Månadsarkiv: april 2011

Annons

När ska man skaffa barn nummer 2?

Hur länge ska man vänta med att skaffa barn nummer 2? Hur länge ”ska” det vara mellan barnen?

Jag tycker det där är görsvårt. Efter förlossningen var jag fullständigt förskräckt över att skaffa ett barn till. Över min döda kropp liksom. Jag tyckte smärtan var så fruktansvärd att jag inte ville genomgå detta igen.
Men nu har det gått snart 5 månader och tanken pockar på… Jag njuter så himla himla mycket av Olivia och älskar allt med att vara hennes mamma, att jag bara längtar efter fler barn. Helst nu!

Skitkonstigt. Eller? Jag vet att jag ska njuta och ta vara på allt med Olivia nu och vara med och denna tid är kort och bla..bla.. bla.. ja ni vet. Men jag längtar efter nästa barn med.

Jag är 34 nu och vi har tänkt att börja försöka nästa år efter sommaren, men vad fan.. det är ju skitlångt dit ju. Jag skulle mycket väl kunna börja försöka snart. Är jag knäpp som tänker så eller?
Eller försöka och försöka.. köra på och blir det så blir det. Mensen har ju inte kommit igång än och då kan man inte bli gravid.. eller? Jag vet att det inte är en säker preventivmedelsmetod och vi kör definitivt inte med den.

Jag vill ju inte ha för långt mellan mina barn och som sagt jag är ju ändå 34. Det tar sig liksom inte på en gång i min ålder. Men vad skulle jobbet säga om jag inte kom tillbaka alls efter mammaledigheten med Olivia? Iochförsig är inte jobbet allt – det har man lärt sig, men nog skulle man känna sig lite dum.. eller? Behöver man göra det?

Så här känner jag nu jag vet. Om några månader kanske jag längtar tillbaka till jobbet och vara bland ”vuxna” människor istället för Korven bara, men jag vet inte. Just nu känns det som om jag aldrig vill börja jobba igen. Jag vill bara vara med Korven. Det är så himla mysigt att ha en egen familj att jag bara vill utöka.

Hur fan vet man vad man ska göra?

Annons

Bröllopsyra

Idag gifter sig Kate Middleton med Prins William. Jag kommer trotsa vädret och sitta inne och kika på bröllopet (plus att jag har hosta och ont i halsen). De har ju lite att leva upp till om man ser till hur fint bröllop det svenska brudparet hade förra året. Jag tycker det är mysigt att kolla in kungliga och kändisbröllop.

Jag har alltid varit emot giftermål själv. Jag har levt av det gamla hederliga ” Det tar ju ändå slut någongång, inget håller för evigt” och därför aldrig haft i tanken att jag velat gifta mig själv. Detta har jag högt och brett pratat om och därför har jag fått reda på att mina tidigare pojkvänner aldrig ens vågat tänka tanken att fria till mig (om de velat).

Sedan jag träffat Andy har min tanke ändrats. Nu helt plötsligt vill jag gifta mig och vara någons lilla fru. Jag vill ha samma efternamn som Andy och Olivia. Vara vår egna lilla familj som visar att man hör ihop. Jag vill att någon älskar mig så mycket så han vill fria till mig och visa att det bara är vi och ingen annan. Det om något är väl romantiskt. Och jag är en big sucker for romance.

Sen hur bröllopet ska se ut är vi lite oense om. Andy vill se mig i kyrkan med bröllopsklänning och stå längst fram och gråta när jag kommer och går. Detta tycker jag är lite läskigt. Jag gillar inte att vara så i centrum, då blir jag generad och darrig och skulle nog behöva smutta mer än en gång på champagnen.
Jag å andra sidan har inga som helst svårigheter med att rymma och gifta oss utan några inblandade. Bara vi 2 och Korven.

Men detta går inte Andy med på.

Kompromiss.. jag skulle kunna överraska med en fest, ett dop eller annat och gifta mig samtidigt. Utan att någon annan vet det och alla får en chock. Det skulle jag kunna göra. Det vore roligt. Men det gillar inte Andy heller.

Helt plötsligt har jag gått ifrån att inte vilja gifta mig till att vilja gifta mig och ha storslagna planer. Skulle jag gifta mig i kyrkan skulle jag vilja överraska Andy med att ha några musiker i kyrkan som ställer sig upp och spelar hans favoritlåt när vi går ut.
Men allt är dyrt och kostar pengar och då är det bättre att gifta sig i rådhuset (don´t kill med Ida), men som sagt det går ju inte Andy med på.

Men egentligen är det väl inte så mycket att tänka på nu, då först måste ett frieri ske. Vi är ju liksom inte ens förlovade.

Idag blev man lite mer varse om att livet är skört. En gammal arbetskompis till Andy dog i en arbetsplatsolycka igår kväll. Inte gammal. Två barn. Otäckt som fan och man blir sjukt varse om att livet kan ändra sig från dag till dag. Man måste leva i nuet och ta hand om varandra. Ibland ska man inte vänta med saker som man borde göra.

Men man gör det ändå.

Man är ju mänsklig och kan inte gå och oroa sig för allt som kanske sker eller inte sker.

Nu ska jag värma lite kebab från gårdagens rester och invänta bröllopet på tv.

Annons

Påsken som var..

Shit vad dålig jag varit på att uppdatera här märker jag. Olivia har dragit på sig ännu en rejäl förkylning med hosta, så jag har inte riktigt haft ork eller lust nu i ett par dagar då jag själv oxå varit dålig.

Dessutom är hon i en utvecklingsfas nu, ett av de 7 sprången och my god vad det märks!!
Hon är gnällig som tusan. Kräver total uppmärksamhet och konstant ha något att göra annars gnälls det så högljutt att man knappt kan tro att det är sant. Man får huvudvärk och blir till slut irriterad (japp.. bad motherhood jag vet, men vad tusan man är ju bara mänsklig).

Påsken var iallafall grym. Vi överraskade min lillebror som sagt, har inte träffat honom sedan julafton och vi står varann nära, så jag höll på att bli knäpp här hemma utan honom.

Väl uppe i Västerås höll allt på att gå i stöpet när hans sambo ringde och meddelade att han var på stan med sin dotter och kompis, men var på väg hemåt. (Det är ca 5-10 min gångväg från stan hem till dem.)
Väl framme fick vi slita ut alla saker ur bilen, ösa i packning i barnvagnen och springa in i hissen. Vi hade knappt tid att hälsa på varandra utan sprang mest som yra höns och skrek och var oroliga att Pontus skulle komma runt hörnet.

Men vi hann upp och hann precis plocka in maten i frys och kyl när det ringde på dörren (ja vi hade ju låst så klart). Jag och Olivia gick och öppnade och den minen han fick var obetalbar. Han sa mest ”Ofta. Skojar du eller? Men vi pratade ju förut och ni hade ju andra planer.” haha…

Joi njöt!

Han blev iaf skitglad och det var huvudsaken.

Så hela påsken har varit helt suverän. Vi har grillat på deras stora balkong varenda kväll. Vi har strosat på stan i det fina vädret och varit på fotbollsmatch och hejat fram Pontus lag till seger (5-0).
Pontus dotter Smilla blev helt fascinerad av Olivia och sprang och ropade på henne konstant och pussade och kramade henne.
Här kommer lite bilder från påsken:

Annons

Vi har det bra..

vi här i Västerås.

Behöver jag säga att bror blev väldigt överraskad när vi kom. Vi har planerat in i minsta detalj och allt höll på att gå i stöpet, men styrdes upp som tur var i sista sekund. Jag ska berätta allt när jag kommer hem. Här har man inte riktigt tid att sitta vid datorn.

Vi grillar och har det bra varenda dag.

Imorgon är det hemfärd tyvärr.

Och ett annat tyvärr,…  Korvens förkylning har tagit fart igen. Nu kläggar andra ögat. Suck vad trött man blir.

Men hon har iaf ingen feber. Alltid något.

Annons

Påsköverraskning

Idag skrider plan 1 till verket. Vi har planerat i veckor för vad som komma skall idag. Det höll på att gå i stöpet, men uppstyrdes återigen. Back on track.

Känns så himla roligt. Jag har längtat efter denna dag i över en månad och nu är den äntligen här.

Vi har fyllt upp frysbox och resväskor och packar bilen klockan 12,30 för att dra mot hemlig ort.

Ska bli så roligt att se personens ansiktsuttryck när vi ringer på dörren.

Hoppas det är ett glatt ansikte vi möter iallafall.

Glad påsk på er alla.

Förresten.. jag har nu fått det berömda håravfallet när man ammar. Herrejävlar vad det rasar hår! Kanske tur ändå att man är rakad på ena sidan, kanske får raka andra sidan med till slut. SUCK

Man tappar 100-150 hårstrån per dag annars… jag dubblar nog det nu tyvärr. Kanske ska införskaffa Rogain eller Regain eller vad det heter.