I tisdags inleddes det en stegtävling på mitt jobb. Förutom att få steg av att just gå så får man enligt en tabell även förvandla annan träning till steg. En halvtimmes intensiv styrketräning eller cirkelträning ger t.ex ca. 5000 steg.
Vi tävlar mot andra lag och för att laget överhuvudtaget ska ”komma i mål” så måste varje lagmedlem ha snittat minst 10000 steg per dag. Tävlingen pågår i två månader.
Jag hittar visserligen min motivation till att röra på mig annanstans, men det är rätt så kul att tävla mot kollegor. Jag har bytt ut hissen mot trappor och gjort andra liknande små justeringar som ju definitivt inte skadar liksom!
Dagens iskalla långpromenad med bästisen gav dryga 12000 steg.
Jag tror jag har klurat klart nu. Och jag ska definitivt inte krångla till det. Jag ska köra på vad jag vet att funkar för mig.
Först det flummiga då… Lite bakgrund och förutsättningar.
I det stora hela (gäller andra områden i mitt liv också) så ska jag följa hjärtat och göra saker som jag vet får mig att må bra. Jag ska se träningen som något jag unnar mig och aldrig som straff. Så har jag iochförsig tänkt redan tidigare, men jag tror att en aktiv användning av associationer är viktigt. Att gå in i känslan hur det känns efter ett tufft pass, att försöka se slutresultatet (bli snabb, explosiv osv) och tänka på hur just det känns. Och framför allt ska jag komma ihåg att vara tacksam för att jag faktiskt kan utmana mig och köra hårt- alla kan inte det. När det tar emot att ge sig ut så ska jag tänka på den frustration jag brukar ha när jag är förkyld och inte kan träna.
Något som jag hoppas att ytterligare ska motivera mig är att jag ska börja registrera min träning på Funbeat. Jag har haft otaliga träningsdagböcker, men det vanliga är att jag glömmer bort att registrera träningen efter sisådär en vecka eller två. Jag ska verkligen försöka att ge Funbeat en chans nu och har idag skapat ett konto där.
Jag kommer under året att satsa på att utveckla mig själv och öka mina kunskaper inom träning. På olika sätt och på olika nivåer (både på hobbybasis och mer professionellt). Träning och hälsa är min passion i livet och jag vore dum om jag inte lät mig själv syssla mer med det.
Och så till det lite mer tydliga.
Jag har inte anmält mig till några lopp (än) 2012, men däremot blir mitt mål att springa 5 km på 20 min på löpband. Jag tror och hoppas att det målet är realistiskt. För ett par månader sedan maxade jag på 21:51. Med det målet vet jag med mig att jag måste få in kvalitetsträning bland min transportlöpning som sker flera gånger i veckan (7 km lugna pass).
I övrigt ska jag hålla fast vid att gymträna minst 2 gånger i veckan. Där satsar jag på korta, intensiva triset-pass. (Och de ska jag börja dela med mig här på bloggen då många gärna ville det!)
Och 2 gånger i veckan (minst) ska jag träna utanför bekvämlighetszonen, det får svida ordentligt, jag är inte rädd för det. Förra årets bästa pass var ett intervallpass med 100% fokus. Jag välkomnar just den typen av pass in i mitt liv.
Idag känns min 6-veckorsutmaning, precis som det nog ska vara, väldigt utmanande. Det är 2 dagar kvar av veckan och jag har 3 pass kvar att avverka. Definitivt görbart, men jag har ingen lust. Ingen motivation.
Därför har vi bestämt att jag ska vara ombytt och klar när sambon kommer hem från jobbet. Då ska jag precis hinna till gymet och springa intervaller på bandet innan de stänger. Bara göra. Ibland får det vara så. Utan träningsglädje just innan passet, men de positiva känslorna kommer ju sedan. Idag blir det 800 m intervaller, inspirerad av läsaren Kajsa som också kör en träningsutmaning just nu (inspirerad av mig. Nu inspireras jag tillbaka, eller hur säger man? 
)
Sedan så brukar det låta att man skapar en ny vana/blir av med en ovana på 21 dagar. Idag har jag levt sockerfritt i 20 dagar (ok att det slunkit ner någon liten gnutta socker i en färdiggjord macka med lite sylt på och sånt. Men jag har inte aktivt valt socker eller sötningsmedel!). Men jag är fortfarande sugen på sött hela tiden. Imorgon kommer den magiska 21-dagars gränsen- kommer det att kännas annorlunda? Jag har lite svårt att tro det. Jag ser hela tiden möjligheterna till en mysig fikastund med en god muffins och är nära att glömma bort att jag inte ska äta sånt nu.
Dagens lunch blev pannkakor på 2 ägg, lite keso, en skvätt mjölk, 2 tsk jordnötssmör och en banan. Stekte dem i kokosfett och åt med lite gräddfil (som blivit över efter en nachostallrik igår) och bebisfruktpuré (som blivit över från sonen). Jag har blivit en mästare på att få nyttig mat att se onyttig ut 
Jag ligger efter här på bloggen. Sammanfattning v.1 i utmaningen är på G (idag!), höstens bästa tävling, en skorecension, svara på frågor- allt kommer. Snart! Och förresten, det bästa är att ni mailar in frågorna som har med utmaningen att göra! Jag sammanställer sedan ett helt inlägg där jag svarar på frågorna som kommit in. Tack för att ni engagerar er, det är så himla kul!
Imorse var jag TRÖTT. En hackig natt och även om sambon lät mig sedan sova till 9 så var jag liksom helt borta när jag vaknade. Tänkte ställa in mitt intervall- + helkroppsgympass (flytta till imorgon, vilket hade inneburit att jag måste vara på gymet kl 8 för att hinna hem innan A åker till jobbet. Hur trött hade jag inte varit då?). Men sedan övervann jag den där mentala spärren igen- jag har ju trots allt bestämt mig nu och det betyder mycket.
Cyklade till gymet och ställde mig på löpbandet. Kommer ni ihåg förra måndagens intervallpass och hur jag endast orkade 1:35 i 17 km/h på 6:e intervallen? Bara 7 dagar senare höjde jag nu hastigheten med 0,5 km/h på 5:e intervallen och dessutom orkade jag hela 2 min i 17 km/h!! För att jag bestämde mig. Tankens kraft är enorm. Om du bestämmer dig för att våga ligga utanför komfortzonen, om så bara i några sekunder, så tvingar du kroppen att vara med och utvecklas. Nästa gång har du flyttat dina gränser. På bara 7 dagar har jag förbättrat mig på löpbandet. Tacka vet jag min mentala styrka- kroppen hänger ju bara med!
Ett triset (biceps, plankan och dips på bänk) samt 2 supersets (russian twist + tricepsarmhävning & ”godmorgon” + ryggres) senare var jag slut, svettig och utpumpad och definitivt lycklig.
Blod, svett och tårar var lite vad utmaningen skulle gå ut på. Och here we go! Fantastisk känsla! Älska!
Ni som hängt med här vet att jag har haft världens motivationssvacka när det kommer till träning. Ingen lust att träna målmedvetet (träning har det dock ändå blivit, men helt utan planering och mål). Jag kom fram till att jag behöver en personlig tränare. NU. Men som livet är nu så bor jag i möbel- och inredningsbutiker då vi håller på och gör en från början helt tom lägenhet till ett riktigt hem. ALLA pengar går oavkortat till inredning just nu, t.o.m så att jag har dragit ner lattedrickandet till ett par gånger i veckan (det är en riktig uppoffring från mig som ÄLSKAR att dricka latte på stan!). Den dryga hundralappen jag sparar på det per vecka blir ca 500 kr till inredning per månad. Alla bäckar små…
Dessutom försöker vi spara till vårt bröllop. Och har en snabbväxande kille hemma som behöver en ny garderob varannan månad. Så det är ganska enkelt för vem som helst att dra slutsatsen att någon PT är det inte tal om just nu. 600 kr/ timme som träningskostnad finns inte på kartan även om jag tidigare alltid prioriterat saker som är en investering i mig själv. För visst handlar allt om prioritering i slutändan och vi väljer själva vad är värt att prioritera högst. I vårt fall är att få ett färdigt hem så snart som möjligt.
Jag har själv tidigare coachat min sambo när han hade svårt att komma igång igen efter en längre paus. Han hittade gnistan och tränar nu som aldrig förr (han är en f.d. handbollsspelare på allsvensk-nivå). Sambon tränar grymt diciplinerat och målmedvetet. Jag har varit riktigt avis på honom.
Vi diskuterade min motivationsbrist och lösningen blev att han skulle bli min coach. Sagt och gjort så snickrade han ihop ett intensivt superset-styrkepass som jag körde hemma med kroppsvikten och 2 reglerbara hantlar (upp till ca 14 kg går det att ha vikt på dem) som hjälp. Det var i förrgår och idag har jag träningsvärk i hela kroppen. Igår var det dags att springa och även om vi hade spenderat precis hela dagen i olika möbelaffärer och burit en massa saker (och jag ville bara ligga i soffan) så gav jag mig iväg och sprang i 75 min. 60 min i 6:00-tempo och back-och trappintervaller på det i ca 10 min + nerjogg hem. 75 min skulle jag köra och när jag väl hade bestämt mig, tillsammans med min kära PT, så var det bara tuta och köra. Så enkelt.
Jag behövde en bollplank, någon som står där och skriker lite på mig, hjälper mig att planera och peppar mig. Svårare än så är det inte och med en träningskunnig sambo blir det dessutom helt gratis.
Vi har gott om backträningsmöjligheter där vi bor då hela Aspudden är mer eller mindre kuperat. Där jag sprang igår (den högsta delen av stigen som går upp på bilden) är det så brant att det är svårt att komma ner igen utan att ramla. Går att jämföra med en skidbacke. Suger fint.
Egentligen förtjänar jag bakläxa när det gäller det mesta kring hälsa just nu. Tränar lite för lite, stretchar inget, har inte styrketränat på ett bra tag, äter godis och dricker vin ganska så ofta (OK, har haft besök av bästis i 5 dagar och vad gör man då om kvällarna om inte dricker vin??), sover alldeles för lite (tack vare Alvar)…. Så den som trodde att jag var exemplariskt hälsosam har fel. Men ganska ofta är jag det, på ett balanserat sätt dvs jag äter allt (även godis), men basen är hälsosam och jag lever ett väldigt aktivt liv.
Jag tänker dock inte ge mig själv någon jobbig bakläxa och tvingande måsten utan jag jobbar vidare på att hitta träningsmotivationen. Sambon har börjat träna fruktansvärt målfokuserat och hela han lyser upp när han pratar om träning. Dit vill jag. Tur att han smittar av sig ganska mycket. Och imorse ”körde han iväg” mig på en löprunda direkt efter jag vaknat, utan att jag ens hann reflektera över det själv. Och helt fantastiskt var det ju såklart. Löparglädje och endorfiner, det som jag ju är så beroende av, men ändå inte unnar mig tillräckligt mycket av just nu.
Imorgon flyger vi till Finland för att segla i 2 dagar. När vi kommer hem därifrån så börjar jag träna mer strukturerat och styrketräning kommer att ingå som en viktig del i mitt träningsschema. Äntligen lite mer strukturerad träning, jag har saknat det!
Bl.a här sprang jag
Jag verkar vara kvar i någon slags semestermode när det kommer till både träning och bloggande. Visserligen tränar jag alltid på semestern (bloggar mindre dock), men träningen är 100% njutningbaserad och inte så målinriktad. Just nu orkar jag inte med några mål, även om jag skulle vilja. Jag skulle behöva mål och den motivation som de brukar föra med sig. Motivationen är just nu noll.
Om jag tänker efter så är det kanske inte så konstigt ändå. Från att alltid ha bott ”tillfälligt” dvs ha tänkt ”men detta boende funkar ju i ett par år framåt” så har jag nu kommit till en punkt då vi skaffat ett ”riktigt” hem. Ett hem som kommer att räcka resten av livet om vi skulle trivas så bra, ett riktigt vuxenhem där man ska ha verktygsskåp och gästrum. Det är fantastiskt att jag nu tillsammans med min blivande man håller på och bygger detta, men det är mycket, väldigt mycket som ska på plats. Från att ha ägt ett fåtal större möbler så behövs nu helt plötsligt möblering till gästrummet, skrivbord, diverse hyllor, barnrumsmöbler, flera garderober, hallmöbler, vitrinskåp, linneskåp, badrumsskåp, lampor…. För att inte tala om allt runtomkring såsom gardinstänger, mörkläggningsgardiner, krokar och beslag hit och dit. Vi har kommit en bit, nog hela 90% på bara ett par veckor, och släp har hyrts inte bara en men flera gånger. Vi har åkt länet runt och hämtat möbler från privatpersoner, skeppat hit ett lass möbler från Finland, besökt ett antal möbelbutiker (IKEA vill vi båda egentligen undvika in i det sista, men likt förbannat har vi varit där redan 2 gånger, man klarar sig tydligen inte utan?). Denna gång vill vi inte lämna något åt slumpen -detta ska bli ett boende som är perfekt för oss. Hittar vi inte det vi vill ha eller om det är svindyrt, då väntar vi hellre, letar vidare och/eller sparar pengar till det svindyra, än köper något som inte känns ”wow” direkt. Vårt hem ska bli en blandning av modernt och gammalt, älskade klassiker (ni som har läst min blogg länge vet att jag gillar skandinaviskt formspråk), ärvda saker och egentillverkade detaljer. Det är inte helt rätt att skapa ett harmoniskt hem när man blandar stilar, men det känns som att vi kommer att lyckas bara vi ger det lite tid.
Ja, som det märks, när jag börjar skriva, så engagerar jag mig väldigt mycket i boendefrågan just nu. Lägg till en ilsnabb och trotsig lillponke på 9 månader som sover dåligt så kanske det inte är så konstigt att min energi inte räcker till träningsmålsklurande och genomförande. Men jag skulle vilja ha ett mål, annat också än halvmaran i september som jag ska springa med vagn och kan då inte ha något tidsmål då jag kör på sonens villkor (stannar då och då när jag springer med honom). Vill ni hjälpa mig? Kanske kan någon av er väcka träningsgnistan hos mig igen och få mig att träna målinriktat och lite hårdare än vad jag gör idag. Jag vill så gärna, men idéerna och motivationen tryter. Och när ni ändå är i farten (hoppas!) så tipsa gärna om era favoritträningsbloggar. Jag har kommit av mig helt under sommaren och hittar inte till några bloggar just nu känns det som. Tack på förhand!
Jag får ibland just denna fråga när det gäller träning och träningsmotivation.
Idag hade jag bokat in mig på Poweryoga Next Level 75 min. En dryg timme innan passet skulle börja avbokade jag mig och gick och köpte en muffins med topping på 7 Eleven istället. Det kändes bara så. Ingen lust att träna just idag.
Så nej, jag känner mig inte alltid motiverad, men oftast gör jag det.
>Att åstadkomma en förändring går ofta så mycket bättre när man jobbar med mål, målbilder och en morot.
När det gäller att komma iform efter graviditeten så känner jag mig extremt motiverad redan nu. Så egentligen behöver jag kanske inte den där belöningen, men jag har ändå sett till att fixa några ”morötter” för att hålla motivationen uppe.
Jag har gått upp ca 10 kg under min graviditet och det är inte jättemycket och verkligen inget jag tänker på/ lider av. Jag var snarare orolig ett tag då vikten inte verkade gå upp trots ständigt ätande och mindre träning än vanligt, men då bebisen hela tiden vuxit normalt så fanns det enligt MVC ingen orsak till oro. Rent fysiologiskt borde jag bli av med ca 70% av denna extravikt redan på BB då barnet nu väger dryga 3 kg, moderkakan, livmodern och fostervattnet nästan 2,5 kg, extrablodet i kroppen över 1 kg osv.
Vi har ingen våg hemma och planerar inte köpa en nu heller så jag kommer nog känna när formen är tillbaka. Vikten säger trots allt inte så mycket och jag har aldrig någonsin varit fokuserad på den. Nej, jag vill vara STARK igen, min kropp ska vara funktionell och fast. Muskler har jag inget emot och de väger mer än fett, det vet vi alla. Och det är faktiskt just muskler jag tappat också under graviditeten -det gör nog alla gravida mer eller mindre.
Antagligen så kommer jag glömma bort hela min egen kropp under några veckor precis i början då jag har en liten minikropp att titta och fokusera på istället. Men när det väl är dags att nå sina mål så har jag följande saker som ska hjälpa mig att komma dit jag vill:
1) Inspirerande träningsprogram och bilder som jag samlat i en pärm. Jag slänger de flesta träningstidningar men sparar de program som inspirerar mig.
2) Foton på mig själv när jag var i bra form. Dessa bilder är mindre än 1 år gamla för att hålla det på en realistisk nivå. Kan låta egoistiskt, men jag ser det som en realistisk och nåbar sak för utgår jag från hur min kropp har varit så vet jag att just min kropp har förutsättningarna att bli lika stark igen. Det är ingen idé att titta på bilder på tjejer som t.ex tävlar i fitness då jag själv aldrig skulle vilja köra enligt deras kostprogram då maten aldrig kommer att få lika stort fokus i mitt liv. Eller m.a.o. så finns det inget som motiverar mig att avstå från vissa kulinariska njutningar då sådant enligt mig berikar livet så mycket.
Bland bilderna nedan så finns det även ett foto på en inspirerande reklam från Nike Town i NY (syns bättre om man klickar på bilden för att få den stor).
3) Nya kläder. Jag är så stolt över mig själv som rensat otroligt mycket i garderoben under graviditeten. Så fort jag inte kommit i vissa plagg så har jag gett bort en stor del av dem alternativt sålt dem på Tradera, en naturlig garderobsrensning helt enkelt. Då det dessutom snart är dags att göra sig av med alla gravidplaggen så finns det utrymme för nya fräscha plagg i min normala storlek. Igår handlade jag bl.a. en åtsittande vinterkappa (stans sötaste??) samt ett par tighta jeans som jag fick kämpa att få på mig nu när jag provade, men som bara ska sitta bra om ett par månader igen. Punkt.
Dessutom så finns det en viss bröllopsklänning i storlek 36-38 som väntar på mig och som gärna får sitta bra på mig någon gång under 2011…
Vad är det för typ av morötter som fungerar bäst för er när det gäller att nå sina träningsmål?
Lämna en kommentar