Månadsarkiv: februari 2015

Annons

Man ska ha motivation

Innan jag gick till träningen i torsdags tog sedvanligt på mig mina tajta träningskläder och gick ut i köket.

Olivia gick fram till mig, tog tag i min mage, gosade och sa:

– Åh mamma du har sååå stor mage.

eeehhh

tack?

Inte kunde jag fälla någon dräpande kommentar som Ja och det är bland annat ditt och Petters fel.

För den magen jag har nu har jag fixat alldeles av mig själv.

Men tack… för eeehhh… motivationen.

Bild från HejHejvardag.

Annons

Stark som en (fem) finne

Jag, Olivia och mamma tog bilen till Karlskoga imorse vid halv nio. 

Hjälpa till att flytta från en lägenhet på andra våningen till en lägenhet på tredje våningen utan hiss. 

Eftersom jag tränade i torsdags tog jag även med mig träningsvärken i bilen. Stjärten och lårmusklerna var lite möra om man säger det snällt. 



Och eftersom jag börjat tränat och slutat med socker, har kroppen börjat med en utrensning av skit ur kroppen. Så jag tog även med mig fem stora finnar belägna runt munnen. 

En självförtroendeshöjare. Verkligen.

Efter sex timmar och en lunchpaus var vi klara för dagen och allt var flyttat. Benen mina var stumma och armarna ville hänga rätt ned, men jäklar vad bra det känns. Sicket träningspass. 

Men finnarna hänger kvar. Starka som få. Inget som rår på. 



Mamma bjöd på kebablåda och Maxbox när vi skjutsade hem henne, vilket känns ohyggligt bra, då jag verkligen inte ville laga mat när jag kom hem. 

Resten av kvällen vill jag bara tillbringa i soffan. Mina ben sover redan, så hoppas få sitta här och Andy tar kvällens nattning. Inte för att jag räknar, men jag har ju tagit varje nattning i en vecka. 

Ja nu har ju Andy varit sjuk, men ni vet. 

Inte för att jag räknar. 

Annons

Att slita upp bröstkorgen – en dröm?

Efter tacomiddagen förut plockade jag och Andy bort resterna från köket och kom osökt in på barnförbjudna saker.

Jag: Alltså jag fattar inte hur ni killar kan få bånge tillsammans. Att sitta i ett rum och få stånd tillsammans.

Andy: Alltså, jag förstår inte det heller.

Jag: Så himla äckligt. Å jag fattar inte (generaliserar) att ni kan runka tilllsammans. Så himla äckligt.

Andy: Ja, det känns jättekonstigt att killar kan göra så.

Jag: Jag har då aldrig hört tjejer göra samma sak. Sitta och onanera tillsammans. Vilka gör detta? Fast det kanske är er hemliga dröm ni har. Ni killar. Att vi gör sånt. När vi träffas. Typ som om vi har kuddkrig när vi umgås.

Andy:  Jo, men det har vi pratat om. Vi killar. Att ni vips börjar ha kuddkrig och råkar stöta emot varandra och vips åker linnet av och så.

Jag: Mm för sånt händer ju verkligen. Precis som ni gör isåfall. Har lite kuddkrig och råkar ta av varandra kläder.

Andy: Ja precis. Slänger en kudde, kommer emot och rycker av nätbringan.

Jag: hahaha.. rycker av bringan? Jävlar vad makabert. Det är ingen av mina drömmar iallafall. Vips så sliter man upp hela bröstkorgen och blir erotisk. hahahahaha

Andy: …..

Annons

Man hjälper till även psykiskt

På lördag ska jag hjälpa syrran och flytta. Andy är fortfarande sjuk, så han och Petter har dispens.

Det gör ju att jag kommer få lyfta lite extra då vi är en man kort från vår familj.

Ikväll drog jag iväg på cirkelträning. Det var lite annorlunda stationer än vad jag var van vid (läs tyngre) och de avslutade intervallpassen hade jag redan ångest för efter 10 minuter in i passet.

Och intervallerna var banne mig längre och tyngre.

Jag liksom skakade när passet var slut. Knappt att jag orkade lyfta vattenflaskan.

Träningsvärken kommer ju ofta 2 dagar efter. Alltså på lördag.
Lagom till lördag.
Så jag tänker så här. Man hjälper även till om man tänker att man ska bära tungt.
Fast iochförsig, påslakan och lakan är ju oxå saker som ska med till nya stället.
Och kuddar.

Mjuka härliga fluffiga kuddar.

Fast nu känns det ändå gött. Köra slut på kroppen, men att jag inte sovit sammanhängande sedan tolv inatt på grund av kokhett barn och piggt barn efter Alvedon, börjar kännas. ÖVERALLT.

Petter har för övrigt haft en temp på 39 grader i stort sett hela dagen, men varit aktiv och pigg, så vi har hållit ned medicinen.
Dock har vi fått köra hårt med hans astmamedicin då förkylningen är liksom överallt i hela ansiktet på han.
Och när ett astmabarn blir förkylt, ja då blir nätterna inte så roliga innan det lägger sig.
Jag har försökt att prata rim och ranson med Petter och han säger att han ska sova hela natten.
Sen.
Men inte nu.

Och jag som verkligen skulle behöva sova!

Annons

Att ge godis under veckan 

Det har nu gått fyra fem dagar utan välling för Petter och det går finfint. 

Han har nu börja säga att det är bebisar som dricker välling. 

När han kom till dagis i måndags var han stolt och berättade:

– jag har slutat med välling. Jag är en stor kille nu. 

– ja oj vad duktig sa dagisfröken. Vad äter du istället nu då?

– godis och vatten sa Petter. 

Som om det var det mest naturliga och självklara valet i världen. 

I hans perfekta värld kanske.