan i skogen men till ingen lycka gav vi upp då magarna började kurra (och axlarna göra ont). Så vi gick upp på de öppna berget och så grillade vi korv.

En liten var fascinerad över elden och ville gärna hjälpa till och blev samtidigt otålig varför vi inte kunde börja äta på en gång!

Nya snabbskor har den Lilla också. Faktiskt det första nya par skorna han har fått! Hittills har vi klarat oss på ärvda av mamman och moster och så några traderaköp. Men nu har han fått alldeles egna, fina och snabba skor!

Och när magarna var nöjda med korv så packade vi hop oss, pussades lite och så vandrade vi neråt igen.

Ingen stuga och dålig utsikt men vi var rätt nöjda ändå över en härlig tur, med lilla familjen, belgiska vännen och så korvgrillning. 

Och apropå lilla familjen, vi var ju en till som gick upp på berget. Ett väldigt liten en men ack så älskat litet hjärta.

Vi vill säga TACK så hemskt mycket för alla fina grattishälsningar ni lämnat ifrån er både här och där! Så fantastiskt att jag ska få vara med om detta igen, att bära på ett barn. Mitt och C’s barn. Det finaste som finns. 

Jag ska såklart skriva lite mer om den första tiden som preggo, den har minst sagt varit annorlunda mot Lilla P redan men det kommer imorgon eller så. Håll utkik helt enkelt! 

Nu är det dags att göra sig redo för säng och ladda för en ännu en jobbdag imorgon. Godnatt!

Annons
Annons

Ett välkomnande.

Vi har varit ute mycket idag, trots storm.

Ett besök av några som ville komma och se på djuren mitt på dagen. En liten fika på det och ett snabbt besök av en annan bonde med fru som också fick sig en kaffekopp.

Sen utfodring av djur. Betet börjar bli lite knapert nu så de får balar som tillskott.

Måttligt nöjd Liten P som tittar på både kossor och traktor!

Efter lite sandlådehäng så dök den väntade djurtransporten upp. Inte för att hämta djur den här gången utan med ett tillskott.

Alla var förväntansfulla, både gårdsfolket och tjejerna i hagen.

-Åhå, vem är du där inne?

-Alltså wow! Har ni sett!?

En pojke har kommit till gården! Och tjejerna verkar omåttligt nöjda! Det var himla svårt att få honom ensam på bild då han hade en svärm kor runt omkring sig konstant.

Jag tror att Muan här har fått det lite om bakfoten hur detta ska gå till… Men de löser säkert det nog så småningom när det lugnat ner sig lite. Hon är brunstig just idag också så kanske lite väl ivrig!

​Så, nu ska denna tjur alltså få gå med korna. Kvigorna går på ett annat ställe och ska betäckas senare. Som ni ser så är det bara våra mjölkkor som är här på bilderna men köttkorna finns ju också här, men mjölkisarna var tydligen de som tog tag i välkomnandet. 

Ikväll så tog jag en liten kvällsprommis med vagnen när Lilla P skulle sova med fortsatt styrkepass inne sedan på pilatesboll bla. 

Nu är det kvällsläge. Mys i soffan och dålig film på tv som pojkarna tittar på. Att jag är vaken är lite av ett under men det är nog inte långt borta. 

Så dags att säga godnatt!